Dan Josefsson: Som att läsa min egen bok

Publicerad 2015-06-05

Dan Josefsson, författare till boken ”Mannen som slutade ljuga”.

När jag läser Bergwallkommissonens slutsatser om vad som hände Thomas Quick/Sture Bergwall på Säterkliniken är det i långa stycken som att läsa min egen bok Mannen som slutade ljuga.

Dan Josefsson.

Kommissionen berättar om psykoanalytikern Margit Norell, och om hur hennes tro på ”bortträngda minnen” påverkade terapin. Psykologerna var helt övertygade om att Bergwall var en seriemördare som kämpade för att ”återskapa” bortträngda minnen av mord. Deras tro smittade av sig på polis och åklagare, och resultatet blev att Bergwall kunde häva ur sig i princip vilka felaktigheter som helst om mordoffer, mordvapen och andra centrala detaljer – och ändå betraktas som trovärdig.

Morderkännandena blev enligt kommissionen ”närmast immuna mot falsifiering” eftersom Bergwall kunde lägga ut bombmattor av gissningar, för att sedan ledas åt rätt håll:

”I flera av utredningarna lämnade Sture Bergwall under de olika förhören högst varierande uppgifter om tillvägagångssätt, offrens utseende och klädsel, färdvägar, brottsplatser, gömslen för likdelar och medgärningsmän. Trots att det således funnits flera olika versioner för förhörsledaren att utgå från gjorde han, genom att ställa följdfrågor om just de svar som stämde väl, det möjligt för Sture Bergwall att förstå vilka delar av berättelserna som var riktiga. Så snart Sture Bergwall gav tillräckligt korrekta svar om ett visst förhållande lämnades saken dessutom oftast därhän. Förfarandet innebar att ett stort antal felaktiga uppgifter inte behandlades igen i förhören.”

”Är katastrof”

För Göran Lambertz och hans vänner i ”Quicklaget” är den 700 sidor tjocka rapport en katastrof. Sida upp och sida ner kan vi läsa om hur polis och åklagare fuskade för att hjälpa en fabulerande narkoman att bli fälld för åtta mord i sex rättegångar. Det uppstod enligt kommissionen ett ”grupptänk” i kretsen runt Bergwall, ett slags kollektiv galenskap som gör att en grupp tolkar precis all information som bekräftelser på att gruppens övertygelser är korrekta. Det rationella tänkandet slås ut.

Ordet grupptänk uppfanns av den amerikanska psykologen Irvin Janis i en bok från 1982. Han beskrev ett antal absurda fiaskon i den amerikanska utrikespolitiken, som annars intelligenta politiker gjort sig skyldiga till.

Enligt Janis kan grupptänk i värsta fall leda till ”en skrämmande komedi av misstag som slutar som en tragedi.”. Att det är precis vad som hände i Quickutredningarna är inte någon nyhet för oss som själva granskat affären. Men att en statlig kommission förmår beskriva galenskapen så till den grad detaljerat är en fjäder i hatten för det svenska rättsväsendet.

Dan Josefsson