Terrormålet är mer komplicerat än vad rubrikerna gett sken av
Sex självsäkra män tar plats på andra sidan det skottsäkra glaset.
Planerade de att använda ett halvt ton kemikalier till ett terrordåd i Sverige?
En stor del av huvudförhandlingen som i dag inleddes i säkerhetssalen i Stockholm kommer att kretsa kring den frågan.
Men Per Lindqvist, chefsåklagare vid riksenheten för säkerhetsmål, ville börja med en annan och betydligt mer lättbevisad åtalspunkt, nämligen terrorfinansiering, vilket i detta fall betyder två utbetalningar om sammanlagt 17 785 kronor till IS som en av de misstänkta ska ha gjort.
Jag skriver att han ville börja, då en av tolkarna hade åkt till fel tingsrätt och chefsrådman Patrik Alm tvingades inleda föreställningen med en suckande ajournering och en from förhoppning om att snart kunna sparka i gång.
Åtskilda och isolerade
De sex åtalade belades med handbojorna de just tagit av sig och leddes ut mellan vakter. De har hållits åtskilda och isolerade sedan de greps, anhölls och häktades för ett drygt halvår sedan och återsåg nu varandra med leenden, gester och ord som mimades.
Vid en ytlig betraktelse kan åklagare Lindqvist och hans bisittare, en utredare från Säpo som presenterade sig för rätten som "Daniel 2353", se ut att få en enkel resa till fällande dom.
I männens mobiler har aktningsvärda mängder propagandamaterial från islamistiska terrorgrupper hittats, däribland filmade halshuggningar utförda av IS. Några av dem har dessutom fört över pengar till jihadister som slåss för organisationen.
I ljuset av dessa omständigheter ter sig onekligen fyndet av bland annat 560 kilo kalciumhypoklorit, fem liter väteperoxid och 100 liter svavelsyra, kemikalier som går att framställa en förhållandevis kraftfull bomb med, som bestickande.
Problemet för åklagaren är att detta material kommer från ett konkursbo och att försäljaren i förhör har sagt att köparen inte verkade vilja ha kemikalierna. Han var intresserad av målarfärg men tvingades köpa rubbet.
En av de åtalade har dessutom försökt kränga vissa av varorna vidare till Strömsunds kommun. Förvisso ett optimistiskt tilltag, men det är inte optimism han är åtalad för.
Varför försökte han sälja väsentliga delar av kemikalierna, om nu planen var att tillverka en terrorbomb?
Detta är nu inte den enda oklarheten. Åklagaren kan inte säga var eller när attentatet skulle ske. Men så är också förberedelsebrott ofta svåra att leda i bevis.
34-åring förhördes om transaktion
Efter en halvtimmes förvirring var tolken på plats och de åtalade fördes än en gång in mellan vakter som tog av dem handfängsel och såg till att de satte sig på anvisad stol, bredvid var sin välskräddad advokat som släpat in pärmar och portföljer och allt annat som behövs under de kommande tio förhandlingsdagarna.
Åklagare Lindqvist försökte så pedagogiskt som möjligt förklara hur männen använt sina mobiler till att chatta för nämndemän som var unga då Tage Erlander var statsminister och "Daniel 2353" bläddrade i pärmar och antecknade.
Lunchen kom och gick och det var dags för förhör med 34-åringen som påstås ha fört över de nästan 18 000 kronorna till IS, en man från Uzbekistan som kom till Sverige 2008 och sökte asyl under falsk identitet.
Visst, han har varit i kontakt med jihadister som tillhör IS. Nej, han har inte stött organisationen ekonomiskt. Faktum är att transaktionen var regleringen av en skuld som han dragit på sig efter att ha blivit arbetslös. Han fick astma då han arbetade som städare och kunde inte jobba kvar.
En sannolik förklaring? Kanske inte, men åklagaren måste bevisa att berättelsen inte stämmer. En inte helt enkel uppgift.
Utgången oviss
Solen gick upp och ner, den var sammanlagt synlig i 6 timmar och 28 minuter i Stockholm i dag, men av det märktes ingenting i detta gamla bilgarage som gjorts om till säkerhetssal.
Journalisterna på åhörarläktaren gäspade i en luft som gick från att vara dålig till att vara usel. Längt fram satt några anhöriga, varav två kvinnor i niqab, och gjorde tecken mot de misstänkta. En ung man som envisades med att ha sin mobil framme blev efter några tillsägelser utslängd.
Kanske fälls männen på samtliga åtalspunkter. Kanske frias de helt. Kanske döms de för finansiering och slipper straff för förberedelse.
Det enda jag med säkerhet vågar säga att utgången är betydligt mer oviss än vad de upphetsade rubrikerna om detta fall har gett sken av.
