Carl B Hamilton påpekade en självklarhet
I mitten av juli tilltog förvirringen efter Natomötet i Litauens huvudstad Vilnius. Sveriges regering hade förnedrat sig ytterligare genom att lova att verka för Turkiets anslutning till EU. Vilket är en orimlighet. Halvdiktaturen Turkiet har ingen som helst chans att komma in i EU. Att ”verka för” en sådan absurditet är att göra sig löjlig internationellt. Men det var det värt för att förmå Turkiet att släppa in Sverige i Nato, tycktes den svenska regeringen anse.
Därefter uttalade den turkiske självhärskaren Erdogan att Sverige skulle släppas in ”ass sun ass påssibell” (så fort som möjligt), som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg försäkrade vid ett fotoarrangemang där han själv, Erdogan och Ulf Kristersson försökte skaka tre man hand.
Utrikesminister Billström och statsminister Kristersson gratulerade sig själva och varandra till utomordentligt framgångsrik och skicklig diplomati. Möjligen spelade de bara dumma.
För sen började eländet. ”Så snart som möjligt” visade sig till en början omöjligt före oktober, eftersom det turkiska parlamentet hade sommarlov. Och så snart som möjligt var inte heller möjligt, förklarade Erdogan när alla Natodelegater rest hem, så länge svenska staten tillät koranbränning och kurdiska demonstranter på gatorna i Stockholm. Och hur gick det förresten med beställningslistan på tjugoåtta kurder (”terrorister”) som Turkiet krävt utlämnade?
Inför detta dilemma drog den svenska regeringen omedelbart den alls icke självklara slutsatsen att det var dags för nya uppvisningar i förnedrande fjäsk och eftergifter.
Man började mumla om förändringar i ordningslagen för att få stopp på koranbrännandet. Det var ett dödfött försök. För i makten bakom regeringen, SD, såg man koranbränning som en omistlig del av demokratin. Inte helt överraskande instämde vice statsminister Ebba Busch i den ideologiska markeringen. Och ånyo var det kokta fläsket stekt för regeringen.
Läget blev inte precis bättre av att ordföranden i riksdagens justitieutskott, Jomshof, som råkar vara inbiten muslimhatare, for ut i nya väl uttänkta förolämpningar mot världens muslimer. Utan åtgärd från statsministern, vilket världen uppmärksammade. Statsministern hänvisade, förstås, till Jomshofs ”yttrandefrihet”. Också det skrattretande. Om en ordförande i den amerikanska senatens utrikesutskott hade beskrivit Sverige som ett galet land helt i händerna på judar, bögar och feministextremistiska flatsmällor bleve han inte kvar många timmar på sin post.
Hela den politiska förvirringen i Sverige kommer sig av den fast rotade föreställningen att vad som helst är tillåtet att ”yttra” bara det gäller islam och muslimer. Riksdagsmannen Carl B Hamilton råkade med ett barns oskuldsfullhet säga sanningen när han påpekade självklarheten att det som sägs om muslimer i Sverige inte vore tillåtet att säga om judar. Det var en ytterst olämplig sanning. Carl B Hamilton tvingades omedelbart lämna riksdagen. Medan sverigedemokraten Jomshof lugnt kan sitta kvar vadhelst han säger om islam och muslimer. Till och med när han yttrar ren politisk galenskap som konspirationsidén om ”folkutbyte”, att muslimerna ska ta makten i Sverige genom barnafödande och därefter införa islamistisk diktatur.
Det politiska problemets kärna är alltså det ytterst märkliga svenska tillståndet att vad som helst får ”yttras” bara det gäller muslimer.
Detta antidemokratiska tankefrö såddes redan för tjugo år sedan i den danska debatten om Muhammedkarikatyrer som yttrandefrihet. Det var det också, men en oskyldig start på ett evigt samtal om yttrandefrihet i relation till just muslimer. Och i dag tror därför många, alltför många, att koranbränning med bacon i syften att starta upplopp inte skulle vara vare sig förargelseväckande, uppvigling eller hets mot folkgrupp. Vilket det, som Carl B Hamilton, påpekade skulle vara om motsvarande ”yttranden” riktats mot judar. Eller svenskar. Eller till och med norrmän.
Det var alltså självklart lögn när utrikesminister Billström riktade sig till 57 muslimska länder med en försäkran att ”under många år har Sverige välkomnat en stor grupp muslimer från många olika länder”. Ett alltmer fientligt välkomnande i så fall. Det makthavande partiet SD driver som bekant som huvudlinje att Sverige bör rensas etniskt från muslimer. Det är den politiken, dessvärre framgångsrik, som är förutsättningen för att Billström och Kristersson kan sitta i regeringen. De sitter på en SD-tron av hat. Såtillvida har den turkiska gangsterregimen faktiskt rätt.
Det blir svårt att fjäska bort med nya förnedrande eftergifter.
För övrigt anser jag att…
… det är ohyggligt att i min gamla tidning Folket i Bild/Kulturfront läsa om Rysslands imperialistiska erövringsprojekt att ”Nato håller på att förlora bulvankriget i Ukraina”. Heja Ryssland?!
… Norrköpingshögerns idé att icke vinstdrivande kultur är ”vänster” och således bör läggas ner ser ut som satir. Inte undra på att man fick spel på Svenska Dagbladets kulturredaktion.