Miljardrullningen är en moralisk chock

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Överåklagare Christer van der Kwast ställer strax före lunch på tisdagen en fråga till den tilltalade förre Skandiachefen Lars-Eric Petersson, som i all sin enkelhet utgör själva kvintessensen i det moraliska spörsmål som lurar på bottnen av den skandalomsusade brottmålsprocessen:

- När ni i Skandias ledning såg att bonusprogrammen gav utfall som aldrig hade förespeglat någon när avtalen om dem ingicks - anledning härtill var Skandiaaktiens feberaktiga uppgång - varför sade ni inte upp avtalen och tog ned beloppen, det var ni i er fulla rätt att göra?

- Ingångna avtal ska hållas, svarar Lars-Eric Petersson lågmält.

Jo, för all del, men inte till vanvettiga konsekvenser, tänker jag. Inte till sådana konsekvenser att det bolag herrarna är satta att sköta, tappas på miljarder, eller i varje fall en knapp miljard kronor, i ett enda svep.

Den moraliska anklagelsen i åklagarens fråga träffar emellertid inte bara den hårt prövade före detta verkställande direktören. Den träffar i än högre grad mannen som ska höras som vittne när rättegången fortsätter den 7 mars, mannen som på många sätt är huvudperson i denna process trots att han undgått åtal, nämligen Skandias förre styrelseordförande Lars Ramqvist.

Styrelsens ordförande i ett aktiebolag har till uppgift att värna ägarnas intressen, vilket är liktydigt med att ständigt ha bolagets väl och ve för ögonen. Bolaget tar irreparabel skada av sanslösa "incitamentsprogram".

Om någon hävdar att det kostar en miljard kronor på ett bräde att få ha kvar bolagets mest kompetenta medarbetare, ska ordföranden svara att slik girighet är en allvarlig invändning mot nyckelpersonernas lämplighet för sina arbeten.

Vad än Lars Ramqvist har vetat eller inte vetat om Lars-Eric Peterssons förehavanden med det beramade "taket", så är det uppenbart att han inte har reagerat särskilt bestämt på sammelsuriet av belöningsprogram som löpte i Skandia och rörde till bolagets räkenskaper.

Det är mycket i denna rättegång kring finansiella transaktioner med ofta fiktiva värden som jag inte begriper. Alltså har jag nöjt mig med att jag är för dum för att förstå allt jag inte får ihop.

Det är tre saker jag inte har fått ihop: Dels att Skandias styrelse redan vid ingången av år 2000 såg att bonusprogrammet Wealthbuilder hade sprängt det överenskomna taket på max 300 miljoner kronor i bonus till internationella chefer. Dels att styrelsen bestämde att Wealthbuilder skulle förlängas samtidigt som den enligt åklagaren hävdade att taket låg fast.

Om taket fortfarande gällde trots att det var sprängt var det ju meningslöst att förlänga Wealthbuilder in på år 2000. Några fler utbetalningar skulle ju inte då kunna komma ifråga eftersom maxgränsen var överskriden sedan länge.

När Lars-Eric Peterssons försvarare påpekar denna inkonsekvens tänker jag belåtet att jag kanske inte är så dum ändå. Det minsta man kan säga om Skandias styrelse under ledning av Lars Ramqvist är att den har agerat otydligt. Det kan ha betydelse för hur rätten bedömer Lars-Eric Peterssons eventuella brottslighet. Moraliskt förblir Peterssons (och hela Skandia-ledningens) miljardrullning chockerande.

I rätten gör Petersson ett sympatiskt intryck. Han är hövlig och belevad, uttrycker sig väl och för det mesta klart - utom när vissa dokument börjar brännas. Hans blick är stadig och hans leende överraskande ljust och vackert.

För mig ter sig den förre Skandia-chefen som sinnebilden för den nedbrytning av omdöme, hämningar och moralisk motståndskraft som gruppdynamik åstadkommer.

Toppchefer i internationella storbolag lever i slutna rum där de umgås bara med likasinnade. De bollar med transaktioner och ekonomiska värden som är lika väl förankrade i det jordiska som stjärnorna på himmelens fäste.

De internationella börserna och finansmarknaderna är spelplaner för dessa exklusiva varelser som icke desto mindre reagerar kollektivt och rusar i samma riktning när storkovan ser ut att skymta vid någon horisont.

De rusar i tangentens riktning tills de passerat rimlighetens alla gränser.

Yrsa Stenius