Aftonbladet fälls för publicering om Stadsteaterns förre chef

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för att ha grovt brutit mot god publicistisk sed genom att ha publicerat ett flertal artiklar om Stadsteaterns förre chef Benny Fredriksson. Nämnden anser att tidningen inte har haft tillräckliga belägg för en rad anklagelser samt har publicerat djupt kränkande och nedsättande omdömen om honom som det är mycket svårt att försvara sig mot. Benny Fredriksson borde också ha fått mer tid på sig att bemöta uppgifterna.

Den 5 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Teater-vd:ns hårda ledarstil har skapat en tystnadskultur. Samma artikel med vissa förkortningar publicerades i den tryckta utgåvan dagen efter.

Tidningen skrev att vd Benny Fredrikssons hårda ledarstil hade skapat en tystnadskultur på Stockholms stadsteater. Till det fogades en rad specificerade händelser.

Aftonbladet hade tagit del av närmare 40 berättelser om Benny Fredrikssons ledarstil. De kom från både tidigare och nuvarande personal. Alla vittnade om en tystnadskultur där ingen – utom tidigare vd-sekreteraren A [namn angivet] – öppet vågade kritisera Fredriksson.

På webben publicerade tidningen också ett upprop. Tidningen citerade ur det:

”Vi som vittnat mot Benny Fredriksson anser att den givna konsekvensen av #metoo och #tystnadtagning är att rikta blickarna mot de verkliga makthavarna, i detta fall Benny Fredriksson, som suttit som fast anställd teaterchef/vd för landets största teater i 15 år. (…)

Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Till detta fogades en rad anonyma vittnesmål om olika händelser, en del av dem mycket dramatiska.

Förutom beskrivningen av Benny Fredriksson som person och beteende förekom även berättelser om hans tillkortakommanden vad det gällde arbetsmiljön på teatern, där tidningen publicerade olika exempel. Det fanns även exempel på sexuella trakasserier.

Artikeln avslutades med mer allmänna synpunkter på arbetsmiljön på Stadsteatern. Till artikeln hade tf ansvarig utgivare Lena Mellin fogat en fotnot:

”Aftonbladet publicerar Benny Fredrikssons namn, trots att han själv inte vill svara på våra frågor. Orsaken till namnpubliceringen är att Fredriksson, närmare ett dygn efter att han fick frågorna, genom Stadsteaterns presstjänst meddelade att han överlät till stadsdirektör Ingela Lindh, att svara. Hon är vd för Stockholms Stadshus AB.”

Artikeln illustrerades bland annat med uppdragna citat ur texten och en porträttbild av A med bildtexten ”A vittnar om terrorn”.

Samma dag, den 5 december 2017, publicerades en krönika, skriven av tidningens kulturchef Åsa Linderborg. Den hade rubriken Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan. Delvis samma text publicerades i papperstidningen den 6 december, nu med rubriken Politikerna blundade för Fredrikssons skräckvälde.

I den nätpublicerade krönikan konstaterade Linderborg att tidningen avslöjat hur Benny Fredriksson under sina 15 år som chef styrt verksamheten. Reportaget vilade på ett 40-tal berättelser och några av dem som vittnade hade hon själv talat med. De tecknade en bild av hotfull chef som skapade en tystnadskultur.

En förklaring till att han drivit sin ensemble så hårt var, delvis, egenskapad resursbrist. Benny Fredriksson hade använt avsevärda summor till att betala oräkneliga teateroptioner. En stor teater behövde köpa många pjäser, men Benny Fredriksson hade satt i system att köpa rättigheterna till pjäser som han sedan bara satt på, år efter år.

A hade berättat för skribenten att Fredriksson medvetet saboterat för Dramaten som annars kanske kunde ha satt upp de aktuella pjäserna. De som framför allt hade drabbats var unga dramatiker som inte fick sina verk spelade.

Därefter följde citat av namngivne A som beskrev Fredriksson som person i negativa ordalag.

Den 5 december 2017, publicerade aftonbladet.se även en ledartext med rubriken Teaterchef hotar och sprider rädsla. Den publicerades i den tryckta versionen dagen därpå.

I texten återgavs huvuddragen i tidningens granskning på nyhetsplats.

Dagen efter, den 6 december 2017, hade tidningens löpsedel följande text:

TEATERCHEF PRESSADE skådespelare TILL ABORT FÖR EN ROLL

Anställda målar upp ett skräckvälde av vd:n för kulturhuset. ”Alla är rädda för honom”

Den 6 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Fredrikssons brev om sexuella trakasserier. Den publicerades även i förkortad form i den tryckta tidningen den 7 december 2017. Då med rubriken Lovade anställda att trakasserier skulle stoppas.

Artikeln slöt an till föregående dags avslöjande, att Benny Fredriksson hade en hård ledarstil som vd för Kulturhuset Stadsteatern. Fredagen före publiceringen hade han fått nys om vad som var på gång och skickat ut ett internt mejl till alla anställda där han lovade att alla trakasserier skulle stoppas.

Tidningen fortsatte med att berätta att han vägrade att svara på Aftonbladets frågor om hans hårda ledarskap.

”För mig har #tystnadtagning och nu #metoobackstage också inneburit rannsakan av mig själv” hade han skrivit i brevet.

I webbversionen publicerades hela Benny Fredrikssons mejl till sin personal. I papperstidningen endast några citat.

Den 6 december 2017 publicerade aftonbladet.se en krönika av kulturchefen Åsa Linderborg med rubriken Utredningen verkar riggad för Benny Fredriksson. Krönikan publicerades dagen därpå i den tryckta versionen av tidningen, nu med rubriken Utredningen är riggad för Fredriksson.

I den kritiserade Linderborg den utredning Stockholms stad initierat. Tiden för Stadsteaterns anställda att yttra sig var för kort och utredningen borde ha genomförts av utomstående, professionella utredare eftersom anklagelserna var så allvarliga. Hon tog även upp några av de händelser som tidningen hade publicerat tidigare.

Den 7 december 2017 publicerade den tryckta versionen av Aftonbladet en nyhetsartikel med rubriken ”Han kommer ha full insyn och kontroll” med underrubriken Utredningen om Benny Fredriksson får hård kritik: Ska bli klar under veckan och hanteras internt. Artikeln handlade huvudsakligen om kritiken mot stadens utredning av ärendet. Än en gång beskrevs det som Aftonbladets källor lade Benny Fredriksson till last.

Den 7 december 2017 publicerade aftonbladet.se en artikel med rubriken Benny Fredriksson avgår som vd för Kulturhuset Stadsteatern.

Tidningen konstaterade att han avgått två dagar efter att Aftonbladet gjort olika avslöjanden. Tidningen citerade ur det pressmeddelande som Fredriksson skickat ut:

” – Det är med stor sorg som jag bett att få bli entledigad från min tjänst. Jag gör det med omsorg om Kulturhuset Stadsteaterns framtid.”

” – Låt mig vara tydlig: jag lämnar med gott samvete.”

Avgången uppmärksammades även i Aftonbladet/TV.

Artiklarna anmäldes av anhöriga

Publiceringarna anmäldes av Benny Fredrikssons änka Anne Sofie von Otter samt sönerna Hjalmar Fredriksson och Fabian Fredriksson genom ombud.

Anmälarna utvecklade sina argument på följande områden:

  • Aftonbladet hade inte givit Benny Fredriksson möjlighet att bemöta anklagelserna

  • Aftonbladet har inte publicerat andra uppfattningar om Benny Fredriksson

  • Aftonbladet visste att den information tidningen hade kom från ett upprop som drevs av en agenda - att skada Benny Fredriksson

  • Aftonbladet har inte kontrollerat anklagelsernas riktighet

Tidningens svar

Tidningen svarade genom sin ställföreträdande utgivare, Lena Mellin.

Hon framhöll att kritiken mot arbetsförhållandena på Kulturhuset Stadsteatern sedan länge varit känd. Exempelvis hade DN 2011 publicerat en artikel av en skådespelare där det bland annat framgick att andelen fast anställda på teatern sjunkit från 70 procent till 20 procent på 20 år. Samtidigt som föreställningarna ökat med 50 procent. I artikeln beskrevs Benny Fredriksson som en ”feodalherre”.

När uppropet #tystnadtagning publicerades i november 2017 hade det utlöst en flodvåg av artiklar om förhållandena på teatrarna, bland annat om grova sexuella trakasserier på Kulturhuset Stadsteatern.

I samband med det hade Kulturhuset Stadsteatern gått ut med tre pressmeddelanden, bland annat med information om åtta anmälningar om sexuella trakasserier sedan 2015 och om fler anmälningar i svallet av #tystnadtagning.

Ingen kritik av artiklarna hade nått tidningen i samband med att de publicerades. Den kom först efter Benny Fredrikssons tragiska bortgång.

Aftonbladet hade ett gediget underlag för artiklarna. Tidningen hade varit i kontakt med ett 40-tal personer som arbetade eller hade arbetat på teatern. Samtliga utom en var anonyma av rädsla för repressalier.

Anmälarnas kommentar

En felaktig uppgift i ledartexten låg kvar på webbplatsen från den 5 december 2017 till åtminstone den 11 juni 2018, då anmälarnas ombud skrivit ut den.

Att låta den felaktiga och grovt kränkande uppgiften ligga kvar i mer än sex månader efter att tidningen fått kännedom om felet var synnerligen klandervärt ur pressetisk synpunkt.

Tidningens kommentar

Den felaktiga uppgiften i ledartexten var inte känd av utgivaren eller reportern förrän anmälan till PO kom till tidningens kännedom. Då ströks den felaktiga uppgiften ur ledaren.

Pressombudsmannens bedömning

Som vd för Kulturhuset Stadsteatern var Benny Fredriksson en makthavare, som får acceptera en hårdare granskning än vad privatpersoner i allmänhet kan bli föremål för. Skälet till det är det stora ansvar han hade, för såväl ekonomi som personal och arbetsmiljö.

Det finns således inget att invända mot att Aftonbladet valde att granska Benny Fredrikssons verksamhet.

Att makthavare får tåla granskning innebär emellertid inte att en tidning kan påstå vad som helst med vilka formuleringar som helst. Nedan följer en genomgång av de centrala pressetiska frågorna i ärendet.

Beläggens styrka

En avgörande faktor är att det finns rimliga belägg för tidningens påståenden. Tidningen skriver i den inledande artikeln att:

”Aftonbladet har tagit del av närmare 40 berättelser om Benny Fredrikssons ledarstil, från tidigare och nuvarande personal.”

Att ha 40 berättelser förefaller som ett stabilt underlag för en publicering, men här föreligger flera frågetecken.

Framför allt av tidningens internetpublicering den 5 december 2017 framgår att tidningen tillsammans med berättelserna fått ett upprop. Av det framgick att uppropets uttalade syfte var att få bort Benny Fredriksson. Tidningen citerade:

”Hjälp oss att få bort Benny Fredriksson så att någon annan kan ta vid.”

Det etiska problemet med berättelser från ett upprop, med denna uttalade agenda, är att det är omöjligt för läsaren att bedöma uppgifternas trovärdighet. Har berättelsen fått den utformning den har för att det tjänar saken, eller för att det är en rimlig, journalistiskt säkerställd version av det som inträffat?

Denna svårighet förstärks av att alla berättelser utom en är anonyma.

Att citera anonyma källor är en vedertagen journalistisk metod. Svagheten är att uppgifterna som lämnas får karaktären av andrahandsuppgifter, eftersom läsaren inte får veta vem som ligger bakom. Styrkan är att makthavare kan granskas, trots att enskilda inte vågar framträda.

Att använda anonyma vittnesmål som grund för att publicera nedsättande uppgifter om en enskild person ställer betydande krav på tidningen. Till exempel att, genom andra källor eller anonyma intervjuer med uppgiftslämnarna, ställa relevanta motfrågor och genom journalistisk metod stärka sin granskning.

I det här fallet redovisas inte ett sådant arbetssätt. Berättelserna och anklagelserna presenteras reservationslöst av tidningen. Det går inte som läsare att avgöra om tidningen talat med personerna som står bakom berättelserna, eller om uttrycket ”Aftonbladet har tagit del av…” betyder att tidningen bara läst anonyma berättelser kopplade till uppropet. Vi får således inte veta om tidningen ens känner till identiteten på alla dem, vars berättelser den vidarebefordrar.

Det betyder inte att berättelserna behöver vara vinklade eller falska, bara att osäkerheten kring dem är betydande.

Ett annat frågetecken runt de 40 berättelserna (varav bara en del redovisas) är att läsaren inte förstår när de ska ha inträffat. Nyligen eller för länge sedan? En sådan uppgift har betydelse för berättelsens relevans.

Den enda kontrollerbara historien gäller Benny Fredrikssons krav på en skådespelare att repetera naken. Den ska ha inträffat under hans tid på Scenskolan. Där gick Benny Fredriksson 1979–1982. Om den återgivna berättelsen syftar på hans tid som elev vid Scenskolan, är den mer än 35 år gammal.

Den ende som träder fram i reportaget är Fredrikssons tidigare sekreterare vid teatern. Som läsare får vi emellertid inte veta att det är 13 år sedan han slutade. Ändå låter tidningen honom framföra hårda omdömen om Benny Fredriksson.

Två berättelser står ut vid läsningen:

Tidningen beskriver Benny Fredrikssons roll när det gäller aborten på tre sätt: att han rått kvinnan att göra abort, att han pressat henne och – i nätversionen av Åsa Linderborgs krönika – att han tvingat henne. För att påstå något sådant krävs såväl mycket starka belägg som en rimlig möjlighet till samtidigt bemötande av den utpekade personen.

När det gäller en allvarlig händelse på teatern som tidningen skildrar är båda parter överens om att uppgiften är felaktig. Aftonbladet uppmärksammades på detta inför publiceringen och tog bort berättelsen ur nyhetstexten. Den publicerades emellertid på ledarsidan i en artikel, som låg kvar oförändrad i ett drygt halvår.

Sextrakasserierna

Tidningen hävdar vid flera tillfällen i sina publiceringar att Benny Fredriksson sextrakasserat personal.

I texterna fördjupas inte vad tidningen avser med att Fredriksson sextrakasserat personal.

Tidningen citerar en kvinna som berättat om en händelse för tidningen. Citatet avslutas med ”skriver hon”.

Uttrycket ”skriver hon” väcker åter frågor om tidningen själv talat med henne, eller ens känner till hennes identitet. Har hon blivit intervjuad av reportern och till exempel fått frågan om det fanns vittnen till händelsen, som tidningen kunde tala med? Och när ska detta ha inträffat?

Andra berättelser som styrker påståendena om att Benny Fredriksson sextrakasserat sin personal finns inte i artiklarna. Därmed får beläggen för att upprepade gånger påstå detta anses svaga.

Svepande formuleringar som är svåra att försvara sig mot

Det kan vara pressetiskt problematiskt att använda starkt laddade uttryck, svepande beskrivningar och begrepp, som inte beskriver den utpekades verksamhet utan handlar om dennes personliga egenskaper.

I Aftonbladets rapportering finns en rad ord och uttryck som är starkt nedsättande och mycket svåra för den berörde att försvara sig emot.

Samtidigt bemötande

När en tidning publicerar känsliga och nedsättande uppgifter om en utpekad person har denne i allmänhet rätt till ett samtidigt bemötande, en möjlighet att förklara vad som inträffat i hans eller hennes ögon.

Samtidigt kan en granskad person inte undvika publicitet i frågor av allmänintresse genom att hålla sig undan.

I detta fall var anklagelserna mycket allvarliga och Benny Fredriksson hade en stark rätt att få komma till tals. Av brevväxlingen framgår att pressavdelningen i praktiken hade fyra timmar på sig till den tidsgräns Aftonbladet satt. Anklagelsernas allvar och frågornas komplexitet talar för att detta var en allt för snäv tidsgräns för att i praktiken ge Fredriksson en möjlighet att svara.

Slutsats

Genom allvarliga anklagelser med otydliga belägg och svepande nedsättande beskrivningar har Aftonbladet tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada.

Pressens Opinionsnämnds bedömning

Den som är chef för en betydande kulturinstitution är en makthavare som måste acceptera en hård och ingående granskning av det ansvar som följer med chefskapet.

Aftonbladets publiceringar består till övervägande del av en rad anklagelser mot Benny Fredriksson avseende enskilda händelser samt svepande och kränkande beskrivningar av honom som person.

Flera av de anklagelser som riktas mot Benny Fredriksson är mycket allvarliga. En grundläggande förutsättning för att det ska vara förenligt med god publicistisk sed att publicera sådana anklagelser är att det finns belägg för dem.

Som PO har angett brister publiceringen i flera avseenden. Berättelserna, som presenteras reservationslöst av Aftonbladet, är med ett undantag anonyma och det framstår som om de är en del av ett upprop. Det anges inte, förutom i ett fall, när händelserna ska ha inträffat och det framgår inte om tidningen har varit i kontakt med uppgiftslämnarna. Dessa omständigheter visar att Aftonbladet inte har gjort tillräckligt för att undersöka uppgifterna och tidningen har därmed inte haft grund för att publicera så allvarliga anklagelser.

Förutom anklagelserna innehåller publiceringarna ett flertal starkt laddade yttryck samt djupt nedsättande och kränkande omdömen om Benny Fredriksson som det är mycket svårt att försvara sig mot.

Till detta kommer att Aftonbladet har agerat på ett sätt som innebar att Benny Fredriksson inte fick en rimlig möjlighet till bemötande.

Pressens Opinionsnämnd delar således PO:s bedömning att Aftonbladet har tillfogat Benny Fredriksson en oförsvarlig publicitetsskada. Det är fråga om ett allvarligt pressetiskt övertramp som dessutom förstärks av att publiceringen har skett på bred front och omfattat inte bara nyhetsdelen utan även ledar- och kultursidorna.

Sammanfattningsvis innebär detta att Aftonbladet har grovt brutit mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s/PON:s hemsida www.po.se.

ARTIKELN HANDLAR OM