På Absolut vodka har robotarna tagit över

KOLUMNISTER

ÅHUS. På världens modernaste arbetsplats är ljuset släckt. Det behövs inte för bara robotar rör sig mellan de enorma hyllorna – vvvvschhh låter det, annars är det alldeles tyst, det hörs inte ens något när robotkranen ställer ner en 683 kilo tung pall med vodkaflaskor 22 meter upp, inget mer än detta diskreta vvvvschhh – robotarna arbetar lika väl i mörker som i ljus, de behöver inget mer än instruktioner från människan och snart, när den artificiella intelligensen är här på allvar behöver de kanske inga instruktioner heller, de kommer att räkna ut sina uppgifter själva –
– och vet ni vad det bästa är?

En robot gör inte fel.

Robotkranarna far fram och tillbaka, längsta delen av lagret är 172 meter långt, den kortaste 100 meter, höjden är 22 meter, fram och tillbaka far kranarna och lämnar och hämtar pallar med Absolut vodka – kan någon tänka sig att människor skulle klara att hantera dessa otroliga mängder sprit?

Elva och en halv miljoner kartonger med flaskor av varierande storlek, det blir 103 miljoner liter vodka om året.

1 av 5 | Foto: Krister Hansson
Endast robotar rör sig på lagret på Absolut Vodka.

Kan ni tänka er hur många snapsar det är? Och kan ni tänka er trafiken med gaffeltruckar och springet av lagerarbetare för att expediera denna kosmiska flod av lördagsglädje, fyllevisor, groggar och sofistikerade drinkar om inte robotarna fanns?

För det första vore det omöjligt att hantera all spriten här i Åhus, ty ett lager där människor hanterar flaskorna måste byggas på yta istället för höjd.

Det skulle helt enkelt inte finnas plats för en så utrymmeskrävande byggnad, och för det andra vore det en logistisk mardröm med lokaler vidsträckta som stadsdelar och där skulle det tappas flaskor och köras över människor – olyckor! besvärligheter!

Visst finns det människor här också. I alla fall en.

Han heter Harri Tossavainen och är lagerchef. Det är han som säger att en robot inte gör fel.

Foto: Krister Hansson

Tossavainen tänder ljuset. Lokalen är hisnande. De enorma hyllorna, dalen mellan dem som är smal så smal, för bara en robotkran ska röra sig där.
Man står på en läktare och ser den rusa fram utan att tveka, en snabb rusch rakt in i spritlagrets kanjon, pallen med kartonger ligger stadigt på robotens gaffel, den bromsar in snabbt men mjukt, skjuter upp pallen 20 meter i luften, sätter den på hyllan – och stannar.

Det är en snabbt, len rörelse absolut fri från eftertanke och osäkerhet.

Den övergår lika snabbt och tveklöst i ett zenmeditativt tillstånd. Kranen står stilla, utan riktning, utan energi, på en sekund förvandlas den från ett skrämmande kraftpaket till ett stycke meningslöst stål. Varför skulle den röra sig när det för tillfället inte finns någon arbetsuppgift?

Varför skulle den ens åka tillbaka till utgångspunkten? Det finns ingen utgångspunkt. Roboten finns bara i ett nu, den så att säga finns bara när den utför en arbetsuppgift som människan ger den.

Foto: Krister Hansson

Harri Tossavainen lutar sig mot läktarens räcke och ser ut över sitt kungarike. Han arbetade tidigare med rostskyddsmedel. Vodka är roligare. Det händer mer, det är mer utveckling både av produkter och marknadsföring – vvvvschhhhh säger det när kranen i tredje kanjonen från vänster hämtar in en låda med ... Tossavainen ställer sig med förvånansvärd snabb smidighet framför räcket så att vi inte ska hinna se eller filma, för just där kommer en ny produkt som ska lanseras om ett tag

Lanseringen av spritsmakerna bygger på att Absolut vodka är en lokal produkt från Åhus. Skånsk mylla. Vajande vetefält. Rent vatten.

Så lyder uspen, The Unique Selling Point, det unika försäljningsargumentet, och det är sant på sitt vis, säden kommer verkligen från Skåne med omnejd, vattnet kommer verkligen från Åhus och lastpallarna kommer från Småland liksom kapsylerna och flaskorna från Limmared.

Kan det bli lokalare? Nej! Kan det blir mer äkta? Nej! Kan det bli mer hantverksmässigt?

Ja!

För det paradoxala är att i denna lokala idyll där det enda som fattas är blonda och solbrända barn som skrattande springer över vetefältet, en ingrediens i reklamen som tyvärr är otänkbar eftersom vi talar om spritförsäljning – i denna hantverksmässiga idyll saknas människor.

Absolut vodka är den futuristiska motsvarigheten till en skämtteckning jag såg när jag var liten. "Vårt bröd är inte rört av människohand" stod det på en brödbil som kördes av en apa.

Foto: Krister Hansson

Harri Tossavainen berättar med stolthet att en flaska vodka inte rörs av människohand förrän den ställs på hyllan i butiken i Sydney, New York, Kapstaden, Novosibirsk, Taormina eller Haparanda. Allt är automatiserat, från glasbruket i Limmared till rengöringen av tomflaskan (med vodka, inget knusslande), påfyllningen, tillslutningen, förpackningen, transporten in i lagret, upp på hyllorna och ut till fartygen i hamnen – inte en hand vidrör flaskan.

Den hemliga produkten som snart ska lanseras befinner sig nu i på en hylla långt in i mörkret. Kranen mediterar. Harri Tossavainen återtar sin avspända attityd.

Absolut Christmas? föreslår jag som namn till den nya produkten. Tossavainen ler.

Säg att det finns åtta miljoner flaskor i lagret för tillfället. De är förpackade i blå kartonger (icke smaksatt vodka), gula (citronsmak), orange (mandarin) och så vidare upp till 16 smaker, allt smalare och allt mer ... excentriska, alla med uppgiften att fånga in de törstiga på marginalen, de som inte gillar vodkans råhet men kanske kan tänka sig sprit smaksatt med – kardemumma.

Är detta vår framtid? En arbetsplats med robotar som ger oss hantverksmässiga produkter?

Foto: Krister Hansson

Om bara robotar arbetar här, kan man alls kalla det en arbetsplats?

Nå nå, inte är det bara robotar. Harri Tossavainen är ju här. Ute i manöverrummet finns en karl som heter Johan Lagerström. Han har arbetat i 25 år på Absolut. Förr körde han bara truck, dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Det blev enahanda och slitsamt för både kropp och skalle.

Nu sköter Lagerström manöverrummet, har kontakt med speditörer, sköter tulldokumentation, undersöker eventuella fel i det automatiska systemet och har kontakt med kundtjänsten i Stockholm. Och vissa dagar kör han truck.

Det finns tre kvar. De behövs för den sista lastningen till containrarna. Karin Söderlind kör en av dem. Vissa dagar sitter hon i manöverrummet och vissa dagar är hon internrevisor och granskar hur arbetet flyter på andra avdelningar i företaget. Och vissa dagar kör hon truck.

Tysklands ambassadör i Sverige skrev i höstas en debattartikel. Han undrade varför svenskarna inte oroar sig mer för den nya tekniken. Mängder med jobb kommer att försvinna!

Foto: KRIHAN 3950B

Så är det. Jobb har i den meningen redan försvunnit på Absolut. Precis som jobb försvann när bilarna kom, när tågen kom, när flyget... när vi började köpa skor från utlandet i stället för Örebro och kläder från Portugal i stället för Borås.

Tre truckförare gör vad 30 skulle gjort förut. Det finns en handfull anställda på lagret. De roterar mellan uppgifterna och arbetar både med hjärnan och kroppen. I så måtto är det här en utopisk plats, något liknande det som socialistiska tänkare i industrialismens barndom skissade på.

Nästa steg blir nog en självkörande lastbil som fraktar flaskorna de 1500 meterna mellan destilleriet och lagret. Blir det självkörande truckar sedan? Visst kan man få ner personalen ytterligare några snäpp och samtidigt öka produktiviteten.
Medarbetarna i lagret skeppar ut en miljon kartonger var om året. Nio miljoner liter. Det är tolv miljoner sjuttiofemmor. Var.

Hur många kan de skeppa om fem år? Dubbelt så många per person? Om försäljningen inte ökar lika mycket betyder det hälften så många arbetstillfällen.
Harri Tossavainen är inte orolig. Det kommer alltid att behövas folk för att övervaka maskinerna.

Foto: Krister Hansson

Men hur många?

Vvvvvvvschhhhh – tekniska framsteg skapar välstånd och hälsa. Sådana argument hjälper dock inte mot rädslan och hopplösheten när omvandlingen är så snabb att man inte hänger med – eller i alla fall har den känslan.
Vi har aldrig haft det bättre ställt i Sverige. Tekniskt är vi bland världens främsta nationer.

Ändå sa 58 procent av de svarande att de tror att deras barn får det sämre än de själva har det när Aftonbladet i vintras gjorde en opinionsundersökning.

Vi lever i den materiellt sett bästa tiden i mänsklighetens historia och vi är pessimister.

Den stora robotkranen som sträcker sig 22 meter upp mellan de trånga hyllorna är ett fantastiskt, fantasieggande hjälpmedel. En slav utan känslor och eget liv om man så vill, en robot som arbetar medan vi njuter av arbetets frukter. Den jobbar och vi tar lönen.

Man kan också se den som en ny, fruktansvärd dinosaurie som kommit till jorden för att förgöra mänskligheten.

Vvvvvvvvvschhhhhh – nu är den igång igen – vvvsch – den rusar utan att tveka emot oss.

Och sedan lägger den sig vid våra fötter.

Dagens tre rubriker 22 maj 00:29
ARTIKELN HANDLAR OM