Försäljarna kan ta priset i plumphet
Vad säger stockholmaren när han fått ett skott i pannan?
- Det var nära ögat!
Sillstryparen, maskinisten och de andra skojarna i marinbranschen värmde upp på båtmässan i Stockholmsförorten Älvsjö i går. Efter ett ojämnt antal bira kom en av göteborgarna på att man kunde ta historier om norrmän eller västsvenskar eller vilka andra historier som helst och säga att de handlade om stockholmare i stället.
Succé!
Han sken som en sol när han drog den om huvudstadsbon som fått en gran i arslet. Han fortsatte med paradnumret om den tandlösa kocken, vek av i en utläggning om flintskallar och radade upp ett gäng slitna spritskämt.
Han vände sig till en större publik och drog en extremt dålig historia om en blind stockholmare som haft könsumgänge med en gummibåt en hel vinter i tron att det var en uppblåsbar docka.
När han skulle till att dra den där om spermierna och tandtrollen blev det svårare för honom att degradera stockholmare. Spermier och tandtroll har liksom inte den karaktären. Man tänker ju inte i första hand på dem som invånare i den ena eller andra staden.
Det är alltid så där på båtmässan.
Den gamla tidens beckbyxor och hamnbusar spred kötteder och svordomar omkring sig på ett otvunget sätt. Men det var rena söndagsskolan mot grovheterna som dagens nasare presterar. Och killarna som kränger prylar är värst.
Jag ger mig fan på att de som säljer stora ginpalats och muskelvidunder och lyxiga segelbåtar gärna lägger en rökare emellanåt för att imponera på varandra och drar dåliga vitsar för att få tiden att gå när ledan av att stå där på mässan börjar nöta ut dem i slutet av veckan. Men - de gör det inte gärna när det finns potentiella kunder i närheten.
De som jobbar med så kallad eftermarknad är också rätt giftiga i käften. Man hör det nästan på deras specialitet. Kan man kalla försäljning av reservdelar för eftermarknad kan man nog vräka ur sig vad som helst.
Själva ordet "eftermarknad" är en så kallad eufemism, en förskönande omskrivning för att prylarna som kunderna köpt för dyra pengar går sönder och måste lagas för ännu mer dyra pengar.
Men, som sagt, de som säljer tillbehör är värst. Det är förmodligen enkel matematik som gör prylkillarna mer öppet råbarkade. En förlorad kund betyder inte lika mycket för dem, eftersom de säljer fler grejer och billigare grejer med mindre marginaler.
Jag hoppas att de förväntansfulla familjer och skärgårds-älskare som styr stegen mot Älvsjö i dag för att titta och drömma om båtarna inte tar skada av det som kan råka möta dem.
Mitt uppriktiga råd till besökarna är att vara extremt försiktiga när de närmar sig någon av försäljarna. Det är nämligen svårt att se exakt vilka av utställarna som brister totalt i omdöme.
En trevlig ung man som förklarar navigationsinstrument kan bli hur plump som helst, utan förvarning. Utställare som verkar pålitliga och kunniga om produkterna de talar om kan ändå plötsligt ge besökarna obehagliga överraskningar i form av mindre festliga skämt om käringar och könssjukdomar.
Och låt er inte luras av hur försäljarna klär sig. En klubblazer garanterar inte att bäraren är rumsren. Ett firmamärke på tröjan betyder ingenting. Utgå ifrån att människorna med firmamärken har tankarna på ett håll ni inte vill höra talas om.
De som står och talar om båtliv och spelar dragspel och visar affischer och gör allt möjligt annat på mässa, ja, om ni tänker efter så är det inte svårt att föreställa sig vad de talar om sinsemellan, när ni vänt ryggen till.
Marinbranschens interna språk är nämligen grövre än det värsta ni kan hitta i schlagerbranschen och betydligt mer stötande än kommunikationen i dokusåporna.
Besök gärna båtmässan alltså, men var aktsamma, och förbered er på den allra värsta form av så kallat roliga skämt.