Gropen kokar i Leksand

Alexander Bönke

LEKSAND. ”Gropen” kokar i Leksand.

Majstången svingar och tusentals kransar hoppar i takt.

Grattis Dalarna. Ni vinner midsommar.

Tusentals människor sitter i slänten kring ”Gropen” i Leksand. Här ska snart Sveriges högsta och tyngsta midsommarstång resas.

– Det händer att den går sönder. Men det brukar gå några år emellan, säger en man i folkdräkt som jag sitter bredvid. Han bor i Stockholm men åker varje år till Leksand för midsommar. Hans hembygd.

– Det finns ingen annanstans man kan fira midsommar ordentligt.

Den svajande stången som reser sig mot skyn är vårt sista stopp på resan runt Siljan. Sillunch i Tällberg, Firande på Sollerön, beerpong i en by jag inte kommer ihåg namnet på och nu det här.

Aldrig har det varit så tydligt varför Dalarna är ”Sveriges Midsommar-Mecka” som en ung något berusad kvinna skrek in i min mikrofon.

”Folkdräkt från Krakow”

Varje ort kring Siljan liknar den andra med röda timrade stugor som letar sig upp från sjöns stränder mot bergen. Men under midsommar kan den som ser efter noga ändå se skillnad. Folkdräkterna skiljer sig från by till by. Män i blåa rockar och skinnförkläden på Sollerön. Kvinnor i röd-vita klänningar i Leksand.

– Mina barn har på sig en polsk folkdräkt från Krakow, säger en kvinna jag pratar med medan hennes döttrar tar tag i den långa björkgirlangen som de ska bära till stången.

Det passar in fint.

helskärm

Tolv timmar

Tolv timmar har jag och fotografen Anna Tärnhuvud åkt runt Siljan för att skildra Midsommar i Dalarna. Vi har fastnat bakom veteranbilar, pratat med barn som just i idag får äta hur mycket glass de vill och ungdomar druckit lite för mycket vin från en kartong.

– Vi har följt er hela dagen i chatten, säger en man vi springer på i Leksand. Men du skriver midsommarstång och inte majstång. Det är fel.

Ord är viktiga. Det heter majstång och inte midsommarstång. Det heter mas och inte dalmas. Och Djursås finns inte över huvud taget. Jag ber om ursäkt för missförstånden.

Firandet fortsätter

I resten av landet nöjer man sig men en dag. Här har man redan hållt på i tre. Dessutom kommet majstänger resas i de små byarna runt Siljan i morgon och flera dagar efter det. Firandet tar aldrig slut.

Som stockholmare har jag tänkt att Midsommar ska firas i skärgården. På en kobbe med vänner. Som i Pripps Blå-reklamen.

Men när tusentals personer dansar små grodorna runt Sveriges högsta och tyngsta majstång. När 10 000 kransar gungar i takt. Då får jag som Stockholmare vika mig.

Grattis Dalarna. Ni vinner midsommar. Pripps blå har lurat mig i alla år.