Just då känns Konsums texmexhylla långt borta
"Svält i Europa” är en rubrik så overklig att man tror att det är ett gammalt andra världskriget-telegram man håller i.
Värst är att jag läste den för två dagar sedan.
För första gången i modern tid delar nämligen internationella hjälporganisationer som Röda korset ut matpaket i våra europeiska grannländer, enligt danska tidningen Politiken.
Människor riskerar nu att svälta inte bara i tredje världen, utan i Grekland och Spanien. Närmare 300 000 spanjorer är beroende av katastrofhjälp för sin överlevnad. Enligt EU lever över hundra miljoner européer i dag i fattigdom.
Rödakorskommitténs generalsekreterare Yves Daccord varnar för följderna: växande konflikter och massuppror, likt under arabiska våren i Egypten och Tunisien.
Protesterna då handlade egentligen mer om bröd än om frihet, säger han.
Han har rätt, för det är alltid hungern som slutligen driver ut människor på gatorna.
Det finns mycket hemskheter i världen, men det finns nästan inget så ohyggligt som detta, desperationen efter föda. Föräldrar torde inte ha någon skräck värre än att inte kunna mätta sina barn, och tvingas låta dem somna natt efter natt med tomma magar.
Vi vet hur det ser ut på tv när människor svälter i Västafrika, vi lägger pengar i skramlande bössor och går hem till våra tacobufféer och fredagsmys.
Men hungersnöd, här?
Nog för att Europa har haft sina missväxtår och hungervintrar. Vittnen från massvälten i Ukraina på 30-talet berättade om undernärda spädbarn, lik på gatorna och brödköer med 40 000 ”levande skelett”.
Men också i Sverige rasade hungerkravaller i början på 1900-talet när arbetare stormade saluhallar.
För mat på bordet är inte något man ska ta för givet.
Det påmindes man inte minst om i SVT:s succéserie ”Historieätarna”, som har varit som bäst när den handlat om hur lite folk haft att käka genom tiderna. Hur fattiga har fått skarva med potatisflingor, fejka aprikoskräm med morötter och koka soppa på en spik.
När Lotta Lundgren sitter och sorterar ransoneringskuponger i sista avsnittet, om beredskapstiden, känns min Konsumbutik med texmexhylla och fem sorters chorizo i charkdisken väldigt långt borta.
Det är den också, för de tusentals som lever på randen till svält i dagens Europa.