Bokmässan - en studie av det mänskliga psyket
Bokmässan i Göteborg, på lördagseftermiddagen. Ett stilla sorl av människor som vandrar mellan de kulturella attraktionerna. Där, på ett litet podium, pratar en man om strukturalismen som livshållning. Lite längre bort, i den fina Bonniers-montern, står Fredrik Reinfeldt och håller föredrag. Titta, där står en charmig poet framför en tindrande liten publik som fnissar åt allt han säger.
Montervärdarna är tillbakahållna och konservativa, strukna skjortor på männen, strama kjolar på kvinnorna. De ler och bjuder in till scenen, snart kommer Agneta Pleijel för att prata om sin barndomsskildring. Någon mysig författare busar till det och stjäl en liten godis när han fladdrar förbi ett av stånden, på väg mot nästa scen. Broschyrer delas ut försiktigt och förfinat. Raka ryggar i ledet. Författare och författarinnor står vid ståbord framför ringlande köer. Korta meningsutbyten av typen: ”Stavas Monica med c eller k?” Och sen är det nästa man på tur.
Det här är toppen av mänsklig förfining. Den kulturella eliten är här. De är rena i intellektet, och städade och kloka. De ler vänligt mot världen, de visar upp sig och alla vill titta.
Samma kväll, i baren på Park Hotel på Avenyn. Lukt av urin, svett och fis. Det är ett slagfält. Kulturarbetarna raglar fram och tillbaka mellan toaletten och baren. De stöter in i någon vägg och går oberörda vidare. Det är muck mellan två författare, den ena har ”snackat skit” om den andre och nu får det fan vara nog! En författare har satt sig på golvet i hörnet av baren, en servitör säger att man inte får sova där. Shots vid bardisken, en förlagsmedarbetare hånglar med någon på konkurrerande förlag, otroheten ligger som ett daller i luften, ringarna på vänsterfingrarna glimmar i mörkret. Röda ansikten, höga röster. Den där blygsamme och rare författaren är plötsligt jordens svin, han går runt och skryter om hur många böcker han sålt under hösten. Den rare poeten är så full att han inte längre är kontaktbar. Han är förlorad. Han vittjar borden efter slattar och försvinner.
Vissa säger att Bokmässan är intressant för böckernas skull. Jag tycker den är intressant, för det finns ingen annan plats där man bättre kan studera det mänskliga psyket, hur människor på bara timmar kan resa från toppen av mänsklig förfining till att bli ett stökigt gäng som fyllejiddrar i en bar.