De frågetecken som fanns är nästan samtliga utredda
Åtalet är väckt och förundersökningen är släppt. Polis, åklagare och advokater har hållit presskonferenser. Nu vet vi nästan allt om dådet på Drottninggatan och dess gärningsman.
Vi vet att Akilov ansåg sig agera på order av terrororganisationen den islamska statens ledare, den mytomspunne kalifen Abu Bakr al-Baghdadi. Vi vet att han under månaderna innan dådet försvann i extremism, och att han förberedde sig inför dådet. Vi vet att han erkänner de brott han står åtalad för.
Bilden är nu klarare. Akilov är en ideologiskt och politiskt motiverad gärningsman som försökte döda så många som möjligt, i någon sorts förvirrad tanke om att det skulle få den svenska regeringen att dra sig ur den internationella koalitionen som bekämpar IS utomlands. En lättköpt IS-terrorist som från sin ensamma tillvaro i samhällets utkanter följde uppmaningar från terrorgruppens propagandakanaler.
Även bilden av rättegången har klarnat: den kommer att inledas i mitten av februari i säkerhetssalen på Stockholms tingsrätt. Först i början av maj kommer Akilov själv att höras, och någon gång innan midsommar väntas en dom. En fällande dom. Akilov kommer sannolikt att dömas för terroristbrott genom fem fall av mord, och en mängd mordförsök samt framkallande av fara för annan. Livstids fängelse och utvisning, får man anta.
Efter idag tycks det mesta vara klarlagt. Ovanligt mycket, får man säga. De frågetecken som fanns är nästan samtliga utredda. Motiv, bevisning, rubricering. Check, check, check.
Ändå har dagen inte fört oss närmare det som kommer att ta mest tid, nå djupast in i våra hjärtan och göra mest ont. Vi har nämligen inte pratat så mycket om offrens plats i processen.
Frågorna om skuld, rubricering och inställning må ha stulit uppmärksamheten idag, men vad rättegången främst kommer att handla om är det enorma lidande som gärningsmannens sjuka idéer åsamkat människor. Under två månader kommer åhörarna att ta del av fruktansvärda minnesbilder från den sjunde april 2017, och om tiden därefter.
Det lidande som ännu ter sig abstrakt kommer då att förkroppsligas, och den ännu obesvarade frågan kommer då möjligtvis att besvaras: Vad kostade det här i mänskligt lidande?