Enhetschef: ”Vi uttalar oss inte i enskilda ärenden”

Susanna Nygren

Eric Torells föräldrar ansökte om rymningslarm flera gånger men fick avslag. Morgonen han sköts ihjäl var han återigen på rymmen.

Ansvarig chef på habiliteringen beklagar att familjen förlorat Eric men vill inte uttala sig om avslagen.

– Vi uttalar oss inte om enskilda ärenden. Oavsett om man har fullmakt eller ej, säger Elin Ekdahl, enhetschef Habiliteringscenter Brommaplan.

20-årige Eric Torell hade Downs syndrom och befann sig på en treårings intellektuella nivå. Han hade svårt att trivas på gruppboende och ville hellre bo hos sina föräldrar.

Familjen kämpade med att hålla uppsikt över Eric som obetänksamt gillade att utforska omgivningen. När han var tonåring kände de att de behövde hjälpmedel för att göra hans liv säkrare.

– Vi ansökte om rymningslarm och rörelselarm två gånger hos arbetsterapeuten men fick nej, säger Katarina Söderberg, Erics mamma.

Habiliteringen sa nej

Eric tillhörde Habiliteringscenter Norrtull som nu slagits ihop med Habiliteringscenter Brommaplan. När Aftonbladet frågar ansvarig enhetschef Elin Ekdahl varför Eric inte fick larm och hur hon ser på det i efterhand blir svaret att hon inte uttalar sig i enskilda ärenden. Det hjälper inte ens med en fullmakt från föräldrarna.

Elin Ekdahl vill inte heller ställa upp på en telefonintervju utan mejlar ett svar:

”Jag har följt rapporteringen om vad som hänt den unge mannen och känner med de anhöriga i deras sorg. Jag kan inte diskutera enskilda ärenden i media men kan förklarar förskrivningsprocessen för larm.”

Elin Ekdahl skriver att det finns möjlighet för personer med funktionsnedsättningar att få olika hjälpmedel som exempelvis larm och att detta då föreskrivs av en legitimerad arbetsterapeut.

Uppmanar att anmäla klagomål

Hon är också tydlig med att om närstående har synpunkter eller klagomål på vården vill Habiliteringscenter Brommaplan gärna ta del av dem. Så att man kan avgöra om man ska göra en intern utredning om möjlig vårdskada. Som i sin tur kan leda till en Lex Maria-anmälan.

– Jag är inte förvånad över att Erics familj fick avslag när de ansökte om larm, säger Veronica Magnusson Hallberg, ordförande i Svenska Downföreningen.

Själv är hon mamma till en flicka med Downs syndrom. När Kajsa, som dottern heter, kunde gå och började bli nyfiken på världen utanför familjens tomt ansökte familjen om att få sätta upp ett staket. Men fick nej.

– Vi fick avslag när Kajsa var fyra år. Det var jobbigt. Då visste vi att vi aldrig kunde slappna av i vårt eget hem.

Liten flicka försökte rymma

Först när Kajsa var sex år ansåg vården att det fanns ett behov av staket. Motiveringen ska, enligt Veronica Magnusson Hallberg, ha varit att då var det inte längre riktigt normalt att hon försvann iväg.

– Men vi fick inte helt som vi ville. Det blev bara ett staket på baksidan av huset. Så om hon gick ut på framsidan så kunde det bli farligt.

Det är inte ovanligt att personer med Downs rymmer hemifrån eller bara vandrar iväg. De är ofta impulsiva och om de ser något intressant går de dit – utan att tänka på konsekvenserna.

Det blir också extra komplicerat eftersom en del ser det som en lek att gömma sig, förklarar Veronica Magnusson Hallberg.

– Många får boendeanpassning med speciallås på dörrar eller staket runt tomt. Det är också så att det är många som får avslag när man söker. Det kan vara väldigt olika från kommun till kommun.

Otryggt liv för någon med Downs

Veronica Magnusson Hallberg skulle gärna se att vården blev bättre på att tillgodose behov av hjälpmedel för personer med Downs syndrom. Det är viktigt att lyssna på familjer som söker hjälp – vare sig de vill ha ett staket eller ett larm, menar hon.

– Avslag på hjälpmedel skapar en otrygghet. Om det händer så riskerar vi att gå mot institutionalisering igen och det blir väldigt exkluderande.