Jenni hittade sin hemlöse pappa genom GP: ”Helt fantastiskt”

Nicole Gustafsson

Jenni var sex år när pappa Sten stängde dörren bakom sig och försvann.

Nästan 40 år senare får hon se en bild i Göteborgsposten. I en rullstol mitt på Centralstationen sitter han. Jennis pappa. Sten, 70 – en hemlös man.

– Allt jag ville var att åka dit och ta honom därifrån, säger Jenni Ekelund.

En grå lördag i december fick Jenni se bilden på sin pappa i tidningen. Hon var hemma i Grebbestad när mamma Anita som var på besök plötsligt stormade fram till henne.

– ”Jenni, får jag visa nåt”, sa hon med allvarlig min. Jag såg på en gång att det var pappa. Jag kände igen hans ögon. Det är ögonen som tittar in i själen på en, säger Jenni Ekelund, 44.

Det var en artikel från Göteborgsposten. Under bilden på hennes pappa stod en fet svart text: ”Därför bor Sten, 70, på Centralstationen”.

– Jag fick en chock. Jag tänkte inte så mycket utan sa bara till mamma: Vi åker och hämtar honom.

Jenni hade inte träffat sin pappa på flera år. Han bodde med henne och mamma Anita i Norge tills Jenni var sex år. Sen flyttade han till Sverige.

Sen dess har Jenni och pappan haft nästan obefintlig kontakt. Ändå ville Jenni åka till Centralstationen i Göteborg i hopp om att hitta sin hemlöse pappa.

Sten, 70: ”Jag började nästan gråta”

Det blir söndag och andra advent. Jenni sätter sig i bilen tillsammans med sin mamma. Under de 15 milen till Göteborg är Jenni fast besluten om att göra allt för att finna sin pappa.

– Nu har jag en anledning att få kontakt med min pappa igen. En anledning som tidigare inte fanns. Jag måste hitta honom.

På centralstationen letar de en stund. De hittar inte Sten. Men de får hjälp av några väktare. Jennis mamma såg honom först. Han satt i en rullstol intryckt mot väggen och sov.

Jenni säger ”Hej pappa”. Sten vaknar till. Han tittar på sin dotter, men reagerar inte.

– Det tog en stund innan 25-öringen ramlade ner. Då såg jag att det var Jenni och hennes mamma Anita. Jag började nästan gråta, säger Sten Söhrman och tystnar en stund innan han fortsätter:

– Jag hade inte förväntat mig att se dem. Jag blev så berörd. Så där så att jag nästan började gråta.

Väktarna hade goda hjärtan

I våras fick Sten kallbrand i sitt vänstra ben och var tvungen att amputera en del av det. Han hade sökt hjälp av Marks kommun med bostadsbidrag, men lagom till att han blev utskriven från sjukhuset stod han utan hem.

– Jag försökte sova kvar, men det gick inte. Då tog jag färdtjänsten till Landvetter. Efter ett tag kastade de ut mig därifrån, berättar Sten.

I september kom han till Centralstationen där ordningsvakterna lät honom stanna. Även på natten.

– De gav mig käk emellanåt. Världens bästa killar är det. Speciellt Stefan. Han har ett stort hjärta. De har hjälpt mig mer än vad socialen har gjort, säger Sten.

Nu stod Jenni där. I hans tillfälliga hem. Och allt hon ville var att pappa Sten skulle följa med henne hem.

Sten trodde inte det var sant.

– Han hade nog inte tänkt att hans dotter som han inte haft kontakt med skulle komma och rädda honom, säger Jenni.

Men Sten var glad över att lämna stationen där han sett folk passera varje dag, medan han fått sitta kvar.

Ältar inte gammalt skit

Hemma i Grebbestad började Jenni laga mat. Hon visste att hennes pappa inte fått en varm måltid på ett bra tag.

De åt köttbullar med brunsås, ärtstuvning och potatis och samtalade kring middagsbordet.

– Det var precis som att vi hade pratat varje dag, förklarar Sten och tillägger:

– Det funkar bra mellan oss. Hon är inte arg på mig, och jag är inte det på henne. Vi går inte runt och ältar gammalt skit.

Jenni håller med. Hon klandrar inte sig själv eller sin far för att de tappat kontakten. Men hon är glad att de fått tillbaka den. Så glad att hon under flera dagar kände att hon svävade på moln.

– Men sen sköljde allt som en våg över mig. Hur dåligt Marks kommun har bemött pappa. Hur de kastar ut honom i kylan när han kom ut från sjukhuset med nyamputerad fot, säger Jenni.

”Känns som en magisk julsaga”

Nu står Sten i bostadskö I Grebbestad där Jenni bor. Förhoppningsvis har han snart ett eget boende, men till dess får han vara kvar hos Jenni.

Bäst av allt är att de får fira jul tillsammans. Precis som de gjorde för 40 år sedan, hemma i Norge.

– Det är helt fantastiskt. Jag kan med handen på hjärtat säga att julen aldrig varit en bra högtid för mig, det har alltid känts svårt, berättar Jenni.

– Men i år känns det fantastiskt. Det hade inte kunnat bli bättre, säger Jenni tårfyllt.

De har mycket att vara tacksamma för, hon och pappa Sten. Att de fått kontakt igen är mer än vad hon någonsin kunnat önska sig. Och pappa Sten känner likadant som sin dotter.

– Jag har fått min julklapp. Bättre än vad jag har det nu tror jag ingen människa kan ha. Det förstår man efter allt jag varit med om, säger han innan han skrattar och tillägger:

– Det är som en magisk julsaga.