Människor behöver diskutera medierna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-11-14
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag deltog i en debatt i förra veckan på Filmhuset. Före debatten hade vi sett filmen "En annan värld är möjlig" om G8-mötet i Genua. Trettio italienska regissörer hade gett sig ut på gatorna med var sin digitalkamera.
Efterföljande paneldiskussion handlade om journalistik och huruvida fler kameror och nya kanaler (till exempel internet) ger ökad mångfald i nyhetsrapporteringen. I panelen satt en representant för SVT:s ena nyhetsredaktion. Hon var rätt ensam om att representera de stora nyhetsmedierna och därför haglade frågorna över henne.
För människor har ett enormt behov av att diskutera medier vilket inte är konstigt. Vare sig vi vill det eller inte så är media lika omöjligt att inte ta del av i dag som till exempel reklam. Därför har jag lekt med tanken att alla journalister ska vara statligt anställda, betalda med skattepengar.
Jag är inte en av dem som är rädd för att all media går åt helvete så fort kommersiella krafter styr men för att kunna kräva direktdemokrati av journalister borde vi kanske avlönas av er. Det blir i alla fall svårare att gömma sig bakom skrivbordet på redaktionerna. Och vad sägs om lagpliktiga öppna möten varje månad? Där läsarna och journalisterna möts och diskuterar, arrangerade av respektive medier. Det står i alla fall klart att medborgarna behöver få utrymme att lära sig mer om hur medierna fungerar, jag skulle gärna se mediekritik på schemat i grundskolan.
Jag tror framförallt att fler möten mellan journalister och medborgarna skulle minska det tråkiga och på tomgång rullande expertfrosseriet bland redaktörer. I hur många år ska Susanna Popova sitta i Rapport Morgons nyhetspanel? Hur många gånger ska Alexander Bard återanvändas i debattprogrammen och prata om allt från Palmemordet till trender?
När ska man i större utsträckning våga och orka hitta nya debattörer eller utöka sina redaktioner till att bättre spegla mångfalden i samhället (jag menar att killarna och tjejerna från förorten ska in på redaktionerna, ja).
Journalistiken är i djupt behov av nytt blod, fler vinklar, mer tid och vilja att våga satsa på det okända ibland. Eller vad sägs om programförklaringen till Debatt på SVT i kväll: "Är förorterna övergivna och utlämnade till att bli ghetton, där djungelns lag får råda medan de hyggliga människorna lever i fred på andra platser? Debatt om en skrämmande samhällsutveckling med bland andra statsrådet Mona Sahlin (s), samhällsdebattören Mauricio Rojas, teaterchef Jasenko Selimovic och moderata statsborgarrådet Kristina Axén Ollin." Jaha, och någon representant för "ghettona", de får inte vara med. Det är både idiotiskt och kränkande att stänga ute dem man ska tala om. Jag har förslag på nästa veckas ämne: "Håller debattprogrammen på att bli ett ghetto av homogena människor som talar över huvudet på folk?"
Men fler offentliga möten mellan journalister och medborgare skulle kräva att journalister måste vara öppna för ifrågasättande.
En av frågorna till nyhetschefen i panelen på Filmhuset kom från en ung tjej och löd: "Varför visade ni bilderna på de jublande palestinierna samma dag som terrorattacken mot USA?" Bilderna hon nämner är de av ett fåtal barn plus en äldre kvinna som jublar och klappar händer. Lite längre ner på gatan står förvånade människor och ser på.
I Mediemagasinet framgick att kvinnan som jublar inte visste vad hon jublade åt. Hon blev regisserad av kameramännen. Då säger nyhetschefen det ofattbara: "Vi visade det för att det har hänt". Det blev högljudda protester från publiken, mycket händer i världen utan att hamna i media. Nyhetschefen kunde inte resonera, hon kunde inte bemöta argument som "kanske borde ni inte visat dem eftersom fem barn som hurrar på en gata är ingenting och kommer bara föda muslimhat". Jag undrar, kanske är hon inte medveten om den makt hon besitter, kanske vågar hon inte erkänna misstag, kanske blev hon stressad eller så bryr hon sig inte.
Om medborgare och journalister skulle få en möjlighet att mötas oftare kunde journalister också förklara hur deras jobb går till, att allt i tidningarna faktiskt inte är ihopljuget, att det finns eldsjälar som lever för att ge oss information och som vill utveckla medierna. För visst är det ändå så, att likväl som inte alla "vanliga" människor gör sig i teve så går inte de flesta journalister till jobbet på morgonen och funderar över hur de ska förvanska eller nermontera världen.