Hellre nytänkande än med ett ”vårdat yttre”
Jag satte på tv:n i morse (läs torsdag) och hamnade mitt i TV4:s morgonsoffa där en röd och svarthårig försynt goth-Marilyn-Manson-kille just blev intervjuad. En musiker, tänkte jag, men efter att ha tittat en stund insåg jag att det handlade om något helt annat. Killen heter tydligen Markus, är 26 och har en galet intolerant och trångsynt chef som heter Stefan. Denne Stefan är tydligen övertygad om att människor i allmänhet, och hans kunder i synnerhet är så till den milda grad lättskrämda att lite röd hårfärg är skillnaden mellan deal och no deal. Jag skulle kalla det att underskatta vår intelligens och förmåga att tänka själva.
Åter till morgonsoffan. Chefen Stefan var alltså med på telefon och betedde sig snarast som en manlig Filippa Bark. Han upprepade entonigt två saker om och om igen: ”Man måste följa reglerna i samhället. Man måste ha ett vårdat yttre.”
Vårdat yttre, vårdat yttre, vårdat yttre.
Jag tror han sa det 12 gånger. Han var som en papegoja. Han fick alldeles för mycket utrymme.
TV4 måste ha spetsat programledarnas morgonkaffe med ett par valium, för det slutade med att jag inte kunde sitta i soffan längre, jag stod upp framför tv:n ock skrek:
– Fråga då vad han menar med sitt jävla ”vårdade yttre”! Men kom igen, ifrågasätt då, varför var de båda annars inbjudna? Vad innebär vårdat yttre?!
Jag var fortfarande upprörd när jag kom till jobbet. Bobsters kran-fotograf Gustav hörde mig och höll med:
– Ja, tänk på Roger Pontare, det ser ju ut som han har en röd armhåla mitt på huvudet, och honom skickade vi ju iväg till Eurovisionsschlagertävlingen... Och Elisabeth Höglund!
Vill inte företag anställa kreativa, nytänkande personer som har idéer och vill uttrycka sig själva? Jag tycker att Stefan borde vara tacksam över att ha en så fin och färgglad kille som Markus i sitt företag, om inte annat så i pr-syfte, jag gissar att hans företag varken förr eller senare kommer få så här mycket medieutrymme.
Vill Stefan vara chefen som är rikskänd för att rata människor som inte faller inom hans snäva ram hellre än att vara den härliga, fritänkande och accepterande? Jag frågade min chef på SVT, Cia Axelsson hur hon ställer sig i frågan.
– Ja Kitty, det är ju tur att jag inte är som Stefan, för då hade ju du varit arbetslös, svarade hon sarkastiskt.