Vi biter ihop för att inte framstå som tråkmartyrer
Jag skriver listor, varje dag.
Ibland skriver jag listor på vilka listor jag ska skriva.
Inte med passion, som när Rob Gordon i ”High Fidelity” rankar sina fem favoritlåtar om döden.
Jag skriver för att undvika katastrofer. Som att torrsimma en lördagskväll för att Systembolaget har stängt. Eller tvingas vänta tre timmar på Hallsberg station.
Egentligen handlar det inte om listorna, utan om osexighetens heliga graal: Ordning.
En ny bekantskap blir varse om mitt personlighetsdrag.
Hon tittar på mig med undran i blicken.
”Är det inte lite ospontant?” säger hon.
Arbete skapar frihet, tänker jag, men förstår någonstans att det kan tolkas fel.
Jag är en sådan som får planera svensexor. Boka matchbiljetter. Kolla upp tidtabeller. Ringa och påminna. En sådan som tar med kontanter utifall kortet skulle strejka.
Mina vänner vet att jag aldrig fuckar upp, att jag fixar om ingen annan gör det. Därför ser de sin chans att slippa.
Jag har en vän som nästan alltid kommer för sent. Om han råkar vara i tid känns det som en belöning, jag vill kyssa hans plattfötter.
Men i motsatta fallet, om jag för en gångs skull skulle kuka ur. Då blir jag Judas. För en förväntning som inte infrias är värre än en glad överraskning.
Jag är inte ensam. Vi äro tusenden, den tysta minoriteten, som biter ihop för att inte framstå som tråkmartyrer.
Vi är en i varje familj, ofta det äldsta syskonet. En på varje arbetsplats, inte sällan it-supporten. En i varje förening, eldsjälen som släpar med extra benskydd eftersom någon alltid glömmer.
Det är som med mobboffer. De kan byta skola eller jobb, men faller ändå in i samma roll. Som vore det biologiskt, att vi har ett kraftfält kring oss som säger:
”Den här personen avlastar sitt sällskap och är nu din att ta för given.”
Alla liter schampo vi har lånat ut. Alla klappar på axeln. Alla timmar vi har försakat.
En dag kommer vi att göra revolt, bli ovänner av ordning. Missa Systembolaget och ringa er och fråga om ni har en box rödtjut till låns.
Sluta vara till lags. Bränna våra listor, fly smärtan av att ha ett tråkigt liv.
Rida på en enhörning, mot solnedgången.