Historien hade allt: kärlek, svek & pervon
I går köpte jag en pocket med titeln ”Glitterspray” i min matbutik. Boken innehåller ”urban myths”, eller ”moderna myter” samt analyser av dessa. Moderna myter verkar vara ett sätt på vilket vi människor kan bearbeta det som känns farligt och ovant, vi hittar helt enkelt på skrönor och rykten som vi till slut börjar tro på.
Innan jag riktigt var bekant med fenomenet gick jag själv en dag i fällan.
Det var för kanske tre, fyra år sen på ett fik i Vasastan som min väninna tog till orda. Hon berättade att hennes kompis kompis i Majorna hade varit med om nåt så himla äckligt och sjukt. Ungefär det här var vad jag fick höra:
– Jo, alltså, den här tjejen hade börjat dejta en kille. Han var härlig och underbar på alla sätt. Han hade varit arbetslös ett tag men hade just fått ett nytt jobb. Dock var det på ett bårhus, men nån måste ju göra det med... Tiden gick och efter ett tag blev det slitningar mellan tjejen och killen, och de gjorde slut. Ett par veckor senare kände tjejen att det kändes skumt och kliade i underlivet. Hon gick till gynekologen som inte hittade något, men kliandet fortsatte. Till slut blev det värre än nånsin och hon återvände till gynekologen som till sin förfäran hittade något i henne. Maskar. Och efter ytterligare analys stod det klart: det var likmaskar!
Vid det här laget var jag chockad. Fy fan, vad äckligt! Vilken sjuk historia. Stackars tjej. När man sen lade ihop två och två insåg man ju plötsligt vilken perverterad nekrofil killen alltså måste ha varit.
Jag frågade min kompis om tjejen hade anmält honom eller vad som hänt, men (självklart) visste hon inte.
Jag tänkte ganska mycket på historien efteråt och berättade den vidare flera gånger, inte bara för att den var så upprörande utan även för att jag märkte att den bjöd på skräck-blandad-förtjusning-underhållning. Det var inte förrän jag skulle berätta den för femte gången som jag kom sanningen på spåren.
Jag hade just gjort ett snyggt upplägg:
–Du kommer inte tro att det är sant, men det är det, för jag känner hon som var med om det.. när jag blev avbruten.
–Är det den med likmaskarna? frågade min åhörare.
Vad dumt det kändes, så korkat. Tänk att jag inte ens för en sekund ifrågasatt historien! Den har ju allt en modern myt ska ha: En snäll, intet ont anande huvudperson att identifiera sig med, kärlek och svek och framför allt innehåller den rädslor; pervon, gynekologer, könssjukdomar och dessutom maskar!
Så nästa gång du hör någon säga:
– Jag svär att det är sant, jag vet ju till och med vem det var som var med. Det var min kusins grannes tandläkares... så hoppas jag att du minns Kittys mask-historia.