Nyheter

Aftonbladet klandras för en artikel om forskare

avAftonbladet

Aftonbladet klandras för artikel om forskaren Martin Kragh

Uttalande av Pressens Opinionsnämnd dnr. 19086 och 19158, exp. nr. 62-63/2019

Aftonbladet klandras för artikel om forskaren Martin Kragh

Pressens Opinionsnämnd klandrar Aftonbladet för påstående om att forskaren Martin Kragh har kopplingar till brittisk underrättelsetjänst.

Den 7 februari 2019 publicerade Aftonbladets kultursida en krönika av Åsa Linderborg. Den hade rubriken Ryska spioner förtrollar svenska medier igen. Samma artikel publicerades på tidningens webbplats. Krönikan handlade om hur svenska medier rapporterar om påstådda ryska spio­ner. Mot slutet av texten skriver krönikören om Martin Kragh och The Institute for Statecraft.

Institutet är basen för ett inter­nationellt nätverk som ska sätta dit folk som sprider ’rysk propaganda’. Delaktig i den skandinaviska förgreningen har enligt läckta dokument varit Martin Kragh, på Utrikespolitiska institutet, som under förment vetenskaplig dräkt bland annat brännmärkt den Nato-kritiska fredsrörelsen.”

Den 13 februari 2019 publicerade kultursidan en krönika av Åsa Linderborg med rubriken Olsson fäktar – men tiger om Kragh. Artikeln riktade sig mot en text på Expressens kultursida, skriven av kulturchefen Karin Olsson. Till sin hjälp hade Karin Olsson Martin Kragh. Han hade belönats med ett fast medarbetarskap i Expressen efter sin överallt utskåpade ”rapport” där han pekat ut Svenska freds och Aftonbladet Kultur som Putins hantlangare.

”Enligt läckta dokument som brittisk press tar på allvar, misstänks Martin Kragh arbeta för främmande makt, närmare bestämt den brittiska underrättelsetjänsten. Om det stämmer, hyser Expressen en medarbetare som säljer (falsk) information om sina landsmän. (Se Brottsbalken 19 kap 13§.)”

Den 21 februari 2019 publicerade Aftonbladet.se en debattartikel av Åsa Linderborg med rubriken Martin Kragh är ett demokratiskt problem. Samma text publicerades i den tryckta tidningen den 24 februari. I texten stod att Martin Kragh 2017 släppte en ödesdiger rapport som fick inter­nationell spridning. I den anklagade han svenska journalister och fredsaktivister för att syssla med rysk propaganda. Alla hade uppfattat det som att rapporten kom från Utrikespolitiska institutet, UI, men UI tog avstånd och menade att Kragh skrivit den på eget bevåg. Debattörens egna källor hos UI sa att Kragh inte kunnat ta till sig den massiva kritik han fått på det seminarium där artikeln lades fram. Han hade helt enkelt saknat vetenskaplig kompetens för att alls förstå vad kollegorna menade. Kraghs rapport hade kommit ut i alla fall och hade följdriktigt anmälts för forsk­ningsfusk. Rapporten hade rönt stor kritik från de forskare som haft till uppgift att granska den, men hade ändå frikänts. Trots detta hade Kragh behandlats som en oförvitlig expert i svenska medier. Att han var ansvarig för ett av de största angreppen i modern tid på press- och yttrandefriheten var tydligen ointressant.

När det gällde Integrity Initiative var meningen, så som skandalen beskrivits i Storbritannien, att skapa ett nätverkskluster bestående av journalister, experter och andra inflytelserika personer runt om i Europa. Detta nätverk skulle i hemlighet samarbeta i kampen mot rysk desinformation. Nätverket hade försänkningar i en rad europeiska länder. Och i Norden, där Martin Kragh nämndes som koordinator.

Den 3 mars 2019 publicerade Aftonbladet en krönika av Åsa Linderborg med rubriken Vetenskap måste kunna granskas. Enligt krönikören kunde man av de senaste veckornas debatt dra slutsatsen att det inte längre stod var och en fritt att ifrågasätta säkerhetspolitisk forskning. Åt­minstone inte om forskaren hette Martin Kragh.

Anmälaren: Grundlösa anklagelser

Anmälaren anförde att Åsa Linderborg grundlöst hävdade att han arbetade för brittisk underrättelsetjänst. Han utpekades som landsförrädare som borde synas i söm­marna. Uppgiften saknade helt grund. Inga brittiska medier hade heller gjort gällande att han arbetat för brittisk underrättelsetjänst eller att han skulle vara landsförrädare. Ett annat fel var påståendet att han var fast skribent för Expressen Kultur. Han hade inte heller någonsin pekat ut Svenska freds eller Aftonbladet Kultur som Putins hant­langare.

I artikeln den 21 februari gjordes flera tillägg vars syfte var att smutskasta honom som person och forskare. Nu benämndes han också som ett ”hot mot demokratin”.

Därefter utvecklade anmälaren sin kritik mot specifika formuleringar i texten. Här följer några av dem:

”Han kunde varken redovisa någon vetenskaplig metod eller något källmaterial (mer än den mytiske Egor Putilov som jobbat på SD:s riksdagskansli; databasen han hänvisar till existerar inte).”

Det var falskt. Hans artikel hade publicerats i en av de högst rankade internationella facktidskrifterna inom hans fält. Artikeln hade både metod och källmaterial, referenslistan löpte över flera sidor. Rapporten förlitade sig inte på Egor Putilov och han hade sparat sin databas.

”Alla uppfattade att rapporten kom från Utrikespolitiska institutet, men UI tog avstånd och menade att Kragh skrivit den på eget bevåg. Kragh själv hade bara mumlat om rapportens tillblivelse och finansiering.”

Det var falskt. Det var ingen UI-rapport, utan en artikel publicerad av Journal of Strategic Studies. Den hade ingen finansiering, eftersom han var forskare på UI och Uppsala universitet och hade ordinarie lön för detta.

I artikeln den 3 mars hade han, enligt Åsa Linderborg, mer polemiska och ideologiska avsikter än vetenskapliga och hans ”avhumaniserade jargong hörde inte hemma i en veten­skaplig text”. Några exempel på sådan jargong hade emellertid inte givits. I texten stod:

”Det är på de bolinerna han drar slutsatsen att Aftonbladet Kultur är Putins ’värddjur’ i Sverige. Det är faktiskt vad han påstår i sin rapport från 2017.”

Han hade aldrig benämnt Aftonbladet Kultur ”värddjur”.

Pressombudsmannen: Ett angrepp på Martin Kragh som forskare

De anmälda artiklarna är ett angrepp på Martin Kraghs roll som forskare. Han utmålas som en politisk aktivist. Påståendet att han är nordisk koordinator för Institute for Statecraft understryker det. Institutets uppdrag beskrivs vara att avslöja rysk desinformation, ett nätverk som i hemlighet skulle samordna sina resurser i detta syfte. En forskare som tar på sig en sådan roll lämnar sin forskarroll. Samtidigt är beläggen för påståendet i det närmaste obefintliga. Att i allmänna ordalag hänvisa till ”läckta dokument”, ”engelsk press” och tidningen Internationalen ger inte grund för de slutsatser som tidningen drar. Det gäller inte minst resonemanget om att Kragh kan misstänkas ”arbeta för främmande makt, närmare bestämt den brittiska underrättelsetjänsten”. Att tidningen reserverar sig med ordet ”misstänks” innebär endast en mycket begränsad reduktion av publicitetsskadan.

Tidningen går, genom flera formuleringar, från kritik av Kraghs arbete till hans person. Det gäller till exempel att han arbetar under förment vetenskaplig dräkt och att han skulle vara ett demokratiskt problem. Detta är känsliga och nedsättan­de påståenden som det är svårt att försvara sig mot. De har medfört en betydande publicitetsskada.

Vid mycket allvarlig kritik, som i det här fallet, bör den som utpekas ges möjlig­het till samtidigt bemötande. Med en sådan åtgärd hade tidningen till exempel kunnat få besked om Kraghs inställning till påståendena att han arbetade för Institute for Statecraft och Atlantic Council, två centrala uppgifter för tidningens samlade resonemang om honom. Att han i en artikel inbjuds att kommentera i efterhand är inte tillräckligt för att göra skadan försvarlig.

Sammanfattningsvis har Aftonbladet tillfogat Martin Kragh en oförsvarlig publicitetsskada genom att, på svaga grunder, koppla honom till Institute for Statecraft och engelsk underrättelsetjänst. Skadan har fördjupats av den del av kritiken som riktar sig mot hans person. Till det kommer att han inte givits möjlighet att kom­mentera påståendena inför publiceringen. För detta bör Aftonbladet klandras. Ärendena överlämnas till Pressens Opinions­nämnd, PON.

Därför fäller Pressens Opinionsnämnd publiceringarna

I debattartiklar, krönikor och annan opinionsjournalistik ska det vara högt till tak när det gäller att föra fram åsikter, spekulationer, teorier och liknande. Det är ett viktigt inslag i den samhälleliga debatten. I en pågående debatt är det naturligtvis inget som hindrar att det görs kritiska uttalanden om andra som deltar i debatten. Det finns ifråga om den typen av journa­listik normalt inte anledning att kräva att personer som omnämns ska erbjudas möjlighet till samtidigt bemötande. När det gäller faktauppgifter som uttrycker kritik är däremot utgångspunkten att den person som kritiseras ska ges tillfälle att samtidigt bemöta kritiken. De press­etiska reglerna ger också uttryck för kravet att tidningen ska ge läsaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och annan typ av journalistik.

De uppgifter som anmälningarna tar sikte på har i samtliga fall framförts i en krönika eller i en debattartikel. Även om uppgifterna – exempelvis kritiken rörande bristande vetenskaplighet och påståendet att anmälaren är ett demokratiskt problem – är tydligt negativa för anmälaren så går de i merparten av fallen enligt nämndens mening inte över den gräns som innebär att anmälaren har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Nämnden beaktar då bland annat att anmälaren själv har agerat på den offentliga arenan i kontroversiella frågor och att han är en forskare med framskjuten position på Utrikespolitiska institutet. Beträffande dessa publice­ringar saknas det därför skäl till pressetiskt klander.

I fråga om en av publiceringarna finns det skäl att se det på ett annat sätt. I artikeln den 13 februari 2019 framförs med hänvisning till brittiskt press påståenden rörande sam­arbete med främmande makt, närmare bestämt den brittiska underrättelsetjänsten, samt misstankar om försäljning av falsk information om landsmän. Det rör sig om faktapåståenden av påtagligt negativt slag för anmälaren med syftning på allvarlig brottslig verksamhet. Den negativa effekten för anmälaren påverkas endast marginellt av att påståendena har försetts med reservationerna ”misstänks för” och ”om det stämmer”. När det gäller påståenden av detta slag kan det förhållandet att de framförs i en krönika inte medföra att de pressetiskt ska bedömas på ett annat sätt än om de lämnas exempelvis i en nyhetsartikel.

Sammantaget finner nämnden att tidningen genom publiceringen den 13 februari 2019 har tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada. För det ska tidningen klandras. Att anmä­laren inte gavs möjlighet till samtidigt bemötande har på grund av uppgifternas karaktär inte haft betydelse för nämndens bedömning.

Detta är en förkortad version av Pressens Opinionsnämnds beslut. Beslutet i sin helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s/PON:s hemsida www.po.se.