”Sommar” i P1 har förändrats
Det är i åsiktskorridoren vi håller oss, när vi snackar. Huvudstrategin för opinionsbildare är att högröstat påtala vilka jubelidioter alla andra är. I övrigt är vi lagom. Mitt i strömmen. Går absolut inte åt höger i korridoren. Då får vi blåmärken. Och inte för långt åt vänster. Då skrubbar vi armbågarna.
Regel: Säg bara sådant andra redan har sagt. Säg att Sverigedemokraterna är för jävliga, att Pisaresultaten är skrämmande och att det måste in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Malmö är lite farligt men inte så farligt som tidningarna säger. Ställ upp i Pridefestivalen, tyck illa om Amerika, berätta att Södermalm är bättre än Östermalm och tyck att pizza smakar bra ibland.
Säg: det är i integrationen det brister. Och det är jävligt att Timbro får yttra sig och danskarna ska inte tro att de är så mycket mindre PK än vi. Om ni kör bil (vilket ni inte gör) ska det vara en Prius. Säg Piketty i varannan mening och att tillväxt ingenting är att sukta efter. Ta avstånd från Gud men visa förståelse för Putin.
Sug på ord som barnfattigdom och lägg pannan i veck när ni säger, att ni är inte emot fri företagsamhet men inte vill se vinster i vården.
Alltsammans lagom lalligt. Gå utanför detta och fan ta er.
Det är med denna bakgrund intressant hur det har kunnat gå så snett i fallet Athena Farrokhzad. Hon var ju på pappret en trippel-bingo: Tjej. Invandrare. Som dramatiker och poet ett kulturklipp. Tryggt nog var hon dessutom etablerad vänster.
I det folkliga radioprogrammet ”Sommar” för två veckor sedan förfogade den 31-åriga Farrokhzad över en miljonpublik och 90 värdefulla minuter. En kolumnist i Hälsingland fann det positivt, att hon ”berättade om fattigdom, förtryck, polisvåld, växande klassklyftor, migrationspolitikens totala fiasko, de papperslösas öde, stängda gränser, nazisternas och rasisternas frammarsch … Ja, hon tycker att det kapitalistiska samhället är perverst med dess växande miljöproblem och ojämna fördelning av rikedom.”
Magnus Ringgren på Aftonbladets kultursida summerade: ”Där framfördes åsikter som är väl kända och etablerade, åsikter som kommer att få genomslag i höstens val.”
”Sommar” kan handla om vad som helst. The sky is the limit. Det får gärna vara allmänmänskligt. Det får roa och beröra. Det ska inte vara alltför tråkigt. Innehållet går i vågor. För tio år sedan speglade det oro för våra barnbarns framtid. Det senaste två åren har det mest gällt att ”komma ut ur garderoben” eller att vittna om en pedofil fader. Under sina 55 år i etern har ”Sommar” anmälts tusentals gånger men bara fällts två.
Farrokhzads program var talangfullt utformat och låg mitt i åsiktskorridoren.
Ändå drattade hon på arslet.
Dock var det inte på grund av innehållet. Orsaken var att en riksdagsman gick till angrepp. Hans angrepp var overkill.
Ja, ni minns. Riksdagsmannen Gunnar Axén, moderat, tillkännagav på twitter att han ”efter gårdagens sommar i P 1 har jag bestämt mig för att kasta ut TV-mottagaren. Slipper därmed att finansiera eländet. Gör detsamma du!”
Det är naturligtvis ologiskt att demonstrera mot radio genom att kasta ut teven. Han kunde lika gärna ha valt diskmaskinen. Men vem kräver logik av en 47-årig östgöte.
Det blev en stridssignal. Anmälningarna mot programmet strömmade in, fler än 70 redan i början av den här veckan. Det slumpade sig att jag åt lunch med Bibi Rödöö, som i 19 år haft högsta ansvaret för ”Sommar”. Hon sa:
”Sommar är inte en politisk plattform. Inte en partipolitisk. Det är inte rätt plats för politiska brandtal. Men ’Sommar’ är en scen som har blivit stor och vill man göra sig hörd kan man ta tillfället i akt.”
Farrokhzad i sitt nya tillstånd - både celebritet och martyr - lämnade åsiktskorridoren. Hon svarade på overkillet med ännu mera overkill. Hon anmälde en kollega bland Sommarpratarna, Anna von Bayern, till radionämnden. Von Bayern hade enligt anmälan hetsat mot skatt och ifrågasatt aborträtten.
Vad ska det bli i framtiden? Jenny Strömstedt anmäler Ulf Elfving till radionämnden för att denne inte kammat håret?
”Det har aldrig hänt något liknande”, sa Rödöö. ”Jag hoppas det inte händer igen.”
Det är ett etiskt haveri.
Farrokhzad intervjuades samtidigt av en bloggare. Hon sa att hon hatar, verkligen hatar, Peter Wolodarski och Johan Hakelius. Hon hatar alltså en internationellt orienterad liberal som genom gott ledarskap har återskänkt Stockholm en bra morgontidning, Dagens Nyheter? Hur resonerar hon? Och att hata en okynnigt reflekterande kåsör som ömsint trampar på alla samhällsgruppers och åldersklassers ömmaste tår?
Människan kan ju inte vara klok.
I en blogg utvecklade Farrokhzad också - som om formuleringen vore ny - sin avsky mot dem som bestämmer, ”vita medelålders heterosexuella män”.
Jag är inte kränkt på egna vägnar. Jag är långt äldre än medelåders. Min sexuella läggning, vilken den än skulle vara, är ytterligt dämpad. Jag kommer dock inte ifrån att jag är både vit och man.
Men jag är kränkt på den goda smakens vägnar. Jag tar bestämt avstånd från att en hel generation välutbildade kvinnor i det hyggliga Sverige talar om sina pojkvänner och pappor, sina söner och arbetskamrater i ett infamt ordval och i den ton Hitler använde, när han talade om judar.
Sluta!
Jag läser just nu
… ståupparen Anna-Lena Bergelins (tidigare Brundins) kvicka och finurliga syn på Paris och fransmän, ”Mitt Montmartre”. Störst behållning gav mig dock hennes bitska genomlysning av de ”fiiiina” medlemmarna i föreningen Sveorna. Hos dem får Anna-Lena inga fler gig.
Ett jobb i tiden
… är telephone addiction therapist. Denne kurerar den som är sjukligt beroende av sin smartphone. Det är en växande bransch i Amerika. Ännu mera signifikant är att tatueringsborttagare är en syssla som på tio år vuxit 440 procent.
Världens bästa land
… heter Sverige. Korat av nyhetssajten Business Insider. Gott. Det första skälet i rapporten är, att vi fikar med kaffe och tårtbit två gånger varje dag. Det andra skälet är, att vi äter lingonsylt till i stort sett allt. Kan det vara någon som skojar med oss?