Kanske borde alla män prova att leva som kvinnor

Har du tid att vänta 108 år på en jämställd värld?

Eller ska vi förändra fortare? Kanske borde alla män prova att leva som kvinnor.

Vad är det värsta som skulle kunna hända?

Nya insikter? Nya perspektiv?

Ica Försäkringars VD Caroline Farbergers modiga resa från man till kvinna har mycket att lära oss andra. Och så har vi barnen, som förstått för länge sedan.

Vågar du lyssna?

För ett år sedan gick Carl hem från jobbet som VD, i kostym, skjorta och lågskor. För att nästa dag komma tillbaka som Caroline, i läppstift, kjol och höga klackar.

Vi var närmare en miljon svenskar, som lyssnade till Carolines modiga berättelse i Sommar i P1, och nästan en kvarts miljon läste Carolines berättelse i Dagens industri för ett år sedan.

För kanske är det så att Caroline inte bara var första vd:n i svenskt näringsliv att berätta att hon är transsexuell, kanske var hon också först i Europa.

 

Ica Försäkringars VD Caroline Farberger

Det krävs mod för att gå först. Och Caroline har gjort mycket för att få vårt land att ta nya steg i riktning mot ett mer inkluderande, hållbart och jämställt samhälle. Vi har kommit en bit på vägen. Men vi är långt ifrån klara!

Enligt senaste rapporten från World Economic Forums kommer vi i nuvarande, något stagnerande utvecklingstakt, att nå en jämställd värld först om 108 år. När alla vi som kan läsa den här texten, för länge sedan är döda. 

Inom vissa områden, som hur mycket tid kvinnor respektive män lägger på icke-avlönade sysslor, kan jämställdheten ta mer än 100 år till.

Fortfarande har exempelvis bara 19 av 149 länder i studien en kvinnlig statsminister. I Sverige har vi hittills röstat fram 33 statsministrar. 33 män, noll kvinnor. Knappast en slump, särskilt inte vad gäller våra första statsministrar. För hundra år sedan hade kvinnor i Sverige inte ens allmän rösträtt. 

Så, visst rör sig jämställdheten framåt, men ska vi acceptera vår snigelfart till framtiden?

Eller ska vi öka takten?

 

Vad skulle hända om vi på riktigt lyssnade till vad Ica Försäkringars VD Caroline Farberger, som i dagarna levt ett år som kvinna, efter 50 år som man, säger i en ny intervju i Dagens industri:

”Tänk att man ska behöva leva som kvinna i två månader för att fatta att man som manlig chef, kanske inte hade fel, men i alla fall inget förstod.”

Kanske har hon rätt. Kanske är det så, att många män, ändå inte riktigt förstod de tiotusentals berättelser och vittnesmål som kom fram under #metoo.

Vad vet jag, kanske krävs det att alla män skulle behöva leva ett par månader som kvinna för att verkligen förstå. Uppleva strukturerna. Känna hur det känns. Att bli visslad på, känna sig förminskad, bli tafsad på, eller utestängas från makt. 

Men egentligen tror jag att lösningen kan vara enklare. Jag tror visst att män förstår, redan idag. Precis som kvinnor och ickebinära förstår. Jag tror alla människor förstår, hur det känns och hur det är, att bli orättvist behandlad. Jag är helt övertygad om att alla, någon gång i sitt liv upplevt hur det är att ha blivit drabbad av orättvisa. Hur ont det gör i hjärtat.

 

För egentligen är jämställdhet precis så enkelt. Det handlar om att det ska vara rättvist. Jag älskar en film som Finansförbundet i Norge spelade in till internationella kvinnodagen förra året. Där en pojke och en flicka i par, utför en uppgift och sedan får varsitt glas fyllt med godis som tack för gott jobb. Skillnaden är bara att pojkens glas är proppfullt med godis, medan flickans är halvfullt. Och som motivation får de höra av en vuxen, att anledningen att de fått olika mycket, är att pojken fått mer för att han är pojke. (Det vill säga, så det sett ut i årtusenden i vårt samhälle, mellan könen, vad gäller fördelning av makt och pengar.)

Om pojken och flickan också står handfallna inför uppgiften, eller om pojken ger en liten godisfisk till flickan, för att ändå jämna ut det hela lite grann?

Nej. Barnen konstaterar, par efter par: Det här är orättvist. Det ska inte vara skillnader i mängd godis och belöning för att en är pojke och en är flicka. Därför löser barnen problemet direkt:

Delar upp godiset exakt 50/50, på biten lika mycket, mellan flicka och pojke.

 

Ett olösligt problem för oss vuxna hittills. I generation efter generation har vi grubblat på en lösning tills vi fått gråa hår, rynkor och fortfarande har vi sett jämställdheten som olöslig, gäckande gåta när lampan till slut slocknar, och vi tar vårt sista andetag. Ett problem som alltså enligt nuvarande höjdare i Economic Business Forum kommer att ta minst 108 år till att lösa.

Men för barnen, är utmaningen med bristande jämställdhet löst på några minuter. Godiset ska delas lika.

Vad jag längtar tills ni barn ska ta över världen. 

Glöm aldrig bort. Hur enkelt det är att göra rätt.

Och så en sak till. Lär av Caroline Farberger: Försök inte passa in i en mall bara för att någon annan säger att det är så du ska se ut. Om du inte vill ha skjorta, om du inte trivs i skägg och lågskor. Ta på läppstift. Prova hur det känns att gå i högklackat.

 

Var du! Den du är! Inifrån och ut. Vi blir bättre och starkare om vi vågar må bra och vara sanna mot oss själva. Och så en sista sak, som Caroline Farberger ändrat på sen hon blivit kvinna. Sluta ta konstruktiv kritik mellan fyra ögon. Ta det rätt av, inför alla.

Om någon förminskar dig eller någon annan, om någon använder ett sexistiskt språk, påtala direkt. 

Annars tas du gisslan. Och det ser ut som att du tillåter det språket och det beteendet – även om du påpekar det orimliga i efterhand. Så säg till, vänligt men bestämt, direkt.

Så enkelt, så klokt.

För att vi ska accelerera in i framtiden måste vi gå från strategier och ord, till handling nu.

Det spelar ingen roll om det handlar om glas med olika mängder godis. Eller en tränare som säger ”sluta spring som tjejer nu grabbar”.

Det är DU som väljer. Att låta orättvisorna fortgå.

Eller kräva förändring idag.