”Pappa hade inte behövt dö så här”

Olle skrevs ut från stödboendet - söp ihjäl sig på tio veckor

Publicerad 2018-12-23

Missbrukaren Olle hade varit nykter i tio år. Men mot sin vilja blev han utskriven från stödboendet. 

Några månader senare hittade hans dotter Malin honom död. 

Gömda i skåpen fanns 16 tomma spritflaskor och 72 ölburkar. 

– Pappa hade inte behövt dö, inte så här, säger Malin Fondelius.

Dimman ligger tät över Uppsalaslätten. Under ett körsbärsträd nedanför Danmarks kyrka långt utanför stan står det Olle Fondelius på gravstenen. Egentligen hette han Sven Olov, men alla sa Olle. Han var omtyckt, inte minst av barnbarnen. En älskad människa trots att han också var en ”alkis”. 

– Pappa drack så länge jag kan minnas, säger dottern Malin Fondelius, 31.

Efter många år av missbruk och tvångsvård hamnade Olle till slut på ett stödboende, Sagahemmet, som drivs av Frälsningsarmén i centrala Uppsala

Där blev han nykter, och drack inte på nästan tio år. 

Sagahemmet är egentligen ett tillfälligt boende, men Olle stannade kvar i 13 år. Socialförvaltningen i Uppsala kommun föreslog gång på gång att han skulle skaffa en egen lägenhet. 

– Han var jätterädd för att flytta och sa flera gånger att han var orolig för att hamna i missbruket igen om han förlorade gemenskapen på Sagahemmet, berättar Malin. 

Till slut ställde socialförvaltningens handläggare ett ultimatum: antingen fick Olle en egen lägenhet via ett så kallat bostadssocialt kontrakt. Eller så skulle han hamna på gatan.

Rasade i vikt - ingen brydde sig

Enligt Malin lyssnade ingen på Olles oro. Hon satt med i möten med kommunens tjänstemän där Olle bröt ihop utan att någon brydde sig. 

– Det var hemskt att se hur han säckade ihop, blev skakig och ledsen, säger Malin.

Olle flyttade från stödboendet till sitt nya hem den 1 mars 2018. Snart märkte Malin att han verkade frånvarande, som i en bubbla. Han hade länge lidit av reumatism i lederna, och nu blev krämporna värre. Samtidigt rasade han i vikt och vägde till slut knappt 50 kilo. 

–Jag såg ju att det var något som inte stämde, och frågade rakt ut om han börjat dricka. Men han nekade, säger Malin, som trodde på pappan – han hade alltid varit ärlig, även om spriten. 

Hon snokade ändå i skåpen men kunde inte hitta någon alkohol. Tänkte att pappan kanske bara var deprimerad. 

Socialtjänsten kom på besök men ingen märkte att Olle börjat supa igen.

”Borde ringt en varningsklocka”

Tidigare var det tal om att Olle skulle få besök flera gånger i veckan från socialtjänstens boendestödjare, ta regelbundna utandningsprov och åka på aktiviteter på ett missbrukscentrum. Men av de planerna blev det ingenting. I slutänden gick Olle bara med på att socialtjänsten skulle komma förbi varje onsdag. 

– Det borde ringt en varningsklocka där. Någon som uttryckt rädsla för att börja dricka borde inte lämnas utan stöd på det viset. Att kasta ut en person som bott i en gemenskap så länge till ensamheten, man gör inte så, säger Malin. 

Hon skickade ett mail till socialsekreteraren och berättade om sin oro, och fick svaret att de skulle göra ett hembesök. Men dagen efter var Olle redan död. 

När Malin hittade honom i lägenheten hade det bara gått elva veckor sedan han lämnade Sagahemmet. 

I färdtjänstens körjournal kunde Malin se att han troligen hade åkt till Systembolag runt om i stan flera gånger i veckan, den sista tiden varannan dag.

Mat hon köpt åt honom låg orörd, han hade förmodligen inte ätit något på länge. Även medicinerna mot reumatismen hade han slutat ta.

Anmälde socialförvaltningen

Malin har efteråt anmält socialförvaltningen i Uppsala kommun till JO, för att ha brustit i omsorgen om pappan.

– De är utbildade och borde ha reagerat. Med alla hintar han gett, skakigheten och att han rasade i vikt. Det är obegripligt för mig. Men de kom bara på bokade besök så han hann väl städa undan, säger hon. 

JO startade en utredning men kom inte fram till att någon egentligen gjort något fel. Så ser systemet ut: den om inte har behov av akut tvångsvård ska ta egna beslut om vilken hjälp man vill ha, konstaterade man.

Socialförvaltningen i Uppsala vill inte uttala sig om det specifika ärendet på grund av sekretess. Däremot säger man generellt att man vill ha omsättning på stödboendena för att kunna ge plats åt nya människor. 

– Målet är att en person ska få ett eget boende och komma vidare i bostadskarriären, säger Åsa Carlsson, avdelningschef på Socialförvaltningen. 

– Har man bott på ett stödboende i 12 eller 13 år och därefter får fortsatta insatser, då har man fått oerhört mycket stöd för att vara en vuxen person. Men jag förstår de anhöriga, de har ju en känslomässig bindning också.

Vi har ingen rätt att gå in och kolla i folks skåp

Kommunens boendestödjare som besökte Olle en gång i veckan märkte inte att han börjat dricka, trots viktnedgången och alla spritflaskor och ölburkar. 

–Vi har ingen rätt att gå in och kolla i folks skåp och lådor, det handlar om integritet. Som vuxen har man rätt att säga nej till saker, säger Åsa Carlsson.

Kunde ni gjort något annorlunda, så här i efterhand? 

–Jag tycker att frågan är rätt ointressant. Här har socialförvaltningen inte gjort för lite, utan väldigt mycket.

Följ ämnen i artikeln