När det hummar och brummar är jag trygg

Jag flyttade in i en ny ­lägenhet i helgen. Tanken var väl att vi skulle renovera köket innan vi flyttade in, men det blev av olika anledningar inte så, så när jag nu i går steg in i mitt nya kök så fann jag att jag var omgiven av vitvaror som alla var över 30 år gamla.

Lite lätt gulnade och framåtlutade stod de där, kylen och frysen och spisen och ugnen och disken. Köket var som ett stolt museum över året 1980.

Det var så tyst och stilla där i köket, bara en kran som droppade. Men så satte jag i gång elen och fick fart på maskinerna och det var något med de där ljuden, de där 30 år gamla ljuden av kök.

Vilken fantastisk trygghet i dem! Ljudet när man sätter på sexan på spisen, det låter som när någon knäpper med fingrarna. Jag lägger handen på plattan och det tar en stund innan det händer ­något, men efter någon ­minut sprider sig värmen försiktigt över min hand­flata. Att koka ett ägg i det här köket tar 2,5 timme. ­Ljudet av kylskåpet som brummar milt och sen tystnar en stund och tiger still och sedan kommer det igen, ­brummandet, det mörka hummandet.
 

Jag öppnar frysen och när jag stänger så suger det till, precis som för 30 år sen, när man tog en glass och så ändrade man sig för en ­annan glasspinne, men då gick det inte att öppna dörren igen, frysen sög till och förseglade dörren och då fick man vänta en minut tills den blev vänligare igen. Den mycket gamla kaffebryggaren är inbyggd i väggen, det sörplande ­ljudet när den noggrant samlar upp det sista vattnet ur ­behållaren. Den rostfria diskbänken med uppvikta kanter.
 

Jag minns ljudet av när pappa gjorde sin grogg och slog ut is ur iskubslådan och bitarna fastnade direkt på diskbänken och pappa väste ”helvete” för sig själv när han försökte slå loss dem. Det knastrande ljudet från ugnen på högvarv, jag har vridit den till 250 grader, pommes frites som är förkolnade ute på plåtens kanter och mjöliga i mitten.

Alla de här ljuden, så fantastiskt att få höra dem igen!

Jag vandrar runt i mitt nya kök och jag vet inte om jag har känt mig så här rofylld och lugn förut i livet, och jag vet varför, för jag är åtta år gammal och det är fredag ­eftermiddag och pappa står och donar med matkassarna vid diskbänken och snart kommer mamma hem från jobbet och pappa är glad och jag också och vi omges av det underbara dånet i köket, när det pyser och puttrar och knastrar och knäpper och ­suger och sörplar.

Följ ämnen i artikeln