Studie: Så kan utbrända återgå till jobbet

Uppdaterad 2020-06-06 | Publicerad 2019-10-21

Stöd, hopp och struktur.

Det är tre framgångsfaktorer när personer som lider av utmattningssyndrom ska återgå till arbetet, visar ny forskning.

– Många som bränner ut sig är ambitiösa och duktiga. De kan behöva tydliga ramar och gränser, säger Therese Eskilsson, lektor vid Umeå universitet.

Therese Eskilsson är lektor och sjukgymnast vid Umeå universitet. Hon har utarbetat en metod särskilt inriktad på utmattningssyndrom. Modellen går ut på att en särskilt utsedd koordinator sköter kontakten med arbetsgivare och patient.

– Koordinatorn har först ett enskilt möte med patienten och ställer då frågor kring orsaker till utmattningen, vilken typ av arbete patienten har utfört och om han eller hon gjort något för att försöka förändra situationen, säger Therese Eskilsson.

Konkreta lösningar

Samordnaren undersöker vilket stöd den anställde behöver och om man har några egna förslag på anpassningar.

– Sedan ställer koordinatorn samma frågor till arbetsgivaren. Ofta finns det en samsyn kring det som hänt, säger hon.

Målet är att gemensamt ta fram konkreta förslag på lösningar och anpassningar. Både arbetsgivaren och den anställda får göra varsin lista med lika många åtgärder.

– Då gäller det att vara så konkret som möjligt – vilka arbetsuppgifter ska medarbetaren ha? Vilka ska prioriteras bort?, säger Therese Eskilsson.

Chefer vill göra rätt

Hennes erfarenhet är att chefer ofta vill göra rätt, men saknar kunskaper om hur de bör gå tillväga.

– En del tycker att det är svårt att närma sig personer som har varit utbrända. Det blir lite ”gör som du vill”. Men många som bränner ut sig är ambitiösa och duktiga. De kan behöva tydliga ramar och gränser. Ibland har de tagit på sig för mycket, säger Therese Eskilsson.

Susann Porter, forskare vid Lunds universitet.

Traditionell behandling sämre

Therese Eskilssons forskning ligger i linje med flera andra undersökningar, bland annat en färsk doktorsavhandling från Lunds universitet.

I studien jämfördes två olika rehabiliteringsmetoder – en som fokuserade på att stötta den sjuka individen (kallad IES), och en som liknade mer konventionell rehabilitering.

Den senare används av de flesta arbetsgivare och går ut på att först behandla symtomen och sedan bedöma arbetsförmågan i olika etapper.

Det visade sig att IES-metoden var överlägset bäst.

– Den drabbade behöver känna hopp och makt över processen att ta sig tillbaka till jobbet, säger studieförfattaren Susann Porter och fortsätter:

– Många av de som deltog i studien hade varit borta fyra år från arbetsmarknaden. Då är det svårt att tro att man kan utföra ett arbete, särskilt om ingen annan tror det.