Relationen till gamla ex – när den är som bäst
Som vanligt finns det väldigt många ”borden” i samhället. Hur det ”ska” vara och hur det då alltså tydligen ”borde” vara. Även med ex.
Följande verkar anses vara det normala tillvägagångssättet:
När man gjort slut ska man var ledsen, man ska göra ett fint avslut, och båda ska agera proffsigt. Sen ska man inte ses och inte ringa varann på kanske tre eller fyra veckor, för under denna period ska man ”respektera den andre”.
Efter att man har respekterat varann ett tag är det dags för den svala halvvänfasen. Den innebär att man ska börja höras på telefon och höra så att allt är ok. ”Är det ok med dig? Ja, det är ok med mig, allt är ok?”
Man ska ringas varannan gång (väldigt viktigt) och ungefär varannan, var tredje vecka.
Ses man ute ska man vara ännu mer proffsig, har man dessutom träffat någon ny så ska man presentera denne opersonligt och klanderfritt. I sitt nya förhållande ska man prata så lite det nånsin går om sina ex, särskilt sitt senaste, och om man råkar nämna något ska den andre få en liten hård klump i magen eller halsen och vara tyst och/eller lite sur i några minuter efteråt.
Det är så här det ska funka, det är så här det borde vara. Detta är det normala. Dock inte för mig.
Mina riktiga ex heter David, Mattias och Ola. Om det är för att jag valt sjukt bra killar, byggt upp bra vänskap i förhållandena eller avdramatiserat ovanligt väl, vet jag inte, men så här har det blivit: alla har lärt känna varandra.
Vi har firat midsommar, påskar och födelsedagar i olika konstellationer under åren.
David, (min första kille) har modellat för (min andra kille) Mattias jeansmärke. David spelar i (min näst senaste kille) Olas band. Ola och min nuvarande kille Stoffe har snabbt blivit riktigt nära polare och spelar skivor och festar tillsammans.
Jag vet att folk ibland har höjt lite extra på ett och annat ögonbryn. Till exempel när mina ex och min nuvarande sitter och myser i parken, äter lunch, delar på öl och kramar varann – utan att jag är närvarande.
I morse snubblade jag över något på vardagsrumsgolvet. Det var en hög kläder. Underst låg min kille Stoffes jeans, han tog av dem under mys-tv-kvällen i går. Ovanpå låg ett par andra jeans, nämligen ex-Olas. Efter en date ramlade han nämligen in till min soffa i natt vid tvåtiden.
Det var den vackraste och mest oemotståndliga förening jag nånsin skådat.
En förening mellan dåtida och nutida kärlek i fullständig harmoni. Jeansen låg nästan ömsint omslingrade.
Åh, vad jag älskar mina ex. Ni är mina riktiga vänner!