Lärarna: ”De ensamkommande har otrolig energi”
Publicerad 2017-03-30
”Är de bråkiga? Behandlar de dig med respekt som kvinna?”
De fördomsfulla frågorna från omgivningen fick läraren Emma att tröttna.
– Om det är några ungdomar som behandlar mig med respekt så är det de här killarna! säger hon.
Emma Eriksson Swanberg är lärare i svenska som andraspråk. Tillsammans med sin kollega Eva Mauritzson som är NO-lärare vill hon ändra på den negativa bild som de upplever att många svenskar har om nyanlända unga killar.
– Jag ser bara det fantastiska – de här människorna har en sådan energi! Jag tycker att vi måste dela med oss av allt det positiva till människor som inte har erfarenhet av att träffa våra nyanlända. De här killarna skojar, skrattar, har humor och är väldigt omtänksamma, säger Emma.
Killarna vi möter i dag går i årskurs 9 i Tappströmsskolan på Ekerö i Stockholm. De flesta har flytt hit från Afghanistan och har varit i Sverige i cirka ett och ett halvt år. Nu kämpar de för att komma in i det svenska samhället.
– Jag bor i en svensk familj, och det har hjälpt mig mycket. Jag försöker att lära mig svenska så fort jag kan, för språket är nyckeln till allt. Vi har fått mycket hjälp i skolan, säger Morteza.
Drömmer om en familj i Sverige
Morteza har lärt sig bra svenska på kort tid, och har blivit lite som en mentor för de andra ensamkommande.
Nyligen beställde han tid hos rektorn för att prata om hur man bättre kan ta hand om elever som kommer nya till klassen – oavsett om de är födda i Sverige eller någon annanstans. Morteza har också varit och pratat och gett tips till lärarna under en konferens. Nu är planen att han ska få berätta mer om sin egen resa för skolans elever.
Hur har det varit att komma in i det svenska samhället?
– Det har varit lite tufft. Det finns jättemånga bra människor som är positiva, och det är jag väldigt tacksam för. Men det har varit svårt att skaffa vänner. Var inte rädd för oss, vi är inte farliga!, säger Morteza.
– Våga fråga oss om saker ni undrar över. Vi behöver någon svensk att prata med. Om ni inte lyssnar och berättar om samhället i Sverige – hur ska vi då kunna lära oss?
Hur vill du att ditt liv i Sverige ska se ut om tio år?
– Då är jag grafisk designer och har ett hus, en bil och en familj – om allt går som jag vill!
Provade slalom – och älskade det
För ett tag sedan var killarna i Romme med klassen och åkte skidor. Mortezas klasskompis Alireza var en av dem som verkligen fick mersmak:
– Det var den bästa dagen i mitt liv sedan jag kom till Sverige! Jag ramlade lite grann, men det var väldigt kul, säger Alireza.
Han lärde sig snabbt. Och nu på sportlovet åkte han slalom på nytt – den här gången var han i Ekeröbacken tillsammans med läraren Eva och några andra elever. De hade en fantastisk dag ihop.
– Och det var så roligt när jag blev hembjuden till dig på middag sedan! säger Eva till Alireza.
Det har utvecklats till en ny vänskap som gett dem båda mycket, och de har kunnat lära mycket av varandra.
– Allt är svårt i början när man kommer till ett nytt land: Att vara utan sin familj, att lära sig språket, all ny mat. Men man lär sig med tiden, säger Alireza.
”Känns fruktansvärt orättvist”
För några veckor sedan fick en av skolans elever avslag.
– Migrationsverket har en andra gång "skrivit upp" hans ålder, vilket betyder att de inte längre behöver se till FN:s barnkonvention utan helt enkelt med gott samvete kan utvisa honom eftersom han på papperet inte klassas som ett barn, säger Emma.
Beslutet berörde lärarna djupt.
– Det känns så fruktansvärt orättvist. Han går på alla sina lektioner, är oerhört ambitiös och har en vilja och styrka som skulle ta honom långt. Han skulle garanterat plugga vidare och börja jobba, betala skatt och vara en tillgång för samhället, säger Emma och fortsätter:
– Men i stället krossar man hans drömmar om ett bättre liv. Nu kommer han att utvisas till ett land som han inte varit i sedan han var fem år, ett land där han inte känner någon. Det känns så fel att man inte tar vara på honom i stället.
Några av killarna vill åka tillbaka till Afghanistan om situationen där blir bättre, men de flesta drömmer om en framtid i Sverige.
– Det är imponerande att se hur de orkar med alla krav som ställs på dem – trots allt våra elever varit med om. Och det är imponerande att se hur snabbt de lär sig! Flera av dem som har gått på skolan i bara ett och ett halvt år har redan betyg i de flesta ämnena. Och de som inte har det är på god väg, säger Emma.