Viruset vilar bara - en förrädisk, dödlig vila

Jennifer Wegerup

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2015-11-10 | Publicerad 2015-11-07

helskärm

Sierra Leone är fritt från ebola.

I dag förväntas WHO förklara landet befriat från smittan.

Det har gått 43 dagar utan att något nytt fall rapporterats.

Brittiska Röda Korsets högsta ebola-ansvarig, Peter Jones, talar i BBC om ”en glädjens dag i Sierra Leone”.

Men bortom glädjen finns oron. Det är inte över. Inte i grannlandet Guinea, och ­inte för mänskligheten i stort.

Ebolan finns kvar även där den inte syns. Den vilar bara.

En förrädisk, dödlig vila.

På flyget till Paris köper jag det senaste numret av National Geographic. I ett 24 sidor långt reportage berättar flera av världens främsta experter på mördar­viruset om forskningen, sökandet, letandet.

Jakten på fungerande vaccin är ett led i kampen. Att hitta ebolavirusets värd ett annat. Virus behöver en ­levande organism att överleva och föröka sig i. Ebolans ­gåta är var viruset gömmer sig under de långa perioder det tycks försvinna.

Redan 1976 skedde det första kända utbrottet, i det som då var Zaire. Sen, mellan 1977 och 1994, finns inte ett enda bekräftat mänskligt dödsfall i ebola.

Var fanns viruset under 17 år? Dödligheten i en del utbrott är över 90 procent, det är inget virus männi­skor kan bära på utan att bli sjuka.

Frågan gäckar forskarna. En mycket kostnads- och tidskrävande, stundtals farlig, jakt på virusets värd fortsätter.

Kanske är det två värdar, någon slags sällsynt insekt som smittar en fladdermusart som sen smittar människor under vissa speciella omständigheter. Det är en teori, men ingen vet säkert.

Allt vi vet är att ebola ­kommer att fortsätta skörda offer, framför allt i världens fattigaste länder.

Men i resandets tidevarv riskeras i längden, som vi såg i fjol, att viruset sprids över världen. Mediernas fokus nu är på flyktingkrisen, ebolan tycks bortglömd för stunden. Mycket mer resurser skulle behövas i kampen.

Men vi kör på i vårt vardagsrace, läser om presenttips till fars dag och ­recept till kladdkakans dag. Under tiden vilar och väntar det dödliga viruset bara på att slå till igen.

Var vet ingen.