Det är dags att bryta av pekpinnen
I morgonnyheterna för någon dag sedan fick jag veta: Fett gör dig inte fet.
Det gick någon timme. Sedan kom Aftonbladet med beskedet: Snus är en hälsoprodukt.
Jag hälsade båda nyheterna välkomna med jubel och jag firade med att ta smör på mackan och äta ytterligare en skiva pancetta till det bräckta ägget.
Nej, det var inte innehållet i sak som jag hyllade. Av hälsonyheter går det tretton på dussinet och jag visste att före solnedgången skulle varningsord komma att ”morötter gör dig dement”.
Det jag gillade var avsändarna till wellnessråden. Det var inte, som det annars brukar vara, staten, en myndighet eller det så kallade samhället.
Råden kom i protest mot de vanliga statliga organens beskäftighet.
Studien om fettets förtjänster var gjord av The National Obesity Forum, som är en oberoende välgörenhets- organisation med stöd av läkare.
Snusstudien var undertecknad av Anders Milton, före detta ordförande i Läkarförbundet, regeringens psykiatrisamordnare samt ordförande i Snuskommissionen, samt ytterligare tre respektingivande namn.
Snuskommissionen… det låter som något hämtat ur Gåsblandaren. Men det är dödens allvar. Det är ett privat initiativ - kalla det lobbygrupp - som med rapporten varnar för ”en potentiell folkhälsoskandal ” iscensatt av regeringens utredare, Göran Lindahl, som i sitt förslag till en ny tobakslag behandlar snus och cigaretter som likvärdiga produkter.
”Den synen på snus är en ren folkhälsorisk, den är korkad”, säger Milton när jag spårat honom till en ö i Indiska oceanen utanför Tanzania. ”Cigarretter ger lungcancer. De som röker dör. De som snusar dör inte.”
”Det låter som snusförnuft”, sa jag och citerade Woody Allen: ”Lev var dag som vore det den sista. En dag är det så.” Även snusare dör.
”Ja. Men inte i förtid av lungcancer. Snus i portionsförpackningar är en gåva till mänskligheten.”
Rätt. Snus är ett alternativ till tobaksrökning. Snusande är förvisso snuskigt och oestetiskt. Men 18 procent av Sveriges manliga befolkning snusar. Skulle de i stället röka skulle det skapa höga dödstal. Det är det utredaren, snusmumriken Lindahl, missat.
Snuskommissionens invändningar är kloka. De illustrerar hur vi måste värja oss mot myndigheternas eviga viftande med pekpinnar. Det finns fientliga synpunkter på hur kvinnors huvudbonader ska se ut. Det gives förmaningar om socker och salt och själve statsministern lade sig nyss i frågan om med vilka ceremonier människor ska hälsa på varandra. För något år sedan ingrep man mot vår mest folkkära författares, Astrid Lindgrens, rätt att beskriva sin hjältinnas pappa. N***rkung censurerades.
Fritjof Nilsson Piraten noterade om författandets risker: ”Skriver man om synålar är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad.”
Allt är farligt och våra liv reduceras till att spänna fast säkerhetsbälten och att på Socialstyrelsens order äta sex till åtta skivor bröd om dagen. I myndigheters ögon pendlar människors liv mellan anorexi och fetma och ingenting finns emellan.
Det har lång tradition i landet. Jag har en stenplatta från 40-talet. Dess ouvertyr är en myndighetsröst som manar mot dansbanornas farlighet.
Det är dags att bryta sönder pekpinnen. Vi är mätta och trötta på myndigheters viftande fingrar, förbud och klåfingrighet. ”Glädjedödarna” hette för något år sedan en bok om förmynderi av Mattias Svensson. Han pekade på förmynderiets teknik att använda vetenskap och moral för att göra det oskyldigaste nöje till samhällshot, från dans och serier i går, till kall öl och godis. Det har en tradition från makarna Myrdals program, som för att möta befolkningsminskningen inventerade medborgarnas linneskåp.
Aktualiteten uppenbarades för mig när ett statsråd - förmyndarministern - deklarerade: ”Sitta är bland det farligaste man kan göra. Det är det nya röka.”
Ministern - han heter Wikström, en 31-årig sosse som jag aldrig förr lagt märke till - lever tydligen i föreställningen att behaglig kroppslig lättja vållar lungcancer.
Jag kollade med min PT (personal trainer) som bistått mig många år i mitt liv. Dennes levnadsråd löd: ”Varför stå när man kan sitta? Varför sitta när man kan ligga?”
Själv låg han alltid till lunch efter att ha druckit champagne till frukost. Han rökte ständigt cigarr. Han drack senare på dagen gärna konjak.
Min PT heter Winston Churchill. Han levde till 91 års ålder. Hemligheten bakom sin höga ålder angav han: ”No sport, no sport.”
Dock var han inte en lika bra politiker som förbudsminister Wikström.
Jag läser just nu ...
… ännu en memoarbok skriven av en journalist. Ofta ter sig genren överbefolkad. Men Anders Anderssons ”Mitt liv med dina pengar” avviker och sticker ut.
Anders Andersson har en karriär av goda råd och engagemang i eget företagande, skatteplanering och byråkratgranskning. Han skriver enkelt och frejdigt om människor han mött och med respekt för ”den lilla människans” problem.
Varje kapitel avslutas av handfasta - och moralistiska - råd.
Sveriges variant på Guide Michelin ...
… heter White Guide. Denna har utsatts för den yttersta av vanära. Vanligen kämpar krögare om att bli nämnda, men i Malmö engagerar elitkrogarna advokater för att slippa vara med. Karim Khouani på Ambiance tycker, enligt Sydsvenskan, att ”White Guide har blivit oseriös och korrupt. Dess krogkritiker kan för lite och har ingen erfarenhet. Nu har jag tröttnat. Kommer de hit igen sparkar jag ut dem.” Redaktören försökte arrangera en försoningsträff. Men till den dök alla toppkrögarna upp och sa samma sak. Krogkritikern rekommenderas bära lösskägg.
Förmåner på jobbet
... är något vi alla diskuterar. Här de tio vanligaste att tillskansa
sig och både själv och arbetsgivaren slipper skatter: tio exempel på
saker att förhandla om utöver lönen: 1.Extra semester. 2. Flexibla
arbetstider. 3. Kompetensutveckling. 4. Barnpassning. 5. Matkassar .
6. Städhjälp. 7. Pensionsavtal. 8 Sjukvårdsförsäkring. 9.
IVF-behandlingar - 10. Månadskort för kollektivtrafik