Så begriper du vad politikerna säger

Bästa guiden någonsin

Politiska uttalanden är i princip obegripliga om man inte kan koderna.

Här har du dem.

Nio stycken.

Under veckan har den intresserade kunnat ta del av två partiledardebatter, en i riksdagen och en i TV4. Nästa planerade äger rum först i september så för att ha riktig nytta av den här artikeln får ni spara länken.

Men många av de knep som används i debatter, även på lägre nivåer än partiledarnas, används också i tal. Den varan blir det gott om under den bantade politikerveckan i Almedalen och under sommarens partiledartal.

 

1. Enighet ska inte uppnås. Vitsen med en politisk diskussion, i alla fall om den förs från talarstolar, är inte att bli överens. Tvärtom, det som ska uppvisas är oenighet. Ibland förklädd till förment enighet i vissa perifera frågor. Men i grunden – inte alls överens. Det är i stora delar en falsk bild eftersom många partier i princip är ense i rader av frågor. Men det vinner man inga väljare på. Då ska olikheterna exponeras. Och accentueras.

2. Förvänta dig inte svar på frågor. Svar levereras endast om den tillfrågade tycker att det gynnar hens intressen. Och kanske inte ens då. Då uppfinner den tillfrågade gärna en fråga som hen hellre hade velat ha och svarar på den i stället.

3. Tro inte att någon säger hela sanningen. Politiker är som Rembrandt, en av världshistoriens bästa konstnärer. De sätter ljus på den del av verkligheten som passar dem. Resten ligger i mörker. Därför framstår det ofta som om partiledare, och andra debattörer, lever i parallella verkligheter. På olika planeter. Det gör de såklart inte. Men i ivern att betona skillnaderna verkar det så. För publiken är det fullkomligt förvirrande.

”Vitsen med en politisk diskussion, i alla fall om den förs från talarstolar, är inte att bli överens.”

4. Angrepp på allierad – icke. Det politiska fältet är splittrat och en regel som ytterst sällan bryts är att inte angripa sina egna. Det handlar då inte enbart om de egna partikamraterna, vilket skulle ses som ett lokalt inbördeskrig. Utan även de partier som man samarbetar med – eller vill arbeta med. Om Magdalena Andersson (S) hoppar på Märta Stenevi (MP) är det sensationellt. Liksom om Ulf Kristersson (M) snäser av Johan Pehrson (L). Det finns inte. Gråzoner kan förekomma. Vilket lag tillhör egentligen Muharrem Demirok (C)? I en av veckans debatter tog han replik på både S och M. En fientlig handling.

5. Förvånas inte över sakfel. I en debatt på hög nivå kan man vräka ur sig nästan vad som helst. Ingen kommer att rätta felet. Skälet är framför allt ett. Debattdeltagare vill inte spilla dyrbar talartid på att korrigera motståndare. Sekunderna och minuterna ska användas till de egna argumenten.

6. Prata i munnen på andra. Ett oskick tycker varenda tv-tittare – och sannolikt också debattörerna själva. Men de kan inte hejda sig. För att bli partiledare krävs ett särskilt kynne. Den som inte besitter det faller ifrån på vägen. Förlorar en maktkamp eller två. De är ett sällsynt gäng vinnarskallar.

7. Har aldrig haft ansvar. Partiledare erkänner sällan eller aldrig misstag. I de få fall då det förekommer handlar det om långdragna processer under flera regeringar av olika kulörer. Som exempelvis gängbrottsligheten. Annars har en enskild debattör från ett enskilt parti i princip aldrig haft ansvar för någonting. I alla fall inte på det sätt som motståndaren hävdar.

8. Pratar aldrig om EU. Väldigt mycket av det som gäller i Sverige är resultatet av EU-beslut. Men det skulle aldrig falla en partiledare värd namnet in att påpeka. Trots att det är ett solklart faktum. Det skulle nämligen förminska bilden av deras egna insatser. Och vem vill bidra till det? Inte en vinnarskalle i alla fall.

9. Sammanhållning är bra – utom i politiken. Det finns inga som kan tala så varmt om ett sammanhållet samhälle som politiker. Och de har rätt. Men i deras egen värld är det inte sammanhållning som gäller. Det är söndring och splittring. Varför komma överens när man kan bråka? Och då framhålla sig själv.

 

Varsågod. Jag skulle vilja kalla det här en av de bästa guider ni någonsin läst till hur man förstår vad politiker säger. Och varför.

TRE SPANINGAR

Regeringen vill differentiera skolpengen så att kommunala skolor får mer pengar än friskolor. Det ville den förra regeringen också men då röstades förslaget ner. Liksom tidigare är motiveringen att kommunala skolor måste ta hand om alla elever, medan friskolor kan välja. Eller lägga ner. Fågel Fenix?

Modet växlar även i vad som är mest effektivt i bekämpningen av de kriminella gängen. Just nu är förändrade regler i sekretesslagstiftningen som gör att olika myndigheter kan samarbeta med varandra om ungdomar på glid poppis. Nästa månad kan det vara något annat som gäller.

Höjd ränta eller inte? Den 29 juni ger Riksbanken besked och förväntningen är en höjning på 0,25 procentenheter. Vägledande är prishöjningarna. Konsumentprisindex ökade med 9,3 procent i maj, den lägsta siffran sedan juli förra året. Men fortfarande är alltså ökningstakten mycket hög.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Följ ämnen i artikeln