Fy fan för er som ser på när det går åt helvete
Politikerna talade mycket om att ”ta ansvar för Sverige” inför valet. Jag minns det tydligt. Men så fort folk gått och röstat hördes det inget mer om det där. Den senaste veckan har varit en hysterisk uppvisning i total politisk ansvarslöshet. Det är som om politikerna regredierat tillbaka till sjuårsåldern.
Det började redan på valnatten. Precis när vidden av det parlamentariska kaoset stod klart så avgick Reinfeldt som partiledare för Moderaterna. Han var inte ett dugg intresserad av att ta ansvar för situationen. Han hade förlorat och därför sjappade han. Dagen efter gick Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ut och lipade om att han inte fick regera med Stefan Löfven. Han var ”mycket besviken”, det var darr på underläppen i intervjuerna. Och så gjorde han klart: ”Nu är vi i opposition!” Hade Allianspartierna hållit sina löften om att ta ansvar för Sverige så skulle de ha accepterat att vi står inför ett unikt problematiskt läge och konstaterat att det nu är dags att lägga konflikter åt sidan och se konstruktivt på hur landet ska styras, för att undvika att Sverige lamslås.
Men det blev inget med det. I stället har Alliansen ägnat veckan åt att smälla igen varenda dörr de fått syn på.
Ingen vill ta ansvar, alla vill försätta sig i opposition där de lagom tryggt kan sitta och njuta av kaoset. Jag hade svårt att förstå det till en början. Varför tar de inte ansvar för landet? tänkte jag, och förstod först efter ett par dagar att idén alltså är att lämna en svag Löfven till sitt öde på sådant sätt att det blir omöjligt för honom att regera, och när det sedan gått åt helvete för Sverige om fyra år så ska det vara en enkel match att återta makten.
Alla är kränkta och vill sitta och titta på när det går år helvete för Sverige. Jag tänker en sak om det: Fy fan för er.
Och när jag känner ”fy fan för er” så är jag heller inte ensam. Det är precis ”fy fan för er”-känslan som gör att politikerföraktet frodas i landet. Och det är just det politikerföraktet som gjort att Sverigedemokraterna i dag är Sveriges tredje största parti.
Så, nu går veckorna, och käbblet och de generande dumheterna fortsätter. Om någon inom Alliansen läser detta vill jag fråga er: Är ni barn, eller vad är det fråga om? Vi har röstat och visst blev det knepigt, men vi har gjort vårt. Nu är det er tur. Ta ert ansvar!