Finska statsministrar brukar vara jäkligt långa

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Omvärvd av höstens milda dimmor unnar jag mig en veckas respit från

livet i stugan vid Finska vikens kust. Avskuren från världen, djupt försjunken i vilsamma vågors kluck mot en konturlös strand, har jag svårt att intressera mig för kommunalvalet i Finland som äger rum just denna sena söndag i oktober.

Det gör inget för jag saknar rösträtt i kommunalval i mitt hemland. Likväl, när mörkret definitivt slukar dimman utanför mitt fönster slår jag på teven och följer valvakan. Resultatet på riksplanet är absolut odramatiskt. I de enskilda kommunerna inträffar dock en del anmärkningsvärda förändringar.

Snabbt nog börjar emellertid jag, i likhet med alla andra finländare, att intressera mig för personerna i stället för de politiska mandaten.

Vilka har blivit invalda var? Vem blev röstdrottning exempelvis i Helsingfors? Vem blev kung?

Vilka har bytt parti och dragit en hel drös väljare med sig?

Jo, mycket riktigt: Jörn Donner har bytt både parti och kommun. Från den lilla finlandssvenska staden Ekenäs har Donner återflyttat till Helsingfors och från det improviserade

lokala partiet Vårt Ekenäs har han låtit sig värvas av socialdemokraterna.

Han har flyttat runt en hel del bland partierna i sina dagar, Jörn Donner. Han började faktiskt som folkdemokrat, i den egenskapen tillhörde han kommunisternas vänstersocialistiska takorganisation. Tänk på det ni, alla oförvitliga med rätt att pestmärka andra! Donner borde man kanske aldrig ha släppt in

i Sverige? Och vad ska man säga om Ingmar Bergman som alltid samarbetade väl med denne

obskyre figur?

Allt nog, nu lyckliggjorde Donner socialdemokraterna med sina personliga röster som tillfaller honom oberoende av vem han kandiderar för. Vårt Ekenäs sjönk som en sten.

Dags för partiledarnas kommentarer i teve. Två ståtliga män träder först in på scenen. Riksdagens talman, socialdemokraternas partiordförande

Paavo Lipponen, är en bjässe på dryga etthundranittio centimeter försedd med de muskler man kan förvänta sig av den vattenpolospelare han är eller åtminstone har varit. Centerns ordförande, statsminister Matti Vanhanen, mäter också mer än etthundranittio centimeter i strumplästen och ser förödande bra ut - om vi nu ska fortsätta att förväxla det personliga och det politiska.

Det har faktiskt blivit något av en trend att finländska statsministrar är jäkligt långa.

Det började för nästan fyrtio år sedan med Mauno Koivisto som var ett halvt huvud högre än president Kekkonen, som hade varit statsminister fem gånger och som ansågs mycket reslig för sin generation.

Kekkonen lärde sig aldrig fördra Koivisto. Jag tror ibland att det berodde på längden - storleken om man så vill. Kekkonen tyckte nog inte om att behöva titta uppåt när han såg sin statsminister i ögonen.

Finlands till tjänsteåren längste statsminister, framlidne Kalevi Sorsa, var ingen stor karl. Åtminstone inte på längden. Han närde heta drömmar om att bli president efter Kekkonen. Han fick ge sig för bjässen Koivisto som ständigt seglade ovanpå allting.

I nittiotalets mitt tog långe Lipponen över statsministerposten och efterträddes åtta år senare av store och vackre Vanhanen. Nej, det är inte riktigt sant för emellan har vi lilla fru Jäätteenmäki. Henne gick det emellertid inte riktigt bra för. Om vi ska uttrycka oss försiktigt.

Det förhållandevis auktoritetsbundna Finland förefaller att gilla de långa männen som kräver att man böjer nacken och riktar blicken uppåt ifall man vill se dem i ansiktet. Mer än de långa männen tror jag emellertid att finländarna uppskattar de barska, målmedvetna, föga koketterande kvinnorna.

I riksdagen hade Kalevi Sorsa en sekreterare, en ung kvinnlig jurist. Hon hette Tarja Halonen, sedan fyra år Finlands president. "När Tarja fick sina utbrott och började spotta de där orden med "rrr" i mitten omkring sig blev jag rädd och gick och gömde mig", berättade Sorsa långt senare.

Nej, en sådan kvinna rår ingen, inte ens de långa, ståtliga männen på.

Yrsa Stenius