Ostron är det bästa havet har att ge oss
Varje år produceras närmare fem miljarder kilo ostron.
Låt mig sjunga en lovsång till denna nyttiga mollusk.
Ja, vi satt alltså på en restaurang i La Rochelle vid franska Atlantkusten och åt flera dussin häromdagen. Stora, köttiga, med en fin, nötig sälta. Odlade av familjeföretaget Gillardeau, som startade på 1800-talet, och nu drivs vidare av fjärde generationen.
De odlar inte lokalt längre, som de traditionella konkurrenterna, utan i Normandie och på Irland, där vattnen anses friskare och mindre bemängda med lantbrukskemikalier.
Och de 100 anställda ägnar mycken omsorg åt ostronen under de fyra år de får växa till sig. Allt som skördas, 2 000 ton om året, packas i firmans lokaler i det lilla samhället Bourcefranc Le Chapus.
På 1800-talet kunde odlarna räkna, men inte läsa. I dag kan alla läsa, men kanske inte räkna, eftersom ostronfarmerna härnere blivit färre, samtidigt som efterfrågan blivit större än tillgången i ett land där den genomsnittlige invånaren äter 40 ostron om året.
Ostron (och andra blötdjur som musslor och pilgrimsmusslor till exempel) är bland det bästa havet ger.
De har ätits av människor sedan stenåldern, minst.
De är relativt enkla att odla.
De är miljövänliga, eftersom de motverkar övergödning genom att filtrera bort plankton och rester av döda organismer.
De innehåller mycket protein, vitaminer och mineralämnen.
De äts bäst som de är, det vill säga levande, men de kan tillagas på alla upptänkliga sätt. (Kolla gamla svenska kokböcker.)
Den som tycker att ostron är slemmiga och äckliga bör betänka att varje människa varje dygn sväljer några deciliter av sin egen saliv. För att inte tala om mängden snor vi drar i oss.
Det är helt enkelt med ostron som med mycket annat här i livet. Om man inte provar så vet man inte vad man går miste om. Det går till och med att lära sig öppna dem snyggt, om man har rätt verktyg och får lite träning.
Alla kan äta ostron, till och med veganer, som kan må bra av lite vitamin B12 emellanåt. För även om ostron av tradition räknats till djurriket, så har de inget centralt nervsystem, ingen hjärna och alltså inga känslor eller ens känsel, som vi uppfattar begreppet. Visst, ostron svarar på stimuli, som till exempel citronsaft. Men växter reagerar också om de utsätts för påverkan.
Det svenska företaget Ostrea satsar stort på att odla ostron på västkusten, där vattnen anses lämpliga, och har bland annat byggt ett eget larvkläckeri, för att kunna hålla koll på en känslig fas i produktionen.
Jag hoppas verkligen att de - och förhoppningsvis andra företag som vill satsa på svensk ostronproduktion - blir riktigt framgångsrika.
PS. Efter det att denna kolumn publicerats påpekade en uppmärksam läsare att företaget Ostrea nyligen försattes i konkurs. Flera småsparare blev blåsta. Trist, men vi får hoppas att andra svenska ostronodlare lyckas bättre.
Drick en öl till
Hög kvalitet betingar högt pris. De bästa och godaste ostronen är svindyra. Enklare och mindre ostron kan man dock få för rimliga pengar. Många gillar att skölja ned dem med champagne eller ett fruktigt vitt vin. Jag föredrar ett mörkt öl eller porter.
Kopiorna
Varumärkeshysterin som gör att kvinnor betalar tusentals kronor för galonväskor med reklamtryck har även drabbat ostronindustrin. Sedan det dykt upp kinesiska ostronkopior på marknaden har Gillardeau investerat 50 miljoner kronor för att gravera firmans logotyp på originalskalen.