Malin Cederbladh berättar mycket – om ingenting
Publicerad 2017-07-24
Malin Cederbladh vill berätta lite om allt.
Det slutar som det brukar: Mycket om ingenting.
Som barn föll Malin Cederbladh i ån och hennes två killkompisar flydde fältet. Hon kunde egentligen simma, men galonbyxorna tog in vatten och snart sjönk hon mot det svarta.
Vore det inte för en anonym herre med civilkurage hade Malin Cederbladh troligen inte fått leva. Hon hade inte fått slå igenom som tonårstjejen Py i ”Nile City 105,6”.
Hon hade inte fått tillbringa 30 år på de fina teaterscenerna i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Hon hade inte blivit Anette Sundberg i ”Solsidan” med svenska folket.
Nu överlevde Malin Cederbladh lyckligtvis och det är i drunkningstillbudet som hennes sommarprogram tar avstamp. Eller först: En dråplig historia om hur bilen hennes lägger av.
Och efter dramat i ån blir det fler historier. Små, korta. Som mikronoveller.
De kommer kronologiskt, förvisso, men berättelserna staplas på varandra: Idrottsläraren som under varje lektion spelade ”Popcorn”. Lill-Matte som boxade henne i magen. Besöken hos mormor och morfar i Västerbotten och hos farmor i Småland.
Första bästisen som hänger kvar än i dag. Lekarna i skogen. Pojkarna vid Medelhavet som fick henne att inse att barndomen var över.
Det är klassiskt och inte alls specifikt för Malin Cederbladh: Du får chansen att sommarprata. Ett tal till nationen! Därför vill du berätta om exakt allting i ditt liv, spela dina favoritlåtar och inte glömma att tacka någon närstående för allting.
När du gör det blir det allt som oftast ett program byggt av lösryckta fragment. Grejerna hänger inte samman, och så fort du börjar kittla lyssnarens tårkanaler skyndar du vidare.
Malin Cederbladhs program har en trivselfaktor, så är det. Hon har humor och dramatiserar sina berättelser med bravur.
Men det finns inget huvudspår, nästan ingen fördjupning. Det blir som att se flera trailers i stället för en långfilm.