Jag vägrade att äta den vanliga julmaten
I år blev det en jul utan skinka, julkorv, köttbullar och sylta. I stället blev det en jul med älgfärsbiffar och fisk. Valet av julmat gjorde jag för flera veckor sen, när jag konfronterades med de motbjudande bilder, som organisationen Djuralliansen tagit hos ett 90-tal svenska grisbönder och som upprört så många av oss.
Egentligen blev jag inte särskilt förvånad. Varje vecka kan man läsa om vanvårdade djur, som påträffas utomhus i 20–30 centimeter djup lervälling eller inomhus döda eller döende i sin egen avföring, utan mat, utan vatten, utan värdighet. Eller om grisar, som äter på kropparna av redan döda grisar för att överleva.
I början av december läste jag om en bonde i Dalsland, vars kor påträffades på gården, dränkta i gödsel och lera. När han fick frågan, vad som hade hänt, svarade han: ”Det måste vara vargen, som varit framme och dödat mina kor.”
De flesta som läser om vanvården och ser de hemska bilderna är upprörda i några dagar. Sen glömmer de och fortsätter att leva, som om inget hänt.
Jag har därför bestämt mig för att ändra mitt eget beteende. Det är nämligen bara vi konsumenter, som kan stoppa vanvården av djur genom att sluta äta kött, som kommer från gårdar, där djuren utsatts för djurplågeri. Det är bara vi, som genom bojkott kan dra undan mattan för bönder, som struntar i att följa djurskyddslagarna.
Svenska politiker skryter över att Sverige har världens strängaste djurskyddslagstiftning. Javisst, men vad spelar det för roll, om den inte efterlevs?!
Det är nämligen så att människans godhet eller ondska avslöjas av det sätt på vilket hon behandlar sina djur. I civilisationer, där människorna behandlar sina djur illa, där behandlas också människor illa.
Den 1 januari i år överfördes djurskyddskontrollen från kommunerna till länsstyrelserna, det vill säga staten. Bakom beslutet låg ett starkt missnöje hos statsmakterna över att kommunerna under lång tid misskött kontrollerna. Tyvärr har jag inga förhoppningar om att länsstyrelserna med sin byråkrati och formalism kommer att sköta djurskyddsarbetet särskilt mycket bättre. Under det första halvåret i år utförde länsstyrelserna nästan inga kontroller alls ute på gårdarna. Detta berättar Börje Dahlén, djurskyddschef på Jordbruksverket, i en intervju på nätsajten Second opinion.
Den kanske största skandalen är, att nästan alla djurskyddskontroller anmäls till bonden flera veckor i förväg. Bonden har därför god tid på sig att städa undan och snygga upp ute i ladugården.
Vilket idiotiskt system! Det är som om polisen skulle ringa till mig och berätta att ”nästa tisdag klockan 11 ska du få blåsa i vår alkomätare för att vi ska se, om du kör nykter”. Vem tror att jag skulle komma berusad till ett sådant alkotest?
Det finns visserligen även så kallat oanmälda kontroller av djurägare, men i verkligheten är de inte alls oanmälda. De anmäls oftast 48 timmar innan djurskyddsinspektören kommer till gården. Även i sådana fall har en bonde, som missköter sina djur, tid på sig att städa undan det värsta.
Det finns bara en lösning på detta: Avskaffa alla föranmälda kontroller och inför flygande besiktningar. Då skulle fler fall av djurvanvård upptäckas av myndigheterna. I dag har vi nästan bara allmänheten att tacka för att vanvård upptäcks och anmäls.
Jag saknar den period i mitt liv, då jag som tv-reporter kunde ta med mig en fotograf och leta upp bönder, som misskötte sina djur, som bedrev svartslakt, som exporterade kalvar till oetisk uppfödning i Holland och som skickade hästar på plågsamma transporter till kontinenten. Då, för 8–9 år sen, kände jag att jag gjorde något viktigt. I dag ägnar jag min tid åt att intervjua kändisar i tv. Det är också ett jobb, men chansen att blottlägga missförhållanden i samhället är minimal.