Klas, 60, om nazistattacken: ”Det sved som eld”
Den kraftiga smärtan släppte först i ambulansen.
Klas Sandberg, ett av offren för den högerextrema attacken i Gubbängen i går, säger att det kändes som att det brann i ögonen.
Han har duschat, rakat sig, gnuggat ansiktet med tvål, men den röda färgen har ännu inte låtit sig tvättas bort.
– Kanske tror folk att det är en allergisk reaktion. Jag har fått berättat för mig att det var någon form av försvarsspray som användes.
Det är löningstorsdag, vilket inte hindrar ett kärlekslöst regn från att falla över en av de förorter som växte fram efter andra världskriget och en affisch i entrén till Moment Teater lockar med en uppsättning av Stefan Zweigs klassiker ”Världen av i går”.
Berättelsen om hur nazismen tog över och stöpte om Europa, utgiven 1942, efter författarens självmord.
I denna lokal samlades folk i går kväll för att lyssna på ett föredrag om högerextremismen i Sverige och hur rasistiska idéer ska bemötas.
Klas Sandberg, styrelseledamot i Vänsterpartiet i Enskede, 60 år gammal, marknadsundersökare, tittar ut över det sömniga och blåsiga torget och berättar att han satt i foajén och pratade med sin kompis Roffe då attacken skedde.
Klockan var strax efter sex på kvällen, vissa hot hade förekommit inför tillställningen, det hade pratats löst om att hyra in en vakt, men det skulle väl ändå inte behövas.
– Roffe flög plötsligt upp och sprang mot entrén. Jag följde efter. Jag förstod att vi blev attackerade.
Minnesbilderna är fragmentariska, Klas Sandberg uppfattar det som att ett halvdussin svartklädda och maskerade män trängde sig in.
– Jag kommer ihåg att jag plötsligt hade en hand mot mitt ansikte. I nästa ögonblick började det göra fruktansvärt ont.
Han minns ett stort moln. Nazisterna hade kastat in en rökfackla, fick han senare förklarat för sig.
– Jag har hört att några andra blev slagna. Men det var ingenting jag såg själv. Jag var helt förblindad.
Det var Vänsterpartiet och Miljöpartiet som arrangerade aftonen. De brukar hyra lokalen några kvällar per år och bjuda in folk.
Anslaget har varit brett. En gång var temat Nya Karolinska. Ett par journalister från Svenska Dagbladet som skrivit en bok i ämnet var inbjudna. En annan gång höll den moderata riksdagsledamoten Ann-Marie Paulsson ett föredrag.
– Vi brukar inte vara så partipolitiskt strikta. Vi vill bjuda in till dialog. Folk kommer, dricker kaffe, lyssnar och diskuterar.
Politiskt gräsrotsarbete. Engagerat, välvilligt, sympatiskt. Väldigt svenskt.
Någon tryckte ner Klas Sandberg i en stol. Ögonen ville inte sluta brinna. Han säger att han läst att det bara skulle bli värre om han gnuggade dem eller försökte skölja med vatten.
– Snart kom sjukvårdspersonal. De var duktiga och visste vad de skulle göra.
Ambulans till Södersjukhuset. Klas Sandberg blev kvar på akuten några timmar. Sedan tog han tunnelbanan till några kompisar.
– Jag kom i säng först vid midnatt. Men sov som en stock.
Hela förmiddagen har telefonen varit igång. Kompisar har skickat sms, frågar hur han mår. Journalister har ringt.
Ledarsidor har fördömt och kultursidor har skrivit upprört och Kristersson har ringt till Dadgostar och för ett ögonblick råder enighet över blockgränserna, möjligen med undantag för Åkesson som hellre tycks vilja prata om att även Sverigedemokratiska möten har attackerats.
Klas Sandberg är född i Nässjö, studerade konstvetenskap i Uppsala, är sedan länge bosatt i en av Stockholms södra förorter.
Han talar med bestämd röst, säger att han inte är rädd, att han inte kommer att lägga ner sitt politiska engagemang.
Det är så här den nya generationen högerextremister agerar: snabba attacker som leder till rubriker, välplanerade aktioner, någon av dem filmar för att senare lägga ut i olika kanaler på nätet, till målgruppens skränande applåder och jubel.
Inte långt härifrån, I Kärrtorp, skedde för elva år sedan en annan nazistattack, men det var en annan tid, en annan generation, ett annat tillvägagångssätt.
Men då som nu kretsar det offentliga samtalet om våldsam extremism kring islam och endast måttlig uppmärksamhet ägnas åt att Säpo i årsbok efter årsbok även varnar för ytterhögerns metoder.
För någon vecka sedan var det ett migrantläger på andra sidan staden som revs , den här gången en sammankomst med en publik som till stor del bestod av pensionärer som angrips.
En ung kille i ett stånd säljer italiensk ost, biblioteket har stängt på grund av vattenskada, ”Den Bengaliska kocken” har just slagit upp portarna för dagen.
En polisbil kör långsamt förbi, Klas Sandberg följer den med blicken.
– Det här var jävlar i mig på allvar. Vi måste börja tänka på säkerhet i våra arrangemang.
