Billigare bensin löser knappast problemet

Bensinupproret vill backa till en påhittad dåtid

Några minuters besök hos Bensinupproret kan få vem som helst att förtvivla.

664 000 människor är medlemmar på Facebooksidan. De kräver billigare bensin. Tolv kronor litern är rimligt säger de. Det är möjligt att det finns en gedigen kalkyl bakom det talet. Någon måste ju ha räknat ut att just tolv är rätt och inte tio kronor eller elva och femtio.

Det finns andra beräkningar också, utanför Bensinupproret, beräkningar som är grundade i faktisk kunskap. Till exempel att bilarna blivit bränslesnålare, svenskarnas levnadsstandard har ökat rejält och att den del av inkomsten som vi lägger på bensin har minskat sedan år 2000.

Om man inte kör en gammal amerikanare förstås. Sådana förekommer på Bensinupprorets filmsnuttar.

Det finns mer fakta. Den samlade vetenskapen säger utsläppen av koldioxid är alarmerande och mycket snart katastrofal. Den samlade vetenskapen. Kom inte dragande med något larv om att vi släpper ut för lite koldioxid i Sverige eller att vetenskapsmännen ljuger. Eller att klimatförändringen är ett bedrägeri beställt av ”familjen Rotschild” som en av Bensinupprorets medlemmar skriver.

Den samlade vetenskapen varnar för en katastrof.

Och i Sverige går 664 000 människor med i en grupp som kräver billigare bensin – som orsakar katastrofen.

Man bör dock inte förvånas.

Demokratin är det bästa styrelseskicket människan skapat.

Men folkstyre är ingen garant för vettiga beslut eller sans och balans.

Brittiska parlamentet, den moderna demokratins moder, har fastnat i självskadebeteende. USA har en ljugande president som hånar handikappade och säger sig vara villig att ta hjälp av främmande makt för att komma åt motståndare. Han är väldigt populär.

Det finns mängder med exempel på hur demokratier har misslyckats.

Historiens bästa system kan bli vår undergång. Vi är alla fast. Du behöver bilen, jag behöver bilen. Du flyger, jag flyger. Vi kan inte sluta med all ekonomisk aktivitet för att rädda klimatet.

Den seriösa debatten handlar om hur vi då ska göra. Hur vi snabbt kan ställa om för att rädda vårt samhälle, rädda oss själva.

Bensinupproret skulle kunna handla om det. Krav på nya drivmedel. Bättre kollektivtrafik. Krav på laddstolpar. Större subventioner för supermiljöbilar. Förbud för alltför nedskitande bilar. Krav på större politisk handlingskraft.

Men Bensinupproret kräver billigare soppa.

Visst finns antydan till vettig debatt här och där på Facebooksidan. En man ställer frågan hur många hästkrafter som behövs i en bil. Men väldigt många inlägg är av den här typen:

Regeringen har lika hög IQ som en mygga.

Regeringen hatar Sverige.

Vi hyr en bonde som dumpar ett rejält lass gödsel utanför riksdagen.

Sätt fem ungar på trappan och säg: jag kan inte ta mig till skolan, det är för dyrt för mina föräldrar. Som när Greta satt på trappan för klimatet.

Sådan är tonen. Sådana är argumenten.

Det är lätt att förstå hur fenomen som Bensinupproret uppstår. Ingen tycker det är roligt att betala på macken. Alla vill ha billigare resor, mat, kläder och nöjen. Till skillnad från Thailandsresorna kan bilen kläs i vidimerat folklig yllekofta. Hela Sverige ska leva! Ingen bryr sig om oss i Grums! Ska man straffas bara för att man kör ungarna till fotbollsträningen? Gödsla vägarna runt centrala Stockholm!

Per Kågeson, filosofie doktor i energi- och miljösystemanalys, skriver i måndagens DN att det krävs fördubblat pris på bensin och diesel om vi ska klara utsläppsmålen. Alternativet är bindande tak för utsläpp. Det vill säga förbud.

Under alla omständigheter kommer det att kosta.

Så vilken är den bästa vägen framåt? En avgörande diskussion. I stället har vi en folkrörelse som inte ens vill backa in i framtiden, den vill backa till påhittad dåtid samtidigt som föraren blundar.

Måtte inte våra politiker falla undan. Måtte det finnas politiker som förmår vara ledare i en avgörande tid.