Kärleken till barnet är det viktiga - inte antalet föräldrar

avÅsa Passanisi

NYHETER

Få frågor är så kontroversiella som den om assisterad befruktning.

Om vi börjar från början: Är det rätt eller fel att lägga sig i och ändra det som naturen på förhand bestämt?

Åsa Passanisi.

För mig vore det enkelt att svara nej på den frågan.

Jag har ju tre barn. Jag fick dem utan hjälp. För mig var det lätt, jag träffade en man - vi bestämde oss för att vi ville ha barn - vi fick tre stycken.

Många kvinnor har inte samma tur.

Det började jag förstå när det var dags för mina väninnor att skaffa barn. Flera av dem kunde inte. Flera av dem träffade inte ­någon att bilda familj med. Men deras barnlängtan var lika stark som min hade varit. Skillnaden var att jag satt hemma i mitt hus med en ­bebis på armen - de satt i sina med ingenting.

Önskan om att vilja bli ­förälder kan aldrig ifrågasättas. Den blir central för de som inte kan.

I Sverige har det varit möjligt med provrörs­befruktning, IVF, sedan 1988. Men bara för gifta par eller par som lever under äktenskapsliknande förhållanden.

Ensamstående har hela tiden varit hän­visade till kliniker i andra länder. Många har upplevt sig diskriminerade - eller som en väninna till mig, som gjort flera IVF-försök utomlands beskrev det, ”det är som om vår barnlängtan är mindre värd bara för att vi inte har en partner”.

Den första april ändrades ­lagen – vilket innebär att det sedan i fredags är möjligt även för ensamstående kvinnor att få skattefinansierad insemination med donatorers sperma i Sverige. Förslaget röstades igenom i riksdagen i januari.

Man kan tycka att det är på tiden - eftersom svenska kvinnor ändå i åratal skaffat barn på egen hand.

För så central är längtan, för den som inte kan.

I samband med den nya lagen har nu plötsligt en ny debatt blossat upp: Den om att ensamståendes barn bara kommer att ha en enda rättslig ­förälder.

Jag tycker att frågan är löjlig. I Sverige bor flera ­tusen barn som av olika anledningar bara har tillgång till en förälder.

Att barnens bästa alltid handlar om att ha två föräldrar är en gammal ­föreställning som borde revideras. Det räcker med att titta på forskning för att förstå. En studie vid Stockholms universitet ­skakade om ­rejält - när den för ett par år sedan visade att skilsmässobarn eller barn som växer upp med en förälder inte mår sämre än andra barn.

Det viktiga är inte ­antalet föräldrar - det viktiga är ­kär­leken.

Och den lär inte barn till ensamstående gå miste om.

ARTIKELN HANDLAR OM