EU var inte bara satan, EU var en jöns
EU är satan, sa farfar, och jag har glömt hur han såg ut när han sa det.
Farfar svor aldrig, han sa inte ens djävulen, trots att han pratade om honom ibland.
Jag var så ung och och upptagen med mina tonåriga besvär att jag inte ställde följdfrågor. Och vad värre är: jag lyssnade inte.
När jag var yngre brevväxlade jag med farfar. Klistermärken och doftpapper. Om mina dagsländor som var bästisar och pojkvänner.
Med jämna mellanrum tog jag Kustbussen till Karlskrona och lagade mat med farfar. Vi gjorde pizza och tacos.
På morgnarna fick jag mina drömmars bröd, billigt, smaklöst och innehållslöst med ett mäktigt lager extrasaltat Bregott. Ägg kokta i fem minuter.
Men det är inte min poäng.
Min poäng är att farfar tyckte att EU var satan och att jag höll med utan att riktigt veta varför.
Farfar vet bäst, för farfar var finast.
EU är satan. Det låter hårt. Men allt är relativt. Om satan behövs som en antites för att förhålla sig till Gud och det gudfruktiga livet, som ju farfar också ägnade sig åt, så varför inte.
Om han behövde EU-motståndet som en motpol till sin politiska övertygelse så må det väl vara hänt. Men jag vet inte ens om han var vänster. Jag önskar att vi hade pratat mer politik med varandra.
Det är ju själva satan också att man inte ger de gamla mer av sin tid innan det är försent.
Sen sitter man där fullvuxen vid ratten i sin fula bil med ett barn i baksätet som vill veta om gammelfarfar lever. Men gammelmormor då? Men vad hette de då? Hur länge har de varit döda? Varför finns spindlar?
Jag försöker lyssna på Studio Ett som avhandlar Brexit med Daniel Alling från London, men den fula bilen vibrerar av livets små frågor.
1994 var jag sexton år och fick inte rösta, och när jag såg jönsarna med sina ”Ja till EU”-knappar så blev jag än mer övertygad: EU var inte bara satan, EU var en jöns.
Jag trodde att Brexit var någonting bra. Ett tecken på att folket tröttnat på toppstyre från Långtbortistan. Men EU är så mycket större än min jönsfobi.
Nu hoppas jag så innerligt att allting ställs in att jag häromkvällen tolkade debatten fel:
På morgonen frågade jag Joachim om han trodde att det skulle bli nyval, och trots att jag sa rätt så tänkte jag fel. Jag förväxlade nyval med ny folkomröstning.
Folkomröstningar ska respekteras.
I alla fall om utfallet blir bifall.
Får man ett nej kan makthavarna invänta nya tider, ny opinion och sedan pröva lyckan igen.
Blir det ja så går man inte tillbaka. Jag älskar inte den här delen av demokrati.
I måndags kväll lutade jag mobilen mot en ljusstake på köksbordet och följde debatten från det brittiska parlamentet live via youtube.
Brittiska politiker är så mycket roligare än svenska.
Jag kommer sakna dem.
Storbritannien utanför EU.
Det är ju själva satan också.
LÄS-kigt: Läsandet bland unga har aldrig varit så lågt, konstaterar Statens medieråd och smäller upp siffran 11 procent. Elva procent som i att bara elva procent av 17-18- åringarna läser. Jag vill ta dem i min famn och läsa Pija Lindenbaums nya och Just nu av Lotta Olsson och Olof Landström. Ta det från början liksom.
LÄS-lust: Men få inte panik! Läs! Köp och låna hem böcker och läs för era barn. Så att det sätter sig ordentligt. ”Läsförståelse är nyckeln till allt”, ältar jag tills jag får en dörr i ansiktet. Sen skjuter jag in god litteratur under dörren.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.