Jag förstår inte heller varför Sune är ett svin
Jag gick på biofilmen ”Sune i fjällen” med min dotter. Den var hemsk, men sånt händer ju - man ser en dålig film och sen går man vidare i livet. Men den här filmen var speciell. Den var så extraordinärt dålig, på så många plan usel. Jag satt där i biomörkret och blev alltmer fascinerad. Jag tänkte: ”Det här är inte klokt. Den här filmens uselhet är ju kolossal. Den tar ju bibliska mått.”
Också en sanslöst dålig film kan man ju strunta i, man behöver i alla fall inte skriva en krönika om den.
Men saken var den att jag satt där med min dotter och hon ställde hela tiden förvirrade frågor om handlingen, om karaktärerna och deras bevekelsegrunder.
Hon ville så gärna förstå, jag såg hur hon satt där och tänkte så det knakade. ”Varför är de så dumma mot varandra?” viskade Charlie.
Hon hade rätt. Alla var dumma mot varandra. Och det gick inte att förklara varför.
Sune själv är en ”tjejtjusare” som i filmens inledningsscen dumpar sin flickvän när han tror sig fått span på en ny tjej. Men sen ångrar han sig. Han känner inte kärlek, han känner ha-begär. Han vill ha en kvinna.
Sunes nemesis i filmen är ”Sport-Santos” (karaktären är obegriplig, men skådespelaren är riktigt bra, filmens stora fynd).
Tanken är väl att man ska avsky Sport-Santos, för han är snygg och cool.
Men hans obegripliga talfel och hans hysteriska pappa gör att man känner mycket mer sympati för honom än för svinet Sune.
Sunes pappa Rudolf är urmodern av alla idioter på jorden. Han är girig, egocentrisk, elak, missunnsam och i det stora kärlekslös. Hans sätt att utgöra det manliga navet i familjen kommer direkt från 1950-talet. Det är han som styr upp sakerna i den här familjen och frugan och barna får rätta sig.
Rudolf avskyr de flesta, men mest hatar han familjen Blixt. Ändå väljer han att tillbringa en veckas semester i fjällen med dem, eftersom han får för sig att de ska bjuda på resan.
Märkligt nog avskyr familjen Blixt Sunes familj lika starkt. Under en timmes effektiv biotid får vi bekanta oss med de två familjernas hat mot varandra.
Barnen i de två familjerna blir vittnen till långa utdragna scener i fyra vuxna människors ömsesidiga äckel av varandra. ”Varför är de så dumma?” viskar min dotter.
Jag sitter stum.
Det går inte att förklara.
Det är så uselt att det är bortom ord.