Ovissheten är värst för många evakuerade

Uppdaterad 2018-07-25 | Publicerad 2018-07-24

LJUSDAL. Ovissheten för de evakuerade, outtröttliga brandmän och tusentals hektar förkolnad skog.

– Branden kommer släckas, sa kommunchef Nicklas Bremefors under brandens tionde dag.

Frågan är bara när.

Ni måste lämna era hem.

För snart en vecka sedan kom beskedet till några av de som bor i skogarna där branden galopperade fram. Eldfronten kom närmare och det var för farligt att vara kvar.

Många tog bara med sig kläderna de hade på sig. Att skriva en packlista när ens hem hotas av en naturkatastrof står inte högst på prioriteringslistan.

Hans Nornholm, tidigare operativ chef för räddningsinsatserna i Ljusdal, trodde inte att det var sant när han flög över Kårböle i början av veckan - en av de evakuerade byarna.

– Det brann faktiskt överallt och det spreds i alla väderstreck. Då såg det jättehopplöst ut, säger Hans Nornholm.

Trots de omfattade bränderna fick några återvända hem för att hämta sina saker under söndagen. Men bara en kort stund. En kvinna översköljdes av lättnad när hon fick se sitt hus med fyra väggar och taket därpå. Djuren mådde bra, trots dånet av helikoptrar som svävat över dem i snart mer än vecka.

Ovissheten är det värsta, säger många av de drabbade.

Branden i Ljusdal är en av de största i svensk modern historia. Runt de cirka 15 000 hektar som brinner har en gigantisk organisation byggts upp för att rädda de evakuerades hem och släcka de enorma bränder som rasar.

Har växt från bord med dryck till hus med tält

Under helgen var fyra vattenbombningsplan, runt tio helikoptrar och 383 personer som jobbar med att släcka bränderna på plats. 280 av dem ute i skogen och bekämpar elden. För ledningsstaben är en av utmaningarna att få brandmännen att gå hem - de vill inte sluta.

Det är hjälp från EU i form av styrkor från Italien, Frankrike, Danmark och Tyskland med flera.

Det är folkets hus i Färila, ”Färila folkan”, som under en veckas tid växt från ett bord med dryck till ett hus med två stora tält utanför – fyllt av gåvor till brandmännen. Ideella krafter delar ut vatten, saltlakrits, mat, fläktar, rena kläder, våtservetter och chips till de som är ute och släcker bränder.

Många ute på fältet säger att utan Färila folkan hade räddningsinsatsen inte gått ihop.

Det är så många mil brandslang att ingen kan nämna siffran. Och det är hemvärnssoldater som rullar upp slangen på rullar - ett arbete som aldrig verkar ta slut.

Alla kämpar för samma sak. Att skogen ska sluta brinna.

Och sedan finns de som inte vet.

De som har sina hus och sin skog i bränderna. De bär på en bottenlös tacksamhet till alla som arbetar mot bränderna, men många bär också på en besvikelse över hjälpen som inte kom i tid.

Björn Brink, 72, som förlorat miljoner kronor i branden såg sin egen skog brinna ner. Han berättade att eldstormen lät som ett jetplan när den drog fram i den levande skogen.

Förlorar livsverk

Den nedbrända skogen är tyst. Som brända tändstickor sticker träden upp ur den förkolnade marken. Majestätiska träd, vissa flera decennier gamla, ser nu ut som att de skulle brytas som en kvist om man nuddar vid dem.

De människor som förlorar sin skog i branden förlorar inte bara pengar, pension och framtida arv till sina barn och barnbarn. De förlorar också ett livsverk.

Att äga skog som privatperson innebär oftast att leva i den. Dra bort lite sly så det växer fint, verka av den för att ny skog ska få plats. Barnen får döpa kullarna och bergen. Varje familjemedlem har sin egna favoritplats i släktens skog.

– Branden kommer släckas, sade kommunchef Nicklas Bremefors under brandens tionde dag.

Frågan är bara när.