Bakom leendet finns järnnäven

Wolfgang Hansson

Aftonbladet möter väljare i Österrike som inte tvekar att rösta fram ’mjuke’ högerextremisten Hofer till president

WIEN. Det första som möter mig när jag har landat i Wien är Norbert Hofers vänliga, leende ansikte från en valaffisch med texten ”förnuftets stämma”.

När jag några timmar senare lyssnar på hans sista valtal är rösten lugn och mjuk. Allt annat än agitatorisk.

Är presidentkandidaten den nya tidens högerextremist?

helskärm

När han talar finns ingen av den aggressiva retorik som brukar känneteckna politiker på ytterkanterna. Budskapet är detsamma men han framför det med en nästan vänlig ton. Som när han talar om flyktingarna.

– Ni som drar i krig för Islamiska staten eller våldtar kvinnor, ni kan inte stanna i Öster-rike. Vi skiljer på dem som vill bygga upp landet tillsammans med oss och de som vill förstöra.

Bravorop och applåder hörs från publiken på Viktor-Adler Markt.

Den lilla scenen står inklämd mitt i en korsning på gågatan vilket ger känslan av trängsel och mycket folk. Mängder av poliser är på plats för att stoppa eventuella motdemonstrationer.

För några veckor sedan vann Hofer överlägset den första omgången i presidentvalet. I dag kan kandidaten från det högerpopulistiska partiet FPÖ gå hela vägen och bli landets president. Den första högerextremist att väljas till den positionen i ett västland sedan andra världskriget.

Då försvinner det lugna

Klädd i en grå kostym, men en ljusblå skjorta och en rosa näsduk som sticker upp ur kavajfickan, säger Hofer att hans främsta utmaning blir att bekämpa arbetslösheten.

– Vi har en halv miljon arbetslösa i Österrike. Om inte arbetsmarknaden kan skapa jobb för de som redan finns här så måste vi ärligt säga att vi inte kan öppna gränserna. De som kommer nu tvingas leva på bidrag. Det är inte rätt.

Efter Hofer intar FPÖ:s partiledare Heinz-Christian Strache scenen. Då försvinner det lugna och nästan nyanserade. Det är som om den snälle polisen ersätts av en elak. Han pratar om den ”oerhörda skada” som har drabbat Österrike när en miljon flyktingar ”illegalt” kommit hit.

– 90 procent av dem är säkert inga flyktingar utan bara folk som vill hit för att få bidrag. De har ingen asylrätt.

Han nämner inte att av de en miljon flyktingarna har de flesta bara passerat Österrike, för att ta sig vidare till länder som Tyskland och Sverige. Österrike tog förra året emot 90 000 flyktingar. Per capita är det näst mest efter Sverige.

Men nu är det stopp. Precis som i Sverige har den social- demokratiska regeringen i Wien gjort helt om och infört några av de hårdaste asyllagarna i Europa. Fast för sent. Det verkar bara ha övertygat fler österrikare om att det är FPÖ som hela tiden har haft rätt.

”Får allting serverat”

De två damerna som slår sig ner bredvid mig på Kobbis kafé behöver inte mycket uppmuntran för att häva ur sig månader och år av frustration och ilska över vad som händer i deras land.

– Vi österrikare har blivit degraderade till andra klassens medborgare, säger Brigitte med kort, hennafärgat hår.

– Flyktingarna får allting serverat för sig men om någon av oss behöver hjälp från staten så måste vi slåss för det.

Hon brer ut sina händer på kafébordet och visar med en liten cirkel hur många som tidigare var i behov av bidrag. Sedan gör hon cirkeln dubbelt så stor.

– Nu är det så här många samtidigt som statens budget inte blivit större. Då begriper alla att pengarna inte räcker till.

Hennes väninna Monika i tunn, lila täckjacka, dricker en cappuccino med vispgrädde. Hon fyller ivrigt i.

– Våra barn får inte öster- rikisk mat i skolan längre för att vi anpassar oss till flyktingarna. De kallar oss nazister men vi är inga nazister. Vi är patrioter. Vi vill ta tillbaka vårt land och rädda våra traditioner innan de försvinner.

För säkerhets skull har hon redan poströstat på Hofer.

”Är retoriker till yrket”

På Cafe Braühaus, ett av få klassiska Wienkaféer som inte har tagits över av turister, har jag stämt möte med Hans Rauscher, kolumnist på dagstidningen Der Standard. Han har i många år följt österrikisk politik.

– Hofer försöker ge intrycket av att vara din vänlige granne, men han är en tvättäkta högerextremist med bakgrund i tysk nationalism, säger han medan han snabbt sveper sin cafe melange.

– Det är han som har skrivit FPÖ:s ideologiska manual. Han är retoriker till yrket och använder en särskild teknik för att få sina motståndare i obalans. Men bakom hans vänliga fasad finns en järnhård näve. Man kan se den de få gånger han tappar kontrollen.

Rauscher beskriver FPÖ:s världsbild som auktoritär, ”führerinriktad”, i grunden baserad på samma ledarstil som Orban i Ungern, Rysslands Putin och Erdogan i Turkiet.

Inte bara flyktingfrågan

Fram till för några månader sedan tog Rauscher och andra i media inte riktigt Hofer på allvar. Sedan kom omsvängningen i flyktingfrågan.

Först kände österrikarna medlidande. Men när strömmen av människor aldrig tog slut vände det. Inte minst efter övergreppen i Köln på nyårs-natten och ett antal hemska övergrepp i Wien, som när en 21-årig flicka blev våldtagen av tre afghanska flyktingar på en offentlig toalett.

Men Rauscher menar att det inte bara är flyktingfrågan som ligger bakom FPÖ:s oväntade framgångar.

– De två stora partierna, de konservativa och social- demokraterna, har i årtionden haft ett socialt kontrakt med folket. Rösta på oss så ger vi er offentliga jobb, subventionerade bostäder och social välfärd. Det kontraktet gäller inte längre därför att det inte längre finns pengar för att upprätthålla välfärdssamhället. Folket tar ut sin frustration över detta genom att rösta på FPÖ.

Med en snabb rörelse sträcker han sig över bordet, tar mitt block och skissar snabbt en karta över Wien där han ringar in tre fjärdedelar och med en pil visar att rött blivit blått.

– Här brukade folk rösta på socialdemokraterna. Nu röstar de på FPÖ. De känner att välfärden de har är på väg att tas ifrån dem.

Många är berusade

Viktor-Adler Markt, där valmötet hålls, är en del av det området. Knappast Wiens mest fashionabla. Många av åhörarna är berusade och ser slitna ut.

– Paradoxen är att det är samma människor som lever på bidrag, men ändå röstar på FPÖ, säger Rauscher.

Valmötet avslutas med den österrikiska nationalsången. Hofer och Strache kommer ut på scenen och viftar med österrikiska flaggor. Den nationalistiska yran når kulmen när alla åhörare och de på scenen stämmer upp i ”Österrike för alltid”.

Därefter kliver Hofer ner och skakar hand, skriver autografer och tar selfies med alla som vill. Precis som i ett amerikanskt presidentval. Han lyssnar och svarar tålmodigt.

Den vänlige högerpopulisten som i dag kan bli president.