Varför lajvar du p-piller, snälla vuxenperson?

Mall of Scandinavia

På grund av anledning befinner jag mig i den stora nybyggda gallerian på en av de mest intensiva mellandagarna.

Jag ska bara hitta en vinterjacka på rean till ett av mina sju tusen barn. Jag har juckat med den trasiga dragkedjan för sista gången.

Jag ångrar mig redan i bilen. Jag ser människor kastas in och ut i snurrdörren intill tiggande ignorerad person gömd bakom strategiskt placerad kruka. (Man kan inte gömma en tiggare bakom en kruka, det enda som händer är att det ser ut som om man har pyntat sin tiggare.)

Men den här texten handlar inte om konsumtion eller tiggare eller ens mellandagsrean.

Den handlar om barnen.

Jag har ju själv fyra barn. Har arbetat på förskola. Älskar barn.

Men ljudet av missnöjda barn i ett köp­centra. Hur kan det INTE ha varit ett av inslagen i A clockwork orange?

Det är så mycket människor, så många barnvagnar. Och inte särskilt mycket rea, faktiskt. Så den här jättetråkiga klänningen kostade 299 förut och nu kostar den 249? Somebody stop me!

Överallt skrik och gråt. Skrik och gråt och gråt och skrik.

Och nu tänker ni att jag är en person som hatar andras barn. Eller att jag tycker att alla andra föräldrar är dumma i huvudet.

Alls inte.

Jag har bara så bottenlöst svårt att förstå varför man vill utsätta sig själv för detta helvete? Barnen far nog inte så illa, barn gnäller ju för allt hela tiden ändå.

De kommer inte få långvariga men för att pappa ville köpa en 25 procent billigare skjorta på Dressman.

Men alla stackars vuxenmänniskor, det är sannerligen synd om dem där de föser sina elaka dvärgar framför sig med andra hål­ögda pattsvettiga mammor genom kedjornas krimskrams.

Jag har aldrig någonsin hört så mycket barngråt som under denna timme i detta dårhus. Varför säger man dårhus förresten? Jag har som besökare sett insidan av psykiatriska avdelningar och där är det TYST.

Jag lider. Inte med mig. Inte med barnen. Jag lider med de som har valt att ta av den lilla fritid de har skrapat ihop för att trycka ner sura blöjbarn i för små vagnar för att tumma på billiga fula kläder.

Varför gör ni såhär? Jag är hundraprocentigt uppriktigt nyfiken.

Varför delar ni inte upp er? Varför ger ni inte varandra varsin dag av shopping? Varför åker inte en av er till biblioteket eller badhuset eller stannar hemma och lägger ett pussel eller vad som helst som inte är detta?

Varför ranta runt och lajva p-piller för alla som någonsin tänkt att det skulle vara mysigt att bilda familj.

Nästa gång ni drabbas av svårartad köplust, lämna kladdet hemma. Lämna skriken som låter som Mordor ser ut i ett uppkopplat vardagsrum. Unna dig en stor cappuccino i lugn och ro, skyll på långa köer när du kommer hem.

Var lite snäll mot dig själv, snälla vuxenperson.

Sista drägget

... är ännu inte fött. Vi har infört gränskontroller för att skydda oss mot jätterädda männi­skor som behöver oss.

Sista gnägget

Jag har bestämt mig för att ta ställning i Äta upp sin travhäst-gate. Jag har nämligen den enda rätta åsikten: Helt rätt att låta köttet komma till användning. Helt fel att äta upp sin vän. Gör trav­burgare och ge bort nästa gång.

Följ ämnen i artikeln