Därför firar jag Nationaldagen
Uppdaterad 2017-06-05 | Publicerad 2008-06-05
Aftonbladet.se:s Jenny Ågren om varför hon firar 6 juni
När vi startade traditionen med nationaldagsfirande 2006 överraskade jag mina vänner och kom klädd i Sverigedräkten, ni vet, en sån som Silvia, Victoria och Madeleine har på sig på Skansen. Det blev sånt jubel att det fortfarande ringer i öronen. Sen dess är jag märkt för livet – jag är numera ett med dräkten i mina kretsar.
I veckor har det snackats om dräkten, är den luftad, struken och klar? Passar den fortfarande? Varför finns det inte en Sverigedräkt för män? Kan jag skippa dräkten om det är 30 grader varmt? Ingen av mina vänner har folkdräkt och vet därför inte hur varmt det blir i dräkten. Den är gjord i ull, det borde säga sig självt att det inte är det svalaste plagget som designats i Sverige. Jag känner mig därför ganska ensam och påklädd bland mina lättklädda vänner i sommarvärmen.
Som tur är ska min syssling vara med i år. Självklart har hon också en nationaldräkt, det har man nämligen i vår släkt. Då är vi två som kan svettas tillsammans. Plus de tre kungliga som sitter på Skansen i samma outfit.
Det blir tredje året vi firar och även om vi är ljusår ifrån den norska patriotismen, så ska vi fira så gott vi kan. Det betyder champange, jordgubbar, sill, färsk potatis, knäckebröd och vaniljglass. Vi ska sitta vid Karlbergsparken i Stockholm och njuta av när Sverige visar sig från sin bästa sida.
Svenska flaggan, nationalsången och sommar. Det känns som en given kombination. Alla borde fira Sverige när Sverige är som vackrast. Med nationaldräkt eller inte.