SS-tyrannens teori: arierna kom från – Bohuslän

Hällristningarna i Tanum skulle bevisa den nazistiska ”övermänniskans” ursprung

HISTORIA

SS-chefen Heinrich Himmler var besatt av sitt ”ariska” ursprung.

Han trodde att övermänniskan kom från norr.

Och för att bevisa sina teser skickade han den självlärde dilettanten Herman Wirth till den ”ariska vaggan” – Tanum i Bohuslän.

Redan tidigt i karriären växlade förre hönsfarmaren Heinrich Himmler in på ockult rasmystik.

Han ville ersätta den tyska kristendomen – och gjorde det delvis också – med en ny "nordisk" religion med egna bisarra, ofta nattliga, riter.

Vurmen för vikingatidens hjältar – verkliga eller påhittade – var utbredd. Inte bara bland nazisterna.

Men nazisterna drev de märkliga teorierna längst.

Goda tider för rasfanatiska teorier

Herman Wirth.
Herman Wirth.

30-talet var en gyllene tid för svenska rasbiologer som skallmätaren Herman Lundborg och för självlärda historiesvärmare som holländaren Herman Wirth.

Wirth, som gjorde raketkarriär under nazisternas tidiga år, påminner om de där fullständigt osannolika nazistiska arkeologerna som dyker upp i filmerna om Indiana Jones.

1911 blev han doktor vid universitetet i Berlin med avhandlingen "Den nederländska folkmusikens undergång."

Efter första världskriget gav han ut boken "Aufgang der Menscheit." Där lägger han ut texten om ”ur-arierna” som levde på Atlantis och tillbad solen.

Atlanterna hamnade i – Bohuslän

Sen gick det som det gick med Atlantis. Men de överlevande atlanterna, ”ur-arierna”, flydde norrut och hamnade i – Sverige.

När Wirth fick klart för sig hur det låg till började han att studera hällristningar och runskrifter för att på sikt kunna återskapa ”ur-arierna” och deras gamla religion.

Det här gillade Himmler som 1935 tillsammans med Wirth grundade forskningsstiftelsen Ahnenerbe (ungefär Förfädernas arv). Himmler utnämnde honom dessutom till professor.

Ahnenerbe, som skulle studera de germanska folkens historia, ingick i SS och hade snart ett par hundra forskare och tekniska medarbetare anställda.

Tanum skulle bevisa raslärorna

Men framförallt var det en propagandafabrik som skulle producera ”bevis” för nazisternas rasläror.

Så redan 1935 trampade Herman Wirth omkring bland hällristningarna i Tanum och Backa på Västkusten tillsammans med sin parhäst, den under nazitiden så uppburne bildhuggaren Ulrich Kottenrodt.

Wirth var redan känd i Sverige och han och hans teorier hade sågats jämns med fotknölarna redan ett par år tidigare av svenske arkeologiprofessorn Nils Åberg.

Wirth koncentrerade sig på de linjer och cirklar som han trodde var ur-ariernas hemliga och magiska skriftspråk. Han och Kottenrodt gjorde 113 stora gipsavgjutningar som de tog hem och visade för Himmler.

Till slut fick till och med Himmler nog

Det gick åt mängder med gips. Tidningen Bohuslänningen, som var på plats i Tanum, uppskattade åtgången till 75 säckar.

Wirth kom tillbaka året därpå, efter att först ha blivit utskälld av Riksantikvarieämbetet för att ha skräpat ned och gjort sina avgjutningar utan tillstånd. Han var strängt övervakad och fick inte med sig mer än 59 avgjutningar hem.

Adolf Hitler hälsar på SS-chefen Heinrich Himmler i maj 1944.
Foto: AP
Adolf Hitler hälsar på SS-chefen Heinrich Himmler i maj 1944.

Hitler själv tyckte att allt var nys och gav ännu mindre för Wirths teorier om att miljöflyktingarna från Atlantis hade levat i något slags matriarkat. Men Wirth fick hållas ett par år tills till och med Himmler fick nog av hans idéer.

1938 fick Wirth sparken. Efter kriget satt nazisten Wirth internerad ett par år innan han åkte till Sverige och drev sitt "Institut för färgfoto" i Lund. Institutet finansierades av det medicintekniska företaget Gambros grundare Holger Crafoord. Men han avskedade dock Wirth sedan han kommit underfund med var Wirth var för slags figur.

1954 återvände Wirth till Tyskland när han inte fick bli svensk medborgare. Herman Wirth dog 1981 i Kusel i sydvästra Tyskland.


”Wirth hade fel – Atlanterna fanns i Uppsala”

▪▪ Många forskare försökte, i sitt nit att förhärliga den egna nationen och dess folk, att härleda allt möjligt till de gamla myterna.

Olof Rudbeck den äldre. Porträtt av Martin Mijtens d.ä. (1696).
Olof Rudbeck den äldre. Porträtt av Martin Mijtens d.ä. (1696).

Och det var inte bara de nordiska sägnerna man gick till utan även de klassiska historierna som till exempel Atlantis.

Redan på 1670-talet kunde lymfsystemets upptäckare, den store svenske forskaren Olof Rudbeck den äldre, slå fast att Platon hade haft fel om Atlantis. Den illa informerade Platon påstod att den försvunna kontinenten Atlantis, varifrån all västerländsk kultur härstammade hade sjunkit i Atlanten. Rydbäck kunde dock bevisa att Atlantis i själva verket hade legat i Sverige. Närmare bestämt på Uppsalaslätten. Huvudstad: Uppsala.


Graniten från Tanum skulle bygga Hitlers huvudstad

▪▪ Bohusgraniten exporterades i enorma mängder till Tyskland för att användas till nazistiska segermonument och till Hitlers nya huvudstad Germania som skulle ersätta Berlin. Mycket sten höggs i Tanumstrakten.

1933, ett par år innan Nerman Wirth kom till Tanum, visades från kyrkligt svenskt håll att bohusgraniten kunde passa Hitlers syften. Även på hemmaplan i Sverige.

Prästen dyrkade – Hitler

Kyrkoherde Rickard Helde i Tanum var hängiven nazist och han tyckte att den gamla åttkantiga dopfunten från 1907 hade tjänat ut.

Det blåste nya vindar från Tyskland och kyrkoherde Helde ansåg att det var hög tid att modernisera dopfunten.

Han beställde en ny. Ett schabrak på ett och ett halvt ton som förutom en del vanliga dekorationer dessutom pryddes av sex hakkors, huggna vid stenhuggeriet i Sannäs.

Tanums kyrka.
Foto: STEFAN MATTSSON
Tanums kyrka.

Det blev ett väldigt ståhej om den nya investeringen. Kyrkorådet var oenigt men det var inte jobbarna som skulle bära in den i kyrkan: de vägrade att ens vidröra den.

Dopfunten glömdes bort med tiden. Det pratades om att den hade dumpats i havet. Men på 1990-talet hittades den i ett förråd vid prästgården.

Filmaren Kjell Anderson som höll på med ett filmprojekt om Hitler­stenen var förstås även intresserad av dopfunten men fick nobben av kyrkan när han ville filma den för sju år sedan. Men Göteborgs stift sa dock okej.

Nazist-dopfunten försvann spårlöst

Men i somras, när en författare ville se den så var dopfunten plötsligt borta.
Kyrkan har inte ens gjort en polis­anmälan eftersom den aldrig blev kyrkans egendom i och med att den aldrig kom till kyrkan utan betraktades som den gamle nazistprästens privata egendom. Och han var ju död sen länge.
Och ingen vet, i alla fall officiellt, vart den har tagit vägen.

Filmaren Kjell Andersson har jämfört ”flytten” av dopfunten med att bränna böcker:

– De (Tanums församling) vill inte veta av sin egen historia, har han sagt till Bohuslänningen.

Att det fanns de som hyllade nazismen är ingen nyhet. Men Tanums församling kan i alla fall sträcka på sig eftersom dopfunten aldrig släpptes in i kyrkan.