Påvens fredsbesök har kantats av tjafs
Jag vet inte vad det säger om kristendomen att lutheraner och katoliker, som hatat varandra i 500 år och sedan fört fredssamtal sen 1967, har tjafsat ända in i tabernaklet inför påvens besök.
Franciskus landar i Sverige och bland religiösa ledare pratas det vackert om försoning och enhetssträvan.
Men i kulisserna har det grälats och gnällts.
Många svenska katoliker har varit missnöjda med själva arrangemanget. Inte minst att påven tvingas hålla en megamässa utomhus tidigt en tisdagsmorgon i november – alla som upplevt svenskt klimat vet att det är okristliga förutsättningar (i skrivande stund spår vädergudarna 10 grader och ihållande regn).
Även gästlistan till den vänskapliga gudstjänsten i Lunds domkyrka har orsakat bittert bråk: varför så få katoliker, medan kyrkbänkarna kryllar av Svenska kyrkan-tjänstemän och tyska protestanter från Schamburg-Lippe?
Men inte heller från team Luther är man helt hallelujah över påvebesöket. Inom svensk frikyrklighet finns en inbyggd misstänksamhet mot allt som luktar rökelse från Rom. När kristna tidningen Dagen skickade ut en enkät till svenska pastorer var 42 procent negativa eller ganska likgiltiga till Franciskus Sverigetripp; någon pastor kallade i sitt svar påveämbetet för ”antikrist”.
Protestantiska företrädare jag pratat med verkar rätt irriterade på Franciskus, detta pr-snille som stjäl showen från den oglammige munken med katekesen:
”Man låter minnet av reformationen bli den största påvehajpen på 500 år?!” säger en frikyrklig person jag pratar med. ”Det enda man ser i media är påven, Luther står i kulisserna, säger en annan med kopplingar till Livets ord.
Konstigt nog är katolikerna av motsatt uppfattning.
På katolska Facebook-forum läser man arga inlägg om hur Svenska kyrkan lurat in stackars påven i ”Jackelénskans” sluga nät: ”Så vi katoliker förväntas komma till Lund och öppna champagnen, trots vi förlorade sex sakrament?” skriver någon.
Andra är så konservativa att de inte ens lämnat 1500-talet: ”Reformation? Snarare deformation”.
Här någonstans kan det vara på sin plats att påminna om kärleksbudskapet.
Eller fråga sig varför kristendom, till skillnad från exempelvis islam, brukar betraktas som en ovanligt fredlig religion.