Ett ”chicken race” som påverkar oss alla
Två ärkefiender på kollisionskurs mot varandra i ett dödligt ”chicken race”.
Vem kommer att vika sig först?
Bollen ligger nu hos Israel som kan välja mellan att rida på sympativågen och visa återhållsamhet eller slå tillbaka hårt och riskera att sätta hela Mellanöstern i brand.
Iran och Israel har duellerat i årtionden. Iran via ombud och Israel genom att aldrig offentligt ta på sig de attacker och lönnmord man genomför.
Nu har vi ett helt nytt läge där Iran för första gången direkt attackerat Israel. Men först efter att Israel den 1 april bombat Irans konsulat i Damaskus, Syrien.
Båda länderna skulle nu kunna låta udda vara jämt. Båda har utropat sig som vinnare.
Istället för att hämnas föreslår vissa att Israel ska försöka samla en internationell koalition mot Iran med syfte att isolera den religiösa diktaturen i Teheran ytterligare. En regim som förtrycker den egna befolkning och har som uttalat mål att utplåna den judiska staten.
Därmed skulle Israel kunna utnyttja det faktum att världen åtminstone för stunden har förträngt det krig som de senaste sex månaderna pågått i Gaza och där Israel alltmer blivit en paria i omvärlden på grund av sin krigföring som krävt så många civila offer.
Vissa bedömare anser att Iran gjorde ett strategiskt misstag när man direkt attackerade Israel och därmed skiftade världens fokus bort från Gaza.
Israel har en chans att åter släppas in i värmen om man agerar återhållsamt. Då blir det Istället ayatollorna som hamnar på de anklagades bänk och utsätts för världens vrede.
Hederstänkande
USA, EU och FN-chefen tillhör den stora majoritet som vädjar till alla parter att deskalera situationen.
Men risken är uppenbar att Israel inte lyssnar på den uppmaningen.
Hederstänkandet dominerar även inom politiken i Mellanöstern. Att vända andra kinden till hör inte till det normala.
Istället är det machostilen som gäller. Du måste slå tillbaka hårt mot din fiende för att inte riskera att bli betraktad som svag. Den judiska staten har alltid varit omgiven av fiender och försvarat sin existens genom att projicera styrka.
Att inte slå tillbaka hårt går emot Israels självbild.
Ändå är det var både Israel och omvärlden skulle tjäna på just nu.
Om Israel bombar Iran, exempelvis deras kärnanläggningar, kommer Iran att känna sig tvunget att svara med nya attacker mot Israel.
Helgens iranska attack mot Israel ställde till minimal skada eftersom Israel med hjälp av USA och andra allierade lyckades skjuta ner nästan alla drönare och robotar. Men det är inte säkert att man är lika lyckosam vid ett nytt angrepp. Irans förlängda arm i södra Libanon, Hizbollah förfogar över ett stort antal precisionsrobotar som kan nå hela Israel på kort tid.
Bortglömd sanning
Hur många hämnd- och svarsattacker kan de båda sidorna genomföra utan att resultatet blir ett storkrig i regionen? De vet inte dom och ingen annan heller. Men läget kan snabbt hamna utom kontroll.
USA har sagt att man inte kommer att delta i en israelisk motattack mot Iran. Men om Israels existens är hotad kommer USA inte att sitta overksam på sidlinjen. Biden kan dras in i ett krig mot sin vilja lagom till presidentvalet i USA. Vilket kan ge Donald Trump en gratischans till comeback på presidentposten i november.
I den ständiga eskaleringen finns en inneboende dödsspiral. När har motståndaren tillfogats tillräcklig skada? Går det att kliva ur spiralen när man själv vill?
Frågorna är inte bara intressanta för Israel, Iran och Mellanöstern. De berör i högsta grad allas vår framtid. Ett storkrig i regionen skulle få enorma följder även för oss. Särskilt när det gäller höjda oljepriser och skador på världsekonomin.
Som alltid vid sådana här tillfällen skickar parterna dubbla signaler. Israels försvarsminister Yoav Gallant och poilitikern Benny Gantz, som tillsammans med premiärminister Netanyahu utgör det inre krigskabinettet som beslutar i frågan, säger att Iran kommer att få betala ett pris men att Israel kommer att svara vid ett tillfälle som de själva väljer.
Frågan är vad Israel lärt sig av sitt svar på Hamas terrorattack mot södra Israel den 7 oktober. Då kastade sig landet i vilt raseri huvudstupa in i ett krig med målet att utplåna Hamas, en terrorstämplad grupp som stöds med vapen och pengar av Iran. Sex månader senare är kriget på många sätt ett misslyckande.
Kanske finns det andra sätt att visa styrka än massivt våld?
I botten ligger den tyvärr alltför ofta bortglömda sanningen att utan fred mellan Israel och palestinierna går det aldrig att få slut på de ständiga krigen i Mellanöstern.