Nazister går inte att lagstifta bort
Oisín Cantwell om unika åtalet mot NMR-medlemmar
Önskvärt är att de politiker som tror att det går att lagstifta bort nazister sätter sig in i det största åtalet någonsin mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen.
Det finns redan paragrafer som går att använda mot våldsamma politiska extremister.
Vi var en hel del reportrar och fotografer som för ett år sedan väntade i timmar vid Scandinavium i Göteborg, där Nordiska motståndsrörelsen skulle inleda sin tillståndsgivna demonstration.
Men under marschen dit försökte nazisterna i strid med polisens instruktioner ta vägen förbi den pågående bokmässan, vilket resulterade i ett stillastående tåg och demonstranter som efter någon timme slokörat begav sig hemåt.
Innan de gav upp hann en ansenlig mängd av dem enligt åklagare Jonas Martinsson göra sig skyldiga till våldsamt upplopp och hets mot folkgrupp.
Åklagarens stämningsansökan är en serie mindre lustiga påståenden om vad Stefan, Anders, Johan och allt vad de heter ägnade sig åt sista lördagen i september förra året.
”Skyddsvästar, sköldar, hjälmar” ... ”med förenat våld gått till angrepp” ... ”betvingat polisernas rörelsefrihet”.
Dessutom höll ledaren Fredrik Vejdeland sitt sedvanliga tal om hur kända svenskar, inte sällan av judisk härkomst, begått ett folkmord av det nordiska folket genom att tillåta massinvandring, allt medan beväpnade lärjungar i uniformsliknande klädsel rusigt vrålade ”Hell seger”.
”Deras agerande innebär ett tydligt förknippande med nationalsocialistiska rörelser under 1930- och 1940-talen och därmed med idéer om rasöverlägsenhet och rashat samt en allmän nedvärdering av andra folkgrupper än främst den nordiska”, skriver åklagaren.
En iakttagelse som är svår att invända mot.
Dagens åtal är unikt i sin omfattning. Unikt är däremot inte hets mot folkgrupp. Tvärtom, det är ett brott som allt oftare prövas rättsligt. 2014 väcktes 77 åtal. 2017 hade siffran stigit till 148. Fram till i augusti i år 294.
Utvecklingen kan bero på flera saker. Som exempelvis att brottet i en polariserad samtid har blivit vanligare. Eller synligare i och med sociala mediers framväxt. Eller polisens och åklagarnas prioriteringar.
Troligen rör det sig om en kombination av orsaker, men denna text handlar inte om att hitta förklaringar till utvecklingen. Denna text har inget annat syfte än att ödmjukt påpeka för lagstiftaren att den befintliga straffrätten erbjuder möjligheter.
Socialdemokraterna vill lagstifta mot rasistiska organisationer. Hur det ska ske utan att riksdagens tredje största parti plötsligt förbjuds är gåtfullt.
Moderaterna har lagt ett något mindre uselt förslag, men även ett förbud mot ”deltagande i våldsbejakande organisationer” leder till stora problem. Öppnas dörren till organisationsförbud på glänt står den snart på vid gavel och innan vi vet ordet av kan Greenpeace ligga löst till.
Nazister upphör inte att vara nazister på grund av en lag. Bättre än att kriminalisera deras åsikter är att straffa dem då de begår brott.
