Yes! Jag är i paradiset för lata frossare
LONDON. England är inte direkt känt för sin mat.
Men jag förundras och förtjusas över allt gott som finns.
Nu är det inte restauranger i toppklass jag frekventerar utan vanliga, ordinära mataffärer.
Ett paradis för den lata som vill äta godast möjligt med minsta möjliga ansträngning.
Utbudet av färdiglagat är enormt. Inte bara kylda, hela rätter för en person utan också stora formar med riktigt potatismos för hela familjen. Boxar med flera indiska rätter för fyra personer. Burkar med pilaffris. Skalade och skurna grönsaker i förpackningar som kan ångkokas i mikron.
Jag lyckades hitta några gamla, förskrämda pulversåser längst in i hörnet på en Tescobutik.
Och de behövs inte. Det finns färdiga, kylda såser till varje rätt man kan tänka sig. Alla med schysta innehållsförteckningar.
Buljong? Inte från tärning utan ur en bytta riktig, kokt på ben och grönsaker.
Färdiga wokblandningar inklusive kyckling eller räkor ligger bredvid nudlar och på hyllan ovanför paraderar ett otal woksåser.
Det bästa av allt, nästan, är att ingen skäms för att visa hur rätterna ser ut. Även om många förpackningar har pappomslag så är de gjorda så att det enkelt går att skjuta dem åt sidan och man kan med egna ögon konstatera att det verkligen är tigerräkor – som utlovat – och inte krill i rätten.
Nu saknar ju ingen affär ett färskvarusortiment och valen blir oändliga:
Färska kycklingfiléer med färdigköpt pilaffris och en färdig tikka masala-sås.
Eller färdig lammgryta med potatismos enligt mormors recept.
Finns det en nackdel med detta ljuvliga sortiment färdigt eller förenklat så är det att jag håller på att äta ihjäl mig. Jag vill testa allt och det jag trattat i mig hittills har varit så gott att jag ätit till sista smulan.
Det kommer att få konsekvenser, är jag rädd.