Nu kan tiggaren säga ”Jag är fri”

BUDAPEST. Jag banar mig väg bland tiggarna som kan glädjas åt att marknadsreformerna på sikt kommer att lyfta standarden för alla.

Även han som har skruvat av sig proteserna och visar benstumparna i tunnelbanan bör inse att han med tillförsikt kan se framtiden an.

På den kommunistiska tiden sades Ungern vara den gladaste baracken i Östeuropa.

Det sovjetiska torde vara historiens enda imperium som förknippas enbart med en färg, grå dessutom.

Ungern blev en glad barack efter andra världskriget. Före det första ingick landet i dubbelmonarkin med Österrike, ett imperium som förknippas med lättsam musik och virvlande valser.

Iförda eleganta operettuniformer dansade de kejserliga och kungliga officerarna åt öster och söder där de fastnade på slagfälten och dog.

Nu är Ungern ett litet land i EU, som inte är ett imperium, men en ekonomisk sammanslutning som ska hindra oss från att dansa in i nya krig. Äntligen! kan mannen utan ben säga. Äntligen är jag fri!

Men det enda som hörs är trampet när människor skyndar upp och ner i tunnelbanan.

Jag går till kafé Gerbeaud som jag är säker på förr hade samma namn som torget, Vörösmarty. Jag ids inte kolla.

I Centraleuropa ska man gå på kafé. Man ska dricka kaffe och äta en bakelse och till kaffet ska man ha ett litet glas med vatten.

Kaffetraditionen kommer från Osmanska riket, ett imperium som i århundraden behärskade Balkan och vars här nådde ända upp till Wien. Det vill en ungrare inte kännas vid. Kaffet kommer väl från Italien. I Serbien däremot dricker de turkiskt kaffe, fast de kallar det serbiskt.

Varje dag klockan tolv ringer kyrkklockorna glädjens budskap över att turkarna är besegrade. Så har de klämtat sedan 1456. Äntligen är vi fria!

På torget sitter en gråhårig kvinna och sjunger. Hon har en vek röst och jag snarare ser än hör att hon framför en melodi. Några mynt ligger på marken.

Vid ingången till kaféet står en sjavig gubbe och spelar fiol, dock inte ”An der schönen blauen Donau”. Jag ger honom 200 forint.

På Gerbeaud beställer jag kaffe och Sachertårta. Jag är inte särskilt förtjust i chokladtårta men, herre gud, vissa saker ska man inte ändra på.

avPeter Kadhammar

ARTIKELN HANDLAR OM