Vi kommer aldrig hitta mirakelkuren
På torsdag ska jag genomgå min nionde kontrollröntgen sen en jättelik cancertumör togs bort ur min mage för drygt två år sen. En radioaktiv isotop kommer att sprutas in i en ven i mitt armveck. Sen får jag vänta en timma tills isotopen har spritt sig i kroppen. När det är dags för röntgen får jag ligga blickstilla i minst en halvtimma på en smal brits som körs fram och tillbaka genom den där enorma kameratunneln. Kameran skannar hela min kropp, från öronen till halvvägs ner på låren. I slutskedet av undersökningen sprutar en tekniker in kontrastvätska i blodet. Efter några sekunder genomsköljs mitt underliv av en sällsam varm känsla. Det känns som om jag kissar på mig. Men det gör jag inte.
Den radioaktiva isotopen har en fantastisk förmåga att ”lysa upp” punkter inne i min kropp där isotopen ser att ”något växer”. Kanske en metastas, en ny tumör eller en helt ofarlig förändring. Vid mina åtta tidigare röntgenundersökningar har inga metastaser påträffats. Betyder det att jag är frisk? Det är inte alls säkert. Så för varje ny isotopröntgen förflyttas jag ett steg närmare det ögonblick när den fasansfulla upptäckten görs att cancern har kommit tillbaka.
Varje gång jag åker till Karolinska för att röntgas återvänder dödsskräcken. Tänk om jag är sjuk igen! Tänk om jag bara fick vara ”frisk” i två år. En kall vind sveper emot mig. Jag drar jackan tätare om kroppen. Men efter en stund säger jag till mig själv:
”Elisabet, även om cancern kommer tillbaka, så klarar du det också. Glöm inte att du redan har varit med om det värsta tänkbara. Du hade en 15 centimeter lång och 9,5 centimeter bred cancertumör i magen. Den är borta. Ingenting kommer att kunna bli värre än det du redan har gått igenom”.
Det som jag berättar känner tiotusentals människor igen - de som också har drabbats. Under 2011 diagnosticerades 58 000 nya cancerfall i Sverige. Cancern fortsätter att öka. Under åren 2007-2011 upptäcktes 7 600 nya fall, en ökning med 15 procent. Var tredje svensk kommer att få en cancerdiagnos någon gång i livet.
Men överlevnaden ökar också, särskilt för patienter med bröstcancer, leukemi och ändtarmscancer. Däremot dör fortfarande de flesta som drabbas av bukspottkörtelcancer och lungcancer. Även om överlevnaden i cancer ökar - under de senaste tjugo åren med sju procent för kvinnor och 13 procent för män - så finns det läkare som menar att denna ökning är orimligt låg med tanke på de enorma resurser som går till cancerforskning, behandlingsmetoder och kirurgisk teknik.
Ingen har hittat mirakelmedicinen mot cancer – och ingen kommer att göra det heller. För långt inne i människans celler ligger den gömd: kärnan till mänsklighetens undergång.
Du borde byta namn, Oscar
I min nya serie om folk som borde byta namn, som jag startar här i Aftonbladet i dag, blir den första person som får rekommendationen Oscar ”Blade runner” Pistorius, den sydafrikanske 400-meterslöparen som sprang så fort på sina aluminiumproteser att han skulle kunna slå svenskt rekord direkt. Nu är han dessvärre mest känd för att ha skjutit ihjäl sin egen flickvän. Därför borde han i fortsättningen heta Oscar ”Shade gunner” Pistolius.
Stanna hemma - för kärleken
Hur ska vi få slut på alla skilsmässor? Frågan är akut, särskilt nu i slutet av augusti. Oktober (!) är enligt familjerådgivarna den månad då flest par skiljer sig. Det beror på att den gemensamma semestern fick paren att inse att de inte passade ihop. Därför har jag en jättebra rekommendation: Sluta ta semester! Min man och jag är lyckligt gifta sen 17 år tillbaka och det måste väl bero på att vi aldrig har någon semester.