Att avslöja ministrarnas gamla synder är befängt
Löfven presenterade sin regering i dagarna och kvällstidningarnas presentation av den var bland det dystraste jag sett. Ministrarna hade insett att risken för ett journalistiskt drev skulle minska om de själva berättade om sina gamla synder. Så de meddelade pressen om alla felsteg de gjort i livet, vilket gjorde att både Aftonbladet och Expressen i uppslag efter uppslag gjorde klart vilken samling svin vi har med att göra. Det var KNARK och SVARTA PENGAR och FORTKÖRNING och BETALNINGSANMÄRKNING.
Ingen berättade just nånting om ministrarnas faktiska personligheter, vilka de är i dag, vad de tror på, hur de ser på politiken.
Och jag måste fråga: Vad är det för journalistik egentligen? Hur är det på minsta sätt relevant att en minister rökte marijuana i sin ungdom? Är det verkligen i allmänhetens intresse? Skadar det ministerns förtroende? Bör ministern avsättas?
Det är så otroligt tröttsamt att ta del av den här nymoralismen.
Om jag skulle blivit minister i dag så hade jag inte varat länge på posten. Kvällspressen hade slaktat mig. Jag har blivit prickad av Kronofogden vid ett flertal tillfällen. Jag har en prick i skrivande stund. Jag har rökt marijuana en hel massa gånger när jag var ung.
Jag åt magiska svampar en gång när jag var på Bali. Jag har suttit i fyllecell – när jag var 17 år och kom över en flaska glögg som jag halsade. Jag har kört utan körkort vid ett flertal tillfällen. Jag har struntat i tv-avgiften under större delen av mitt unga liv. Jag har både betalat svart för städhjälp och jag har blivit betalad svart lön, när jag jobbade på videobutik. Jag har fuskat på tentor. Jag har varit på strippklubb. Jag har snattat godis.
De här sakerna ger nödvändigtvis inte en heltäckande bild av vem jag är i dag. Man gör misstag, men så händer ju saker, man blir äldre, man lär sig, man ångrar sig, man förändras. Sådant är ju livet. Det är ju det som är så fint.
Hela idén med att avslöja ministrarnas gamla synder, den är ju så befängd! Det är ju inte att vara en tvivelaktig person att köra för fort eller att betala en räkning för sent. Det är ju att vara mänsklig.